Känslan inför en bild är för mig viktigare än både teknik och motiv.

Man kan också känna något av en bild.
Men den fotografen har nog rätt. För en hel del år sedan fick jag cancer, tyckte inte att jag reagerade så som folk brukar beskriva att det är att få ett sådant besked. Tog det med ro och litade på att jag skulle bli frisk. Det blev jag också, elva år har gått så det känns lugnt. Men när jag sedan tittade på de bilder jag tagit under behandlingstiden så insåg jag att där hade jag lagt mina känslor. Det var taggar, visset och dämpade färger, sedan när behandlings perioden var över och jag var på rehabilitering så förändrades bilderna till ljusare och ofta ofta något som flöt på ytan. Inget unde ytan. Det konstiga var att det hände utan att jag var medveten då.