"Ingenting är omöjligt!"
Det är visst Joe Laberos motto, läste jag i en tidningsintervju häromdagen. Lätt för honom att säga, tänker jag - han kan ju trolla! Men, det är nästan ett motto värt att försöka ta till sig...eller hur?
Vad Joe Labero använder sig av för knep för att kunna flytta flyglar med vackra damer på, det har jag ingen aning om...men jag tror fullt och visst på, att tron kan flytta berg. Riktigt stora berg.
Och just nu tror jag som bara den på att min dotter skall bli helt återställd vid sin njur-transplantation nästa vecka, efter allt trassel i hennes liv.
Dessutom vill jag absolut tro på att jag någon gång skall lyckas med att få till en riktigt bra bild av Arbetets museums vackra vägg...helst i lite speciellt ljus. Och med någon människa framför förstås...på mitt vis. :-)
Så jag fortsätter att säga till mig själv; Ingenting är omöjligt!
Och du som INTE vill se ÄNNU en bild på Strykjärnet från mig...scrolla inte ned...blunda istället och klicka er bort från min blogg...NU!
(mitt senaste försök...)
I det sena kvällsljuset Vackra linjer och snygga former...inte så lättfångat, minsann! :-)
(Men skam den som ger sig!)
(och så försökte jag få till en svartvit variant...men på något sätt är det svårt att få den Norrköpinsgula väggfärgen ok på Strykjärnet...hyfsat här dock, i kvällsljuset...eller?)
Kram Karin
Men är det något jag har så är det ju bilder på Strykjärnet... :-)...det som saknas är väl självförtroendet..
Hoppas du mår gott, jag är fn i Gbg hos min nytransplanterade dotter.
Så inte jättemycke fota fn...men det är hopp om livet igen!
MVH Lena