Mellan varuhusen

Jag kom där gåendes med väldigt trötta steg, mellan de stora varuhuskropparna. Jag släpade på sissådär 10 kg matvaror, en låda vin och diverse inhandlade skor och t-shirtar.

Då såg jag... liksom...våren, att den kommit, rakt in i Norrköping City.

Ja jäklar!

Jag var tvungen att stanna och ställa ned alla påsar och le för mig själv. Sedan grävde jag fram kameran ur ryggsäcken och snabbt och djärvt knäppte jag några bilder, på ståendes fot...

Tre samtalande tjejer satt framför näsan på mig och åt vårglass,

 såg väldans gott ut!

Tio meter längre bort spikades vårens blomlådor upp...

...och utanför "Fräcka frökens frestelser" satt folk och fikade och njöt i vårsolens sken!

 (Nu är jag ju ganska ovan att fota i folkvimmel...så resultatet blev väl sissådär...)

Men, plötsligt kändes livet lätt och matvarorna vägde väl inte så mycket egentligen...och bra att jag precis inhandlat nya fina våriga kläder...och förresten så skulle det nog passa perfekt med lite gott vin till middagspastan...

Våren är här, njut!

Hälsningar Lena.

Undrar sa flundran...

Jag undrar vad det är för läskigt vitt som flyter på vattnet i Motala Ström...skummigt och ganska dekorativt är det i och för sig...men jag undrar sa flundran...

Motala Ström och Industrilandskapet.

Bilder ifrån måndagen den 29/3 -10

På återseende!

 Hälsningar Lena.

Idag

Idag, vred jag mig loss från senvinterns obarmhärtiga melankoli. Idag, lyckades jag lura ledan långt bort och ångesten sparkade jag in i ett av garderobens mörkaste hörn tillsammans med de tunga vinterkängorna. Fötterna stoppade jag ovant ned i ett par vårskor och öppnade försiktigt ytterdörren på glänt.

In strömmade vårvinden tillsammans med det intensiva vårljuset, och jag...jag började andas igen!

Prövande klev jag över den hatade tröskeln och plötsligt stod jag där i vårljuset. Ute. Stilla. Betraktande.

Förundrad. 

Sedan grät jag en stund av lycka.

Efter att ha torkat tårarna återvände jag in igen. För att hämta kameran.

Sedan tog jag en ensam vårpromenad...

Ensam är inte stark!

Men, jogga det är skönt att göra ensam.

Ensamt och öde och regnvått...

Men, är det inte en ensam hemlig agent som kommer här...???

Eller är det drömprinsen?

Trots ensamheten så kändes det fantastiskt roligt att fotografera igen!

 Hälsningar från ett vårvintrigt Norrköping...

och hälsningar från mig!

Dags att fundera och planera igen!

Jag tror att det var någon gång i slutet av förra sommaren som jag fick min idé...

Det var i samband med att jag fotograferade min gamla mormor vid ett flertal tillfällen så där lite lättsamt i hemmamiljö och tillsammans med mycket fika och prat...Jag upptäckte att det var väldigt roligt och en mycket trevlig kombination att ha kameran med och knäppa av några bilder samtidigt som det inte fick bli för pretansiöst. Umgänget var det viktigaste, bilderna var bonusen.

Men, i alla fall...då växte det fram en tanke om att jag skulle vilja porträttera intressanta kvinnor i min omgivning...Härliga vackra kvinnor mitt i livet och med mycket erfarenhet och resor i bagaget...Givetvis på samma opretansiösa sätt...med kamera och befintligt ljus, glada samtal och fika...

Vad projektet skulle kunna mynna ut i, vet jag inte...kanske ingenting mer än trevliga möten... och chans för mig att träna porträttfotografering...gott nog så, tycker jag. 

Jag blev genast eld och lågor och började planera...men så började jag jobba heltid igen och dessutom kom hösten med det stora mörkret! Inget av detta hade jag räknat med, fånigt nog...så min idé och lust fick jag lägga på is.

Men nu, börjar ju ljuset så sakteliga komma tillbaka, och kanske kommer jag så småningom att jobba lite mindre också...

...så dags att fundera och planera lite igen!

(Och dags att köpa ett bättre objektiv...suck!)

Jag värmer upp inför uppgiften med självporträtt...

...och leker lite med olika filter i photoshop... 

...och tar i rejält, för att det är roligt... 

...och hoppsan, här blev det mest hals...men tycker bilden blev fin i alla fall...

...jaa kanske den bästa...när inte nunan kom med...

Om jag kommer igång med mitt projekt att fotografera andra kvinnor mitt i livet så skall jag inte leka med filter...det lovar jag. Men med sig själv kan man dock experimentera lite...

Hälsningar Lena.

Var Fotosidan bättre förr?

Vilken bildskatt det finns här på Fotosidan egentligen...

... och vilket trevligt nöje det är att titta in bland kända och okända medlemmars sidor och klicka runt och botanisera bland alla fantastiska bilder!

Jag har nästan glömt bort glädjen i detta det senaste halvåret, men det var faktiskt så jag började att intressera mig för foto för cirka ett år sedan. Genom att titta på alla bilder och förundras och häpna över mängden och mångfalden.

Nu har jag under ett par veckor hittat dit igen, där jag började. Jag har tillbringat många timmar till att titta på andras bilder. Det känns mycket givande och gör mig både lycklig och sorgsen och hänförd och förvånad och förstummad och ibland alldeles fördjävligt avundsjuk...för vilka bilder här finns! Jag skulle vilja ha många, många inramade här hemma på väggen, men framförallt skulle jag vilja kunna skapa sådana bilder själv...

Istället får jag låta mig inspireras...

...och faktiskt vara glad över att Fotosidan finns som en enorm guldgruva för mig att ösa ur!

Men Fotosidan är ju inte bara en bildbank. Nej, Fotosidan känns unik på flera sätt.  Bildkommentarerna till exempel. Det är verkligen härligt att få sin första bildkommentar...och nästa, och nästa...och förstå så sakteliga vilken hjälp det kan vara i bildskapandet...

Sedan har vi forumet där jag lärt mig massor om fotografi och fått många tips på länkar utanför Fotosidan, dit jag förmodligen aldrig skulle ha hittat annars. Dessutom har det funnits en och annan intressant diskussion att följa och fundera över. Och lära sig av.

Sedan har vi alla härliga färgstarka bloggar...vilken källa för smått och gott!

Dessutom känns det som om jag fått en och annan vän genom Fotosidan. Kanske inte in real life, men nästan.

Så jag hoppas att Fotosidan kan fortsätta att vara just en guldgruva av många och mångfaldiga bilder. Men jag hoppas också att Fotosidan kan bibehålla det levande forumet med många och mångfaldiga åsikter. Helst skulle jag vilja att fler hittade dit och höll diskussionerna levande, intressanta och aktuella. Dessutom vill jag förstås att bloggarna skall få fortsätta att blomstra.

Mångfald och frihet, absolut...men vi får aldrig glömma ansvar, lyhördhet och respekt. Annars blir Fotosidan en dålig community.

Mot ljuset...

(lite lek med övertoningsfilter...)

Det känns sorgligt när medlemmar väljer att lämna Fotosidan, och det känns oroande att läsa om att flera tycker att det var bättre förr här på Fotosidan...

...då blir jag fundersam...och undrar, var Fotosidan bättre förr, och vart är Fotosidan på väg?

Hälsningar Lena.