"Framåt broder!" Veckans TORSDAGSBILD.

November, grått och kämpigt...men man måste ju endock framåt...

Bilden som jag tagit i dag på väg hem från jobbet, på den stackars farbrorn som kämpar sej framåt i blåsten bland betongen får symbolisera min vecka som varit...tung slitsam och ovanligt grå...

PS. Jag skrev som varit...eller hur, så det här är inget mera gnäll! (Ingen spik i foten, den här gången!)

Hälsningar Lena.

Inspirationen som försvann...obs varning för gnäll!

Kolsvart på morgonen när jag öppnar mina blå. Gråsvart när jag går till spårvagnshållplatsen och väntar på min skjuts till jobbet. Olika nyanser grått under arbetsdagen som följer. När jag sedan står sent på eftermiddagen igen vid en annan hållplats för att vänta på spårvagnen som skall ta mej hem igen är världen runt omkring mej åter igen lika förbannat becksvart...och djupt nedstoppad i ryggsäcken ligger kameran...som ett hån, orkar inte ens gräva fram den...

På jobbet är snart fler sjuka än friska och mer eller mindre kaos råder. När jag kommer hem till mina kära tonåringar är det huvudvärk och magsjuka om vartannat, och själv har jag konstant mer eller mindre ont i halsen. (Virus säger dem på vårdcentralen, inget att göra!)  Hemma råder förstås också kaos, för ingen orkar handla, laga mat eller ens ta hand om tvätten...Jag känner mej som överkörd av tåget...trött, tröttare, tröttast, det är jag det!

Men på kvällen i min säng ligger jag och drömmer rosa drömmar om långledighet, fotopromenader och inspiration...

I söndags morse var jag i alla fall tvungen att släpa mej till närköpet på andra sidan Strömmen. Då fick jag se en liten glimt av morgonljus och en massa änder framför Strykjärnet i det stilla vattnet...och då liksom stack det till i mej av inspiration och fotoglädje igen...så synd att jag bara hade den lilla Ixusen med mej...och ännu mer synd att jag inte kollade kamerainställningarna, för dottern hade lånat kameran och fotat för webben, där av de små bildrna och den dåliga bildkvalitén....

...men jag kände i alla fall lite inspiration...så hopp kanske endock finns...trots allt det grå!

Hälsningar Lena!

Hallå där bakom datorn!

Allhelgonahelg eller inte...har man en uppsats som skall bli klar så har man! Ja, nu är det inte jag som är så flitig, utan det är min dotter som tillfälligt har landat hemma i mitt kök med dator och och en hel hög böcker. Väldigt roligt och trevligt med besök, när man får kontakt vill säga...

Upp med datorn och i gång...

Det här ska nog gå bra...

...stör nu inte, jag koncentrerar mej!

Hmmm...lite svårt det här.

Gud vad jobbigt!!!!

Gäsp!!!

TYST nu mamma!

Kan du sluta fotografera!!!!????

Jag blir tokig...!!!!!

Puuuuhhhh....det här blir min död!!!!!

Ååååååå...

God natt!

Och hur gick det då...???? Jo, inte riktigt klart...men det kommer att bli jättebra....så i morgon fortsätter vi...Emelie med sin stora uppgift och jag, jaa...jag får väl kanske fotografera lite mer...eller också får jag hålla mej till tidningen. (En viss person kanske har gömt kameran...)

Emelie har fotat mej.

Hälsningar Lena.

Höstpelargon...veckans torsdagsbild.

Jag har fått en blommande höstpelargon i mitt köksfönster! En mild ljusrosa blomma som står och ser så sällsam vacker ut mot mitt otvättade fönster, och i måndags när det var gråväder och regn utanför så lyste den upp fönsterbrädan så fint...

"Höstpelargon"

Jag har lagt på lite textur...tänkte att de smala otydliga ränderna kunde föra tankarna mot höstregn....det var förstås mina kliande fingrar igen, som inte kan låta bli knapparna i Ps...men jag har ev. tänkt använda bilden till ett inbjudningskort för novemberfika...så jag tänkte att det kunde vara lite fint med de lätta ränderna...

Hälsningar Lena.

Friends...for ever?

Dessa viktiga kompisar....som man delar stort och smått med, som man kan garva ihjäl sej med och som förstår (nästan) allt. Dessa bästisar som man vågar göra bort sej inför och testa lite okänd mark tillsammans med... och som man kan prata livets allvar med och luta sej mot och gråta ut om det behövs...Dessa härliga kompisar som man bara inte kan vara utan, nästan inte en sekund...inte om man är tonåring i alla fall!

Jag har två tonåringar, John 17 och Johannes 14...

Johannes kompisar...

John och polaren Peter från Lund...

Johannes, Alma och Viktor utanför vårt hus.

John och Peter.

Samtliga bilder är från i dag...höstlovet är i full gång!

Hälsningar från Lena.