Glädje

Min 99-åriga mormor har efter en tids sängliggande och dramatik, kommit upp i rullstolen och ut i vida världen igen! Eller...ja...det blev en tur runt huset på äldreboendet...

Hon är sig inte riktigt lik och inte så stark...men oj, det var en stund av glädje, för mig, för mamma och för mormor!

mormor 110823

Och det var lite häftigt, för det första mormor frågade när hon fick syn på mig var; "Har du med dig några bilder för mig att titta på?"

Hälsningar Lena.

Och livet har sin gång...

Jag skulle egentligen skriva om RAW. 

Jag påbörjade hurtigt ett inlägg i morse om varför man i all sin dar inte alltid fotograferar i rå-format. Varför man ställer in kameran på jpeg, och därmed minskar sina möjligheter att få sin bild som man vill ha den genom att välja bort data som en gång fanns vid exponeringen...

Ja, varför i all sin dar, när Camera Raw dessutom är väldigt enkel att jobba i.

Men, sedan ringde min mamma...och sa att mormor...min kära mormor...ni vet - som jag visat bilder på här i bloggen...hade blivit akut dålig. Riktigt dålig. 

Min 99-åriga mormor som alltid varit min skyddsängel...

Så idag har vi turats om att sitta vid hennes sängkant, och hålla i hennes hand. Jag, min mamma och min dotter med flera.

Den senaste rapporten från min mamma säger att hon sover lugnt för natten...

14/8-11

Min mormor är väldigt förtjust i fotografier, och omringad av dem; från hennes egen ungdom, på barn och barnbarn och barnbarnsbarn. Och på senare tid har mina bilder på henne själv tillkommit. Bröllopsfotot i högra hörnet är på min mormor och morfar, förmodligen från 1939...för min mamma är född 1940.

PS; Bilden är tagen idag, när jag satt en stund själv hos min mormor vid sängkanten. Hon sov lugnt och jag tittade mig runt på alla hennes saker...på alla minnen. Och jag fick syn på hennes bild i spegeln.

(Jag har ju valt att vara lite personlig här i min blogg...både gällande min dotters allvarliga sjukdom, och nu med min mormor. Och jag gör det nog av flera anledningar. En av anledningarna är helt enkelt att jag tycker att vi försöker skydda oss alldeles för mycket här i västvärlden från...själva livet. Det är mest glädje och framgång och det coola som skall synas. Annat än när SVT och tidningarna rapporterar förstås. Men vi...vi talar sällan om livets svåra sidor...då blir vi för personliga. Och jag tycker dessutom att fotografi liksom hör ihop med personlighet, LIVET, och ALLA dess sidor.)

Bara för en dryg vecka sedan var mormor trött men glad och satt med oss under äppelträdet - en mycket fin stund. En bild från det tillfället får avsluta inlägget.

Och så hjälp mig håll tummarna...

Hälsningar Lena

...som nu för tiden alltid fotar i RAW!

Vi två

Visst är det vi två...? Det har det ju alltid varit.

Vi två...

Gamla stan 29/7 - 11

...och lite mer gamla stan;

http://underkastanjen.wordpress.com/

Hälsningar Lena

En ängel under äppelträdet.

Änglar...tänk att de verkligen finns. Jaa, sådana ni vet som alltid känner på sig när man behöver en hjälpande hand. Eller ett tröstens ord, eller en femhundring i handen till den oväntade tandläkarräkningen...

Och förmodligen är deras belöning - för änglagärningen, ett rikt och långt liv...

Den här ängeln är lite trött och lite glömsk, men har inte gått i pension trots det. Eller trots sina nittionio år. Neej, hon har fortfarande sitt smittande leende och lyskraften kvar....och hennes blotta närvaro är idag en änglagärning.

Och det bästa är att hon är min mormor!

Och jag hoppas verkligen att hon får uppleva sin 100-årsdag i november.

Idag har vi samtalat under äppelträdet, jag, min mamma och mormor. Och druckit kaffe förstås. För det behöver änglar såväl som vanliga morsor.

Söderköping 2/8 - 11

(lite knepiga ljusförhållanden under trädet...men ljuvligt!!! :)

Hälsningar Lena.

Ärligt talat...eller lite om mellanmjölk igen.

Mellanmjölk - det är vad min blogg har blivit.

Bloggen har stått stilla i sin utveckling - liksom jag. Mina texter har blivit försiktiga och mina bilder tråkiga. Bloggen har mest tjänat som något som jag hållt fast mig själv i, när livet varit tungt för övrigt. Och kanske är det så - man förmår inte mer när det stormar i ens liv. Och efteråt, när allt skall kännas bättre...ja då kommer efterdyningarna.

Men just nu känns det inte som jag vill skriva mer mellanmjölksblogg...och visa upp mer mellanmjölksbilder. 

Jag tror ju emellanåt att jag kan ha något annnat inom mig - andra förutsättningar. Men det är bara vad jag tror. Och jag kan ha fel. Men till dess jag funderat och eventuellt hittat något som jag kan återge, i någon form, så får den här bloggen vila.

Jag förlänger dock mitt silvermedlemskap som går ut om några dagar...så mina mellanmjölksinlägg kommer att ligga kvar. Bland dem finns trots allt några få som glänser lite.

Självporträtt en sekunds exponering.

PS;

 (Sitter vid min laptop på semester...och min uppkoppling slutade att fungera, förut när jag skrev...)

Men...vill bara säga det slutligen;den här bloggen har varit guld värd för mig under de två år som jag försökt lära mig att fotografera.

En blogg är ett jättebra sätt för kommunikation, för att fästa sina tankar...för feedback. Men det måste kännas bra, man måste gilla det man gör...och ibland är det dags för paus och kanske försöka få till någon förändring.

Fortsatt glad sommar till er alla som läser min blogg!  // Lena