Äntligen

 
...lite solsken! Och äntligen orkade jag ut på en promenad.
Jag har varit sjuk nu i tre veckor i någon slags influensa. Dock visade covid-19 testet negativt - men jag undrar om det inte kan vara fel? En av mina närmaste kollegor har testat positivt och min arbetsplats (en förskola) är så hårt drabbad av covid att igår stängde utbildningskontoret verksamheten hos oss fram till den 30 november. 

Jag hoppas verkligen det blir bra till slut...

Bilden är nog är ett exempel på min vurm för minimalism, arkitektur och de skarpa kontraster mellan ljus och mörker som fotografering i solsken kan ge. 

Bara 47 veckor kvar...

Norrköping 10/8

Augusti-snö

...eller snarare effekterna av en dubbelexponering.

Vid vattenfallet Norrköping 2/8-20

Exponering 1; mot det forsande vattenfallet. Exponering 2; mot några turister som stod och beundrade utsikten över Motala ström. Sedan fixade kameran resten. En bild som jag tycker blev fin och fick följa med in i Lightroom. Men de flesta foto-försöken slängde jag redan på plats - det blev bara röriga bilder. Dock, efter ett tag tyckte jag nog att jag fick lite kläm på vilka motiv som skulle kunna fungera tillsammans.

Och det var väldans roligt att testa något som jag inte brukar göra. 

En vägg är inte bara en vägg...

Utanför Norrköpings stadsbibliotek 29/6-20

Jag har alltid fascinerats av arkitektur. Särskilt den moderna. Det är nog de raka linjerna och enkelheten i formerna som gör mig knäsvag. Men också materialet; glas, stål och betong - vem kan motstå det?

Och ett av mina nya sommarprojekt är att fotografera betong. Jag skulle vilja få till en serie bilder med betong i fokus. Får se hur det går. 

Imorgon ska jag dock måla väggarna hemma i mitt vardagsrum; tre väggar betonggrå, en kastanjebrun. Där tänkte jag hänga svartvita foton. Det tror jag blir fint!

En vägg är inte bara en vägg.

Men såklart...

första semestermorgonen måste ju bara inledas med en promenad till industrilandskapet och vattenfallet.

Och precis som vanligt blir jag ståendes vid den nakna vattenfallsväggen - som ju just bara är en kal vägg innan vattenflödet släpps på. Det är något med den mörka väggen som möter den ljusa himlen som tilltalar mig. Som får mig att vilja fotografera just där -om och om igen. 

Att det alltid är fågelliv där på morgonen gör väl sitt till. Men jag är ingen fågelfotograf och jag är inte intresserad av fåglarna egentligen, mer än att de bidrar till liv i mina bilder.