Kaffe och kastanjeträd...

Det nybryggda 11-kaffet är upphällt, och jag har kapitulerat framför sista biten av äppelkaka...räcker inte till att delas på åt mina tonåringar i alla fall,( så bra, för mej!)... Sätter mej till rätta vid fönstret  och njuter av en egen fridfull stund. Hemma vilar lugnet, för tonåringar som har lov sover så här dags. Själv är jag lite halvsjuk, febern har släppt men halsen svider fortfarande. Blickar ut mot gården och känner den höstliga atmosfären. Nyss har regnet upphört...

Mina blickar dras mor den stora mäktiga kastanjen utanför fönstret. Så vacker den är, i sin höstskrud...det milda oktoberljuset trollar fram en mångfald av gula, gröna och bruna toner...Kanske man skulle ta och fotografera lite... 

(Det här lövet hade fastnat i en liten utstående kvist, på trädstammen.)

Samtliga bilder tagna i dag hemma på min gård.

Hälsningar Lena.

Orsakade endast ett smärre utbrott, inget benbrott...

Är det någon som känner igen sej???? Nu har det efterlängtade novemberlovet börjat och min lägenhet förvandlas som genom ett trollslag till en ungdomsgård och vandrarhem... Himla härligt att ha sina ungdomar hemma tycker jag, absolut...och sissådär fem sju stycken extra...eller fler...men när jag för en liten stund sedan kom hem från affären med två stora matkassar höll jag faktiskt på att bryta benen över skohögen precis innanför ytterdörren...och jag svor högt och skrek något hemskt till de kära ungdomarna...men vad gjorde det, min röst drunknade i någon entonig hysterisk elektromusik...Bra, det var nog onödigt det ja sa, men...min hämd blir att jag tar fram kameran i stället....och så får jag väl ta och omorganisera hallen i morgon...samt köpa större skohylla...

Orsakade endast ett smärre utbrott...inget benbrott den här gången!

Det här var del 1 av TONÅRSLIV...fortsättning följer...

Hälsningar Lena.

Damen med den blå cykeln

Plötsligt mitt i den grå vardagen dyker det upp en dam med en härligt blå cykel. Jag tycker den ser fin ut mot den grå-blå gatstenen och höjer snabbt min kamera. Det blir en riktig snapshot-bild och inget märkvärdigt med den...men jag gillar den.

Men vid redigeringen finns det ju så många möjligheter...både till att förhöja, förändra och förstöra en bild...Men när är en bild som bäst egentligen? Förmodligen en smaksak...

Inget mixtrat, endast en snygg S-kurva.

Lätt övertoning av grått. 

Sepia-tonad gatsten för att harmonera med husväggen.

Mörk natt...

Svart-vit med lätt sepiatoning.

Lite lekfullt...

...och ännu mer lek...

Efter att lekt lite och förändrat en bild med filter eller lite olika effekter kan jag lätt tycka att den ursprungliga bilden känns tam och utan bett. Kanske har alla nybörjare (som jag är) på redigering en fas då man fängslas av alla reglage och filter på Ps, och gärna tar i lite för mycket, eller inte stoppar i tid. Kanske är det ett sätt att utforska och lära sej...Roligt är det i alla fall, och så småningom kanske man får upp en naturlig känsla för när en bild känns bäst.

Nu lovar jag att ni skall slippa fler damer med cyklar!

 Hälsningar Lena.

En nypa frisk luft...

En nypa frisk luft kommer jag bara att må bra av, bestämde jag mej för helt enkelt och inväntade tålamodigt ett lämpligt tillfälle mellan regnskurar och febertoppar...

Stegen styrde jag ned mot vattenfallet, som så många gånger förut. Där var det höstligare och fuktigare än någonsin och färgerna som mötte mej var sparsmakade och dova. Men vackra...Jag njöt av den friska luften och dånet från vattnet och av att jag trots feber och förkylning förmått mej ut en stund med kameran.

Motala Ström - gråare än vanligt...

Några gula blad envist hängande kvar.

Nu finns ingen räddning längre...

Med kameran rakt ned i Strömmen...

Några björkar som tappert håller färgen vid fallet...

...och lite längre bort, massa löv i fallet.

Höstliga vattenspeglingar borta vid Arbetets Museum.

På väg hem, våta vackra löv i en vattenpöl.

Väl hemma efter sissådär en timma...känner jag mej faktiskt lite piggare, i alla fall inte sämre. Hinner lagom tömma minneskortet och dricka te innan febern stiger igen...Bäst att krypa ned under täcket!

Hälsningar Lena.

Under kastanjer och björkregn.

Äntligen en oktoberpromenad bland gulnande blad och prasslande löv...här är mina bilder...

Utanför mitt hus, en ståtlig kastanj.

Rakt upp i den allt mer gulnande grönskan!

Ett vackert lönnblad...

Mitt i björkregnet.

Skuggspel av ännu gröna blad...

Löv...massor av löv!

Hälsningar Lena.