Funderingar och fotografier från min vy i Vintergatan

Idag

Idag, vred jag mig loss från senvinterns obarmhärtiga melankoli. Idag, lyckades jag lura ledan långt bort och ångesten sparkade jag in i ett av garderobens mörkaste hörn tillsammans med de tunga vinterkängorna. Fötterna stoppade jag ovant ned i ett par vårskor och öppnade försiktigt ytterdörren på glänt.

In strömmade vårvinden tillsammans med det intensiva vårljuset, och jag...jag började andas igen!

Prövande klev jag över den hatade tröskeln och plötsligt stod jag där i vårljuset. Ute. Stilla. Betraktande.

Förundrad. 

Sedan grät jag en stund av lycka.

Efter att ha torkat tårarna återvände jag in igen. För att hämta kameran.

Sedan tog jag en ensam vårpromenad...

 

 

Ensam är inte stark!

 

 

Men, jogga det är skönt att göra ensam.

 

 

Ensamt och öde och regnvått...

 

 

Men, är det inte en ensam hemlig agent som kommer här...???

Eller är det drömprinsen?

 

 

Trots ensamheten så kändes det fantastiskt roligt att fotografera igen!

 

 Hälsningar från ett vårvintrigt Norrköping...

 

och hälsningar från mig!

 

 

Inlagt 2010-03-29 23:51 | Läst 3026 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Härligt att se dig här igen! Hoppas vi får en riktigt skön vår! Kram!
Svar från Lena Eriksson 2010-03-30 09:33
Absolut, skön vår vill vi ha...jag har beställt det! / L
Hej Lena, det var ett tag sedan jag såg dig här. Snygga bilder. Gillar flygeln och hemliga agenten.
Svar från Lena Eriksson 2010-03-30 10:37
Man har väl annat att göra...!!!
Neej, tyvärr har foto och leklusten varit borta ett tag, men nu känns det som jag är på G...peppar peppar...
Tack för kommentaren! / L
Visst gör det ont när knoppar brister... Jag tror det är lite vårkänslor som gör sig gällande, känner igen det där.
Fina bilder!

/Thomas
Svar från Lena Eriksson 2010-03-30 20:30
Jaa, suck...när knoppar brister...så underbart och så jäkligt på samma gång...
Tack för hälsningen! / Lena