När livet tar en annan vändning...

Jag har skrivit om det förut i min blogg; Var jäkligt glad åt den småtrista vardagen...då allt lunkar på i invanda spår...då allt flyter på och egentligen inte är så tokigt...

Hemma, i min familj har tillvaron vänts upp och ned senaste veckan...

Jag funderade lite på om jag skulle skriva detta inlägg, och om det passar här på Fs, men vi är ju alla människor mitt i livet någonstans, och...livet består ju av så mycket mer än fotografering.

Dessutom blir det här inlägget en förklaring om jag blir borta härifrån ett tag.

Och förhoppningsvis en liten påminnelse till er alla att uppskatta den småtrista vardagen...

Jag har en dotter på 27 år som under hela sin barndom har haft ett mycket svårt hjärtfel. När hon var 11 år var hon mycket sjuk och hamnade i respirator, men som genom ett under hittades ett nytt hjärta åt henne och bara några dagar innan hon skulle fylla 12 hjärttransplanterades hon. Sedan dess har vägen varit bökig och lite krokig, men hon har i stort sett levt ett normalt och bra liv med studier och allt som gör livet glatt.

För några månader sedan började hon må sämre och blev jättetrött för ingenting, men inget fel hittades på hennes hjärta. Men allt blev bara värre och påsklovet tillbringade Emelie hemma hos mig för att hon var för trött att ens stå upp...så till slut lades hon in akut för utredning.

Det som hittades chockade både Emelie och mig. Hennes båda njurar är helt utslagna (pga av hennes medicinering för hjärtat)...och kommer förmodligen inte att fungera mer...

Så nu ligger hon där igen mellan sjukhuslakanen, min lilla underbara dotter...svårt medtagen med slangar rakt in i kroppen...och vill inte mer. Jag vill heller inte mer...och jag vet inte hur vi skall orka det här...men vi måste.

Jag är hemma nu efter en vecka på Universitetssjukhuset i Örebro. Jag är hemma för att hämta nya krafter och för att krama om mina två söner. På måndag återvänder jag till Emelie.

Just nu har jag bara en önskan förstås, och det är att Emelie skall bli frisk och att allt skall ordna sig till slut...och jag lovar...

...jag skulle ge vad som helst för att få tillbaka min alldeles vanliga grå småtrista vardag...

Utsikt genom fönstret från rum 3.

(Dålig bild, jag vet...men den kanske kan duga för att återge känslan?)

 Och bara så att ni vet...Emelie tyckte att det var ok att skriva om vår situation.

Hur det kommer att bli med mitt fotograferande nu ett tag det får vi se...kanske kan det trots allt fungera som terapi...vi får se...

Hälsningar Lena.

2010-04-17 14:31   Pia-kristina

Skänker en tanke till er och hoppas verkligen att det ordnar sig, ja livet kan ta sådana vändningar ibland och tacksam borde man vara varje grå vardag. Bilden är inte dålig, Hälsningar Pia-kristina

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-04-17 16:46

Tackar för din omtanke och din kommentar! / Lena

Svara

2010-04-17 15:10   Ingela Ring

Tänker på er. Hoppas att allt löser sig.

Nu har jag fått distans till min grå vardag.

Jag tycker ditt foto är bra. Återger sjukhuskänslan, som jag ser det.

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-04-17 16:48

Visst...njut av den grå vanliga vardagen...tack för din omtanke och kommentar! / Lena

Svara

2010-04-17 15:29   Annelie Worgard

Vad jag önskar att allt ska gå bra.Blir alldeles ledsen för er skull.
Livet är verkligen inte självklart och de vanliga dagarna är något att vara tacksam för.
Ska tänka på er.

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-04-17 16:48

Tack Annelie för dina värmande ord! / Lena

Svara

2010-04-17 15:34   Nordik

Skickar de största styrkekramar jag kan uppbåda till er båda.
Och visst ska man uppskatta den småtrista vardagen...man är dålig på det tyvärr.
Kram Lena

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-04-17 16:50

Ack jaa, man tar så mycket för givet...Tack för styrkekramar och kommentar! / Lena

Svara

2010-04-17 16:48   Marie Gillander

Jag önskar dig och din dotter all lycka i världen att det ska gå bra! Må ni båda ha styrka att kämpa er igenom den svåra tiden o se att framtiden finns där.

Skriv av dig om du behöver, ställ omöjliga frågor, gråt ut o va arg, skratta högt åt glädjande stunder. Vi här på Fs finns kvar o tar emot dig med öppna armar om du behöver oss.

Stor styrkekram från mig!!
Mvh Marie

Din bild är kanonbra med solens vackra speglingar på den annars lite trista väggen.

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-04-17 16:56

Tack snälla Marie för dina värmande och fina ord...kanske kan min blogg vara en väg till styrka. / L

Svara

2010-04-17 17:21   tomas.agren

Det mest fruktansvärda jag kan tänka mig är att någon av ungarna, nu ungdomarna, skulle bli riktigt illa däran eller bara försvinna ur mitt liv. Det finns som en liten, gnagande oro i bakhuvet då och då.

Varma hälsningar med stark medkänsla!!!

Tomas

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-04-17 19:00

Ungarna är med på ett hörn resten av livet, hur gamla de än blir tror jag...Tackar för kommentaren och hälsningarna. / Lena

Svara

2010-04-17 17:50   begust

Jobbigt!
Ta hand om Er.
Min mor drabbades av njursvikt för 5 år sedan.
I dag lever hon ett bra liv där hon gör sin dialys hemma på nätterna
Stöd kram
/Bengt

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-04-17 19:03

Gäller bara att överleva nu och acceptera dialysen som en del av sitt liv...inte lätt när man är 27 och vill ha full fart framåt och leta livspartner... Hälsa till din mamma! Tackar för dina rader och din kram! / Lena

Svara

2010-04-17 20:09   Allis

Tack för att du delar med dig och för att du får mig att stanna upp och reflektera en stund. Underskatta inte en kram eller lätt kyss på pannan. Ta hand om er. Varmaste styrkekramar till er båda.
(Gillar också din bild, den är bättre än du tror)

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-04-17 20:23

Tack så mycket för dina snälla och varma ord...och för styrkekramarna.../ Lena

Svara

2010-04-17 22:07   pic-tor

Jag känner mycket för dig och din dotter. Kanske kan dialysbehandlingen få njurarna att piggna till igen. Njursvikt kan ju förekomma vid flera sjukdomstillstånd och då är lösningen ofta dialys. Du ska se att det finns en utväg. Ge bara inte upp.
Fotografering är en utmärkt terapi. Är jag deppig går jag ut en sväng med kameran och det hjälper nästan alltid. Du fokuserar på något annat än sjukdomen och mår därför bättre. Ser din dotter att du mår bra så smittar det av sig på henne. Håll oss på FS underrättade hur det utvecklar sig.

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-04-18 11:29

Stort tack för din medkänsla och dina rader...antar att jag kommer att fortsätta skriva då och då i min blogg...känns lite som terapi för mig, och allt gensvar värmer verkligen! / Lena

Svara

2010-04-17 23:10   Kurre Ekh

En stor medkänslokram och förhoppning att din dotter blir frisk //Kurre

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-04-18 11:32

Tack Kurt för kram och medkänsla.../ Lena

Svara

2010-04-18 19:17   Ullis A

Tack Lena för att du delar med dig! En berättelse som får åtminstone mig att stanna upp, blir påmind om det viktiga i att leva i nuet, och inte sträva någon annanstans hela tiden! Glädjas åt de små tingen i tillvaron...
Kanske inte detta inlägget har så mycket med foto att göra, men strunt i det. Då borde väl hälften av Fotosidans bloggar aldrig bli skrivna i så fall... Tvärtom tror jag att detta med att skriva kan fungera som en bra sorts egenterapi, att skriva av sig tankar och funderingar, komma tillbaka och läsa, reflektera... Så fortsätt med det bara, om du mår bra av det! När du vill och orkar.
Allt gott till dig och Emelie, håller tummar och tår! :)
Hälsn. Ulrika

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-04-18 21:18

Tack Ulrika för dina snälla rader och för att du håller tummar och tår... / Lena

Svara

2010-04-19 02:34   Monica Ingerlund Hjelt

En sång som skänker mig värme och tröst

http://www.youtube.com/watch?v=AFFo1pu4q7Q&feature=related


Mina varmaste och helande tankar till dig och din dotter.

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-04-19 16:44

Tusen tack för omtanke och för sången.../ Lena

Svara

2010-04-19 08:05   MrsMyspys

Stor kram från mig! Håller tummarna för att det snabbt hittas någon lösning för din dotter.Absolut att du ska skriva av dig dina tankar på FS, medlemmarna är ju inte bara fotointresserade, utan även medmänniskor, vi är nog många som känner med dig... /Kram Helen

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-04-19 16:47

Jag känner verkligen att jag fått så många fina hälsningar och stödkramar mm här från er på Fs...Blir nästan gråtfärdig...och tack för dina rader och din stora kram! / Lena

Svara

2010-04-23 13:48   Carpe H Diem

Tack Lena, för att du skriver och berättar för mig, jag lovar dig att jag skall försöka se vardagen med glädje, varje morgon jag öppnar mina blå ögon,,En stor kram till er familj, jag hoppas av hela mitt hjärta att det skall gå bra för er, jag känner med er,,Kram Lollo

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2010-04-23 15:57

Tack snälla Lollo för dina rader och din omtanke...trevlig helg! / lena

Svara