MÅNDAGSTANKAR
Jag är en inbiten (stor)stadsmänniska. Det har jag alltid vetat om.
Jag känner mig hemma bland asfalt och betong. Jag fascineras av modern arkitektur, av höga huskroppar, av glas och borstat stål. Jag trivs när ytorna är släta och linjerna är räta.
Jag tycker att det känns tryggt bland folk och larm.
Ändå...ändå kände jag någon märklig fridfullhet i lördags mitt ute på landsbygden, när jag knallade omkring bland fälten av gräs och grödor. Det var så vackert, så vackert; alla grön-gula färger som mötte den blå himlen...vinden som drog över fälten och gjorde vågmönster bland grödorna och fick det hela att skimra i tusentals nyanser. Nyanser som harmonierade perfekt.
Och så tystnaden...allt man hörde var lite sus av vinden och lite surr av insekter då och då.
Jag kände mig nästan lite lycklig där bland allt det där gröna.
Lugn och lycklig...
.
i Gnesta-trakten 25/7-15
.
Jag som är en inbiten storstadsmänniska!!!
.
.
(och en retro-selfie :)
.
Man ska göra som du - stanna upp och se sig omkring.
Tommy
Hälsn!
Jag njuter från buss eller tågfönster kan inte se mig mätt på dessa mättade fält som
ger rutor som jag svävade i luften.
Fotografera blir det mindre med men känslan i själen är det viktigaste.
Må gott och ge dig ut på landet igen.
Hoppa av en buss och ta nästa hem.
Lunka kring och njut av det du ser samt doften för du tål den vad jag förstår.
Sov gott
Gun-Inger
Kenneth
Jag blev lite överrumplad av denna sköna fridfulla känsla när jag vandrade omkring bland fälten, i lördags...en känsla som jag inte kan sluta att fundera över...därav detta inlägg förmodligen.
TACK för era kommentarer Tommy, Sirpa, Margareta, Jan, Gun-Inger och Kenneth.
Ha det gott!!!
TACK och godnatt!