Nu har jag skrivarklåda...eller gammal hund har svårt att lära sej sitta...
Skrivarklåda...bara så ni vet...nu är ni varnade...och dessutom är det här ett super-ego-inlägg....men, det handlar om fotografering...i alla fall...(min fotografering...)
Jag har nu ägt en systemkamera i ungefär ett år...jag började försiktigt, försiktigt att ta min första bilder någon gång i februar-mars detta år, och jag vet att jag kände mej negativ till att ens titta i sökaren efter att ha knäppt bilder senaste åren med en liten Ixus som man kan hålla på armslängds avstånd och vinkla hur som helst... och jag förstod inte mycket av systemkamerans olika inställningar och instruktionsbok fanns att finna någonstans på nätet...
Kort och gott, jag insåg att det här med systemkamera aldrig skulle bli något för mej...kanske kunde jag sälja min nya kamera...min nya eos 450, den perfekta instegskameran...
Men...en sen kväll råkade jag hamna på Moderskeppets hemsida (jag vet att jag berättat om det här tidigare...men har man skrivarklåda så har man...) och jag blev helt tagen...helt såld...helt uppfylld, över vad man kunde åstakomma med hjälp av en systemkamera, kunskap att hantera den...och just det, photoshop...så efter flera nätters tittande på deras videos i bildredigering letade jag fram instruktionsboken för min kamera (på nätet), inhandlade ett par fotoböcker av Kelby i digitalhantering, (så småning om även photoshop) och så började mina vår-fotopromenader...nu skulle här läras...
Men...jag är ju trots allt en gammal hund...i alla fall medelålders...så;
Bild från en av mina första fotopromenader i våras...
Här hade jag inte ens fått kläm på fokuseringen...jag hade inte lärt mej att titta in i sökaren och se vilka fokuseringspunkter som var aktiva...och jag hade inte lärt mej hur man kunde styra skärpedjupet...de bilder som blev någorlunda blev det pga av kameran eller av tur..och jag tyckte dessutom att det var jättebökigt med glasögon, och skall man fota med glasögonen på...eller utan?
Efter många och långa fotopromenader och ivrigt fotande av tjocka släkten började jag få lite kläm på det här med fokus och skärpa och skärpedjup.
Mormor 97 år, på Mors Dag den 31/5..i halvskugga under en stor kastanj...
(Jag hade fått kläm på fokuseringspunkter... och att skuggor och starkt solljus kunde man gott undvika)
Nästa revolutionerande grej för mej var i somras när jag förstod och började nyttja det här med exponeringskompensering...halleluja, nu behövde inte mina bilder längre bli överexponerade med massor av utfrätta partier...så med koll på fokuseringspunkter, skärpedjup-exponeringstider och knappen för exponeringskompensering kände jag för första gången att jag hade ett redskap i mina händer med lite kontroll över...och jag var redo för lite mer experimenterande...
Speglingar av mej i en stor fönsterruta. Bilden från i augusti.
Det som jag nu allra senast har insett att jag inte behärskar är vitbalans. Det insåg jag i dag när jag för första gången fotograferade snöbilder...så det blir helgens utmaning, testa och lära mej mer om vitbalans.
Jag vet att mycket går att rätta till om man fotograferar i RAW-format, men det är inte så ofta jag gör det...(fast jag går mer och mer över till det, trots att minneskorten blir fulla fort som attan)...men, jag tycker att det är viktigt att jag lär mej hantera mitt verktyg-kameran först och främst, utan genvägar...eller omvägar...så det så!
Farbror som stretar fram i dagens snöstorm!
....och så var det det här med en gammal hund, men det har ni väl förstått redan...det andra skulle ha lärt sej på en dag, eller någon vecka att behärska, det har tagit mej mer än ett halvt år...kanske känns gott för någon att läsa...Vitbalans nästa!
Hälsningar Lena.
Det där du skriver om rynkor känns gott åxå,tycker jag...kan bli många bra självporträtt så småningom! / Lena
Fint också att läsa om din resa med att lära mer - den påminner om min. För även om jag fotade med systemkamera under en hel del år i ungdomen och in i vuxen ålder, så bemästrade jag inte särskilt mycket då och hade glömt det lilla jag kunde - så det var att lära om och på nytt.
Och det är underbart!