VARFÖR #BLOGG 100?

Jag har länge tänkt att det skulle vara roligt att fokusera mer på foto. Och då tänkte jag att en väg att göra det vore att fotografera oftare än jag brukar göra. Oftare och regelbundet. Men jag skulle också vilja ge mig själv lite nya fotoutmaningar. Och dessutom synliggöra och redovisa resultatet någonstans. För min egen skull förstås, men även för andra så att jag dessutom skulle kunna få lite feedback. 

Och så läste jag om Blogg 100 och tänkte att det tåget hoppar jag på. Att blogga gillar jag ju och använder jag min blogg här på Fotosidan som "redovisningskanal" så kommer jag att få många morötter i form av hejarop, synpunkter och fotografiska samtal...

Vilket är väldans roligt!

.

Dimmigt värre...inte lätt att vara fotograf, ack nej...

.

.

Det kan ju tyckas jobbigt att behöva blogga varje dag i 100 dagar, och lite galet att jag hoppar på något sådant. Men att delta i Blogg 100 utmaningen känns på sätt och vis enklare, friare och vidare än till exempel dagens bild på Blipfoto som jag försökte mig på förra året. Enklare, friare och vidare för med Blogg 100 behöver inte dagens inlägg vila på en endaste nytagen bild utan kan se ut på olika sätt och jag kan även använda bilder ur arkivet, som jag gjort idag.

Hmmmmm......bara 82 inlägg kvar! :)

.

.

På återseende!

.

ute i skogen, i vårsolens sken 15/3

fotograf; Thomas Engström...förstås.

MORGONDIMMA IDAG...

...och jag var tvungen att vara på jobbet senast 07.30.

Frustrerande!

Men jag hann i alla fall att få ett par bilder. Verkliga snapshots, fotograferade i språnget. Men ljuset var väldigt fint vid fallet. Trots dimman. Eller på grund av dimman?
Jag hade i vilket fall som helst gärna stannat och fotat lite mer.

.

Strax före sju...13/3-15

Vackert och stilla

Man kunde ana lite antydan till solljus leta sig igenom dimman.

.

.

.

Men...nu är det ju fredagseftermiddag...

och jag  är strax på väg till Stockholm igen!

Härligt!

Första december...

Dimman bäddade in staden som aldrig förr. Inga människor syntes, inga ljud hördes och runtomkring fanns bara gråvit fukt. Det var som att gå omkring i ingenting.  

Dock var hon smärtsamt medveten om att framför henne, någonstans, låg tågstationen. Egentligen nära, men kanske ändå för långt bort? Hon hade fyra minuter på sig, sedan skulle hennes tåg avgå. Det tåg som hon var tvungen att hinna med. Annars....ja, det vågade hon inte tänka på.

Istället började hon springa. Springa för sitt liv.

.

(Bilden har varit med förut i ett inlägg, men då i färg och inte beskuren)

Höstkänning

Att komma upp till kolonilottsområdet denna förmiddag kändes speciellt. Det kunde jag tacka morgondimman för.

.

.

Det första jag tänkte på var att området verkade så övergivet, trots att klockan var framåt tio. Det andra jag la märke till var skönheten. Trots skräp och bråte här och där.

.

.

Dimma har en märklig förmåga att förvandla landskap. Här bland all grön växtlighet upplevde jag det som dimman dämpade men samtidigt fördjupade färgerna. Lite konstigt beskrivet kanske, men jag upplevde färgerna i alla fall annorlunda. Dova men mustiga...

.

.

Vartefter jag vandrade omkring bland de små lotterna verkade området vakna till liv i alla fall. Eller kanske var det så att jag fick syn på det först när dimman lättat lite? 

.

.

.

Människorna ni ser på bilderna är för mig tämligen okända kolonilottsinnehavare. Men förmodligen har de nog sett mig och min kamera tidigare för jag hade inte några problem med att få ta bilder. Varken på deras lott eller på dem själva. Mannen på sista bilden ställde sig glatt och stolt beredd för att bli fotad...vilket jag är tacksam för! Bilden andas en känsla av förr tycker jag...då ställde man upp sig lite stolt framför sitt hus...

Samtliga bilder är tagna på förmiddagen den 21/9 -14

.

.

Norrköpingsdimma

Tass, tass, tass...jag smyger in lite försiktigt igen i bloggosfären med ett tämligen lågmält inlägg och med bilder från en högst vardaglig promenad, trots att promenaden faktiskt ägde rum en söndag. En mycket dimmig söndag, så bilderna blev därefter. Grå, kontrastlösa och inte särskilt spännande bilder kanske man kan tycka. Eller motsatsen; spännande bilder från en särskild morgon?

Nåväl, dimman över Norrköping blev dokumenterad i alla fall. Och jag tyckte att det var väldigt roligt att vara ute och fotografera igen. 

Fast lite förtjust är jag nog i den vardagliga lågmäldheten, trots allt. Emellanåt i alla fall.

.

Norrköping söndagen 28/9-14 sisådär klockan 7.30...

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Kanske lite färg i kameran skulle gjort susen?