INTE RIKTIGT NATTSVART....

men, de senaste dagarna har jag ändå tvingats till insikt; det här med Blogg 100 är svårare än jag trodde att det skulle bli. Det är svårare än jag trodde att hitta tiden...till att fotografera, sedan redigera och till sist att blogga. Och dessutom har jag svårt att hitta energi emellanåt. Ett streck i räkningen är också att min ena fot värker som tusan vissa dagar och jag har helt enkelt ont när jag går. Något som sänker mitt humör emellanåt.

Men ännu svårare är det med den föresats jag hade att jag skulle försöka förändra mitt fotograferande lite grann. Och det blir jag inte riktigt klok på. Varför har jag inte lyckas med det??? Hur svårt kan det vara?

För er som inte vet min föresats så kan jag enkelt beskriva den igen; jag vill flytta fokus från stadsmiljöer med människor i...mot människor i stadsmiljöer. Alltså, mer fokus på människor på olika sätt. Spontana porträtt och fotografering lite grann åt gatufoto-hållet.

Men det har jag alltså inte lyckats med.

Jag har väl lite funderingar om varför. För det första gillar jag vackra eller intressanta stadsmiljöer så jag kan helt enkelt inte låta bli dem. För det andra behövs det mer tid till att fånga in människor verkar det som. Både om man vill ha bra porträttbilder eller intressanta händelser från gatan. Jag tycker också att det är rätt trevligt att få kontakt, kanske en pratstund med dem jag fotograferar, vilket kan kännas lite krävande om man inte är på rätt humör. När man fotograferar vyer och miljöer kan man vara mer anonym.

Jag får nog helt enkelt förlänga min föresats om förändrad fotografering att fortsätta gälla hela året. När det gäller Blogg 100 får jag känna mig nöjd om jag lyckas med att ro iland med ett inlägg 100 dagar i rad. Om jag lyckas gå i mål. Det här är mitt 68e inlägg. Jag får också känna mig nöjd med att jag fotograferar betydligt mer, i och med Blogg 100.

Men....nu en helt annan sak. Apropå söndagens blogginlägg om att fånga in människor i rött. Jag tror jag har ett gott öga till rödklädda... :)

.

.

från arkviet...

reparation av vattenfallet i industrilandskapet

.

.

.

.

.

och i samma hus vid annat tillfälle... :)

2015-05-07 22:51   ehrsa

Hej! Läckert med de röda, verkligen! Jag tror inte på att man ska förändra sig i sitt fotande, däremot kan man väl försöka bredda det hela, UTAN att behöva ändra på det man kanske ändå gillar bäst! Att fota måste vara en spontan lustupplevelse tycker jag, annars skulle jag tröttna direkt.. Och som jag sagt tidigare att blogg 100 skulle jag aldrig orka med, jag skulle tröttna direkt, lusten att fota skulle försvinna för mig! Fina bilder med de röda personerna!
Hälsn!

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2015-05-08 18:40

Jag har svårt att tvinga mig till att fotografera, så det händer sällan. Däremot är kameran nästan alltid med, även till ICA så många bilder kommer till i farten.
Kanske är ordet "förändra" fel av mig att använda när jag pratar om det jag vill med mitt fotande...för jag tror ju som du att man ska fortsätta fota det man gillar och vyerna och stadslandskap kommer nog alltid vara nummer ett för mig...men när man ändå håller på att fota i staden kan man ju förskjuta fotandet lite för det är intressant med människor tycker jag och roligt att fota människor. Och det skulle ju vara kul att utvecklas lite.... :)

Blogg 100 känns fortfarande väldigt kul...det är förstås mina egna krav om vilka sorts blogginlägg jag vill ha i min blogg som är det jobbiga. Jag är dessutom av sådan sort att jag behöver lite krav på mig själv...för jag är en väldans lat person i grund och botten. har egentligen inga problem med att tillbringa helg efter helg i soffan med bra böcker medan disk och ogräs växer och kameran dammar igen... :)

TACKAR!!!!

Svara

2015-05-07 23:18   Ingemar Svensson

Fotografera tvångsmässigt eller efter givna regler skulle aldrig passa mig, det är inte min grej helt enkelt. Ibland så kan kameran få ligga still både en och två veckor och det stör mig inte alls. Tvärtom så kan ett uppehåll skapa både sug och glädje. Jag anstränger mig också för att hålla antalet bilder på en låg nivå, jag har helt enkelt inte tid att ta hand om alla. Dessutom har jag ett antal andra hobby som också tar sin tid, även om de just nu är ganska få. Hoppas du håller ut och kan nå de mål du satt upp. Ha en skön fredag.

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2015-05-08 18:42

Nu kommer min lata sida fram; var god se svaret till Jan här ovan...!!!!
jag tycker fortfarande att det är jättekul med Blogg 100!

TACKAR!!!!

Svara

2015-05-07 23:29   Khalad

Jag läser dina bloggar och tittar på dina bilder med glädje, precis som de är nu - också. Och vill du förändra tror jag det kommer bli roligt att följa det - också. För egen del har jag funnit att det svåra är att komma underfund med vad jag egentligen vill. Egentligen vill, innerst inne. Trots att jag strävar mot självständighet hela tiden vet jag att jag också påverkas hela tiden av andras bilder och andras tyckanden. Ibland tror jag att jag vet vad jag vill, men väldigt ofta är det bara en återspegling av andras bilder och åsikter. För mig har det tagit lång tid att börja förstå vad jag vill, och i grund är det så enkelt som att förmedla den fascination av livet och världen som jag känner. Världen, tillvaron, existensen eller vad vi nu kallar det är så förunderligt rik. Sen är det såklart inte det jag strävar efter i varenda bild eller varenda blogg, i många vill jag bara berätta något jag sett eller gjort.
Det blev långt, eg ville jag bara säga att det inte alltid är lätt att veta vad man vill, vi har (jag har) ofta ett slags koncept jag fått för mig att jag vill följa utan att förstå varför och då kan det vara idé att fundera på varför jag vill göra det. Att ta bilder på människor i stadsmiljöer kanske är att lära känna hur olika människor i städer verkligen är/lever/tänker och det är det du vill visa, inte "bara" ta bilder på människor i stadsmiljöer?/ Björn T

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2015-05-08 19:22

Jag är en stadsmänniska, helt och fullt, och jag blir mer och mer fascinerad av staden...som plats, som företeelse vartefter åren går märker jag. Och att jag började fotografera för 6 år sedan fick mig också att bli medveten om min fascination för staden....det är nästan alltid stadsmiljöer jag fångar. Mest själva miljöerna men också ibland ett och annat foto där människan får stå i centrum. Här vill jag fortsätta att upptäcka, fånga och utvecklas....och egentligen är det nog inte "hur olika människor i städer verkligen är" men, mer hur de lever jag vill visa...hur människan interagerar med staden, samverkar, påverkas etc...
men jag har ju också stort intresse för arkitektur, färg och form...hade jag kunnat välja om mitt yrkesliv skulle jag vilja bli arkitekt...tror det påverkar mitt fotande till stor del också.

Jag uppskattar förstås vackra landskap även utanför staden...och djur och växter...men jag är totalt ointresserad av att syssla med sådan fotografering själv.

Att man påverkas av andras bilder och andra människors tyckanden är nog helt naturligt...det gör vi nog alla. kanske varierande hur och hur mycket och i olika perioder i livet.
Det du beskriver om vad du vill med ditt fotande kände jag direkt stämmer på dig...du är väldans duktig på att visa att världen är vacker både i stort och smått och på alla möjliga håll, med dina bilder och texter.

TACK Björn för din långa och givande kommentar!

Svara

2015-05-07 23:58   Gun-Inger Arvidsson

Lena fortsätt så som du känner att du vill fotografera ...du har din stil som har gjort att jag fått se så
många fantastiska bilder du tagit...ditt koloniprojekt måste vara värdefullt för framtiden...

Rött det skrev jag till dig om att det är något som höjer en bild mycket.
Jag inväntade i dag en dam i rött tills hon kom exakt där jag ville ha henne.
Sov gott
i dag min 66 blogg.
Gun-Inger

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2015-05-08 19:27

jag fortsätter förstås med den sorts fotografering jag vill syssla med...nämligen stadsmiljöer. men jag vill också vidareutveckla mig lite. Men staden kommer att förbli min skog!

I morgon styr jag stegen mot kolonilottsområdet!

TACK Gun-Inger!

Svara

2015-05-08 05:56   lersaker

Jag känner igen tankarna om utveckling och antar att man är i en process när de kommer. Fast man inte ser den för att man är mitt i den. Det är kanske alltid förenat med en viss friktion att sträva efter förändring och damtidigt är det nödvändigt för att komma vidare.
Insikten vad man gillar och inte gillar är väl jättebra att få och bara för att det finns olika pooler för dina beskrivna intressen betyder väl inte att fotandet måste vara uppdelat i strikta kategorier. Att dagsformen får avgöra motivvalen och att det ena berikar det andra!
Bilderna du visar är riktigt läckra!

Besvara

Svar från Lena Eriksson 2015-05-08 19:42

Så är det nog; man ser inte processerna man är inne i själv...men jag kan känna av en slags instabilitet i mig själv. Är det månne en utvecklingsprocess eller är det en begynnande 60-års kris? :)
Jag skojar lite...jag kanske hård-drar mina tankar här (för att vara tydlig) och låter lite gnällig...men det blir oftast dagsformen och vad jag har på dagsprogrammet som avgör vad för sorts bilder som blir till och jag känner nog inte av mina intentioner som tudelade heller egentligen. Det är i staden jag hålls...det är staden som är intressant. Ibland arkitekturen och miljöerna och ibland är det människorna i staden som fångar intresset. Men jag är medveten om att det är stadsmiljöerna som är min starka sida och därför vill jag utvecklas och bli bättre på porträtt/gatufoto.

TACK för intressanta funderingar!

Svara