På rymmen...

Rymma hemifrån, det behöver alla göra ibland tror jag - inte bara femåringar, eller tonåringar. Det är nyttigt för morsor också, och jag tycker att det är särskilt härligt att göra det nu - mitt i den vackra sommaren...

Bara rymma iväg, från diskbänk och matlagning...ut i det gröna. Alldeles ensam med egna funderingar. Men med ögonen öppna för äventyr förstås, och nya möten...

Och packningen? Ja den skall vara lätt; en riktigt bra bok, lite pengar på fickan och kameran förstås.  Jaa, och ett paraply kan också vara bra att ha...kanske.

På en brygga vid Göta kanal...

 jag hade inget paraply...utan räddade mig under ett stort träd för en liten stund

Och fortsättning följer, hoppas jag...

Hälsningar Lena.

På väg ut i livet...

Ååååå...idag är jag känslosam. Idag tar min äldsta son studenten, och han pratar mer och mer om att vilja ta steget ut i livet - hemifrån.

Bara som det skall vara, visst - men jobbigt för en blödig morsa som jag...

Här visar jag supersnabba bilder nu tagna klockan halv nio på morgonen, innan sista skoldagen och lärarlunch.....Och som ni ser så har jag inget annat för mig idag än att fota och skriva blogg :-)

Men en liten kaffepaus behöver man ju...

 JOHN 16/6-11

(och bilder som sprungit, nästan förbi photoshop... :-)

förberedelser... 

Och en svartvit framför trädet..."Vad jobbig du är morsan!"

På väg ut i livet...Ååååååååå.....

Och snart blir det fest!

...men nu har jag lite annat att göra.... :-)

Hälsningar Lena.

Rörigt och överexponerat och lite sissådär - men oj så hjärtligt!

I dag tyckte jag att det var dags för en promenad upp till kolonilottsområdet.

När jag startade hemma var det lite halvmulet och perfekt fotoväder...men i samma veva som jag kom fram till målet, var himlen klarblå igen. Och det skall man väl inte klaga på, för det var ljuvligt med den brännande solen i sommarvinden. Och alla odlare var glada, nu hade det varit några dagar med regn - så nu var det sol de ville ha!

Men ack så skarpt ljus det blev...med mörka skuggor.

Och tänk jag hann bara dit, så blev jag bjuden på turkiskt te och söt kaka...

- av vänliga människor jag aldrig sett förut!

Sedan fick jag en titt i växthuset. Där fanns gurka och paprika i prydliga rader.

 Och många rumpor upp i vädret syntes...

 ...och damen skrattade hjärtligt åt att jag lyckades fånga hennes... :-)

Och vackra och spännande små vrår hittade man, minsann...

...och spännande kvinnor...som pratade för fullt med varann över tomtgränserna

...eller möttes vid vattenkranen. 

En kvinna som skall hämta vatten

...och vid hennes kolonilott växte de här vackra pionerna

Den här kvinnan var så inne i sitt jobb så hon såg inte mig...så jag tog bara en endaste snabb bild.

En och annan man fanns det som satt inne och drack varm dryck. Här blev jag åter igen inbjuden på kaffe, hos dessa herrar...

- men det sparade jag till en annan gång!

Hälsningar Lena.

Tur i oturen

Min dotter hade tur...i oturen, för när hennes njurar slutade att fungera så kunde hennes pappa bli donator. Så efter ett års elände med dialyser och utredningar, så skedde transplantationen förra veckan.

Och det mesta har gått bra hittintills...peppar, peppar.

Bilder från vecka 20 0ch 21. Sahlgrenska lasarettet.

Välkommen...brusig bild och överexponerad i motljuset...men jag gillar känslan i den.

Här tar Emelies pappa mot mig bakom slussen in till avd 139, en avdelning för nytransplanterade människor och donatorer. Som nytransplanterad är man oerhört infektionskänslig.

telefonräddning...när man tröttnat på allt annat. Min dotter, tämligen nytransplanterad.

en tidning...är inte så dumt heller, för en trött donator.

morgondagens medicingenomgång...kvällsljus, och slarvigt snapshot.

donatorn...håller på att piggna till.

Väldigt vacker avdelning, med Botaniska i bakgrunden. Också kvällsljus.

och längtar hem...telefonsamtal med kära hemmavid.

halvsyster... på besök

dax för en hjälte att ta emot utmärkelse som bästa donator...och så få åka hem.

och dax för min dotter att gå upp och röra på sig.

Och nästa vecka hoppas vi att det blir till att åka hem även för henne...

Jag vet att många har tänkt på oss... - STORT TACK!

(Bilderna i den här bloggen kanske är sådär...att hålla i kameran har inte varit prioritet nummer ett, för en orolig mamma...men just de här bilderna och blogginlägget känns  värdefullt, för mig. Och kanske även kan tjäna som en liten påminnelse, för att ta ställning för det här med att donera. I livet - om man kan, eller efter sitt liv.)

PS; självklart har jag både min dotters och min gamla x-mans godkännande för detta blogginlägg... 

 hälsningar Lena

(En sekunds exp.)

Kolonilottspromenad igen

Förra sommaren upptäckte jag kolonilottsområdet. Ett helt fantastiskt ställe med lika fantastiska människor. Sällan har jag mött sådan nyfikenhet och gästfrihet som när jag vandrade omkring där.

Och idag gjorde jag årets första säsongsbesök dit igen. Jag var nyfiken på om någon odling kommit igång och jag hade hoppats att möta "plommonkvinnan" på nytt.

(här kan ni läsa om det mötet om ni vill)

http://www.fotosidan.se/blogs/femminuter/moten-3.htm

Tyvärr var hon inte där idag.

Men däremot många andra människor som bjöd frikostigt på sig själva och gärna ville prata och bli fotograferade. Väldigt roligt!

 Bilder 14/5-11 

skarp sol och lite knepigt att fota...men så skönt att gå omkring i  :-)

på väg mot koloniområdet...

kvinnokraft :-)

 vattenkraft

och här var det bara glada miner 

 den här farbrorn kunde inte mycket svenska, men ville gärna bli fotograferad...

hoppas på växtkraft, kanske...

 och här skulle det nog behövas lite växtkraft också...

 mer vatten

mycket vatten ja, - det är roligt!

varsågod - kaffe...

Jag har tänkt återkomma hela sommaren till kolonilottsområdet...det känns ovanligt hjärtligt och varmt där. Och spännande, både med alla härliga människor och att se hur det kommer att växa...

Och så har jag tänkt mig att trycka ut några bilder och ta med som tack mot slutet av sommaren.

 PS Skärpedjupstänk å sånt blev det inte mycket av, prat och skratt och nyfikna blickar runt mig hela tiden...Men jag hoppas att vartefter jag kommer att återkomma, och lär känna människorna lite grann...att det kan bli en bra berättelse...och en och annan bra bild. Alla förutsättningar för det finns ju...det är bara jag också som skall få till det! :-)

Hälsningar Lena