Höstkänning
Att komma upp till kolonilottsområdet denna förmiddag kändes speciellt. Det kunde jag tacka morgondimman för.
.
.
Det första jag tänkte på var att området verkade så övergivet, trots att klockan var framåt tio. Det andra jag la märke till var skönheten. Trots skräp och bråte här och där.
.
.
Dimma har en märklig förmåga att förvandla landskap. Här bland all grön växtlighet upplevde jag det som dimman dämpade men samtidigt fördjupade färgerna. Lite konstigt beskrivet kanske, men jag upplevde färgerna i alla fall annorlunda. Dova men mustiga...
.
.
Vartefter jag vandrade omkring bland de små lotterna verkade området vakna till liv i alla fall. Eller kanske var det så att jag fick syn på det först när dimman lättat lite?
.
.
.
Människorna ni ser på bilderna är för mig tämligen okända kolonilottsinnehavare. Men förmodligen har de nog sett mig och min kamera tidigare för jag hade inte några problem med att få ta bilder. Varken på deras lott eller på dem själva. Mannen på sista bilden ställde sig glatt och stolt beredd för att bli fotad...vilket jag är tacksam för! Bilden andas en känsla av förr tycker jag...då ställde man upp sig lite stolt framför sitt hus...
Samtliga bilder är tagna på förmiddagen den 21/9 -14
.
.
Stolta över sitt verk.
Men dimman bäddar in och kanske förmedlar detta lugn dessutom.
TACK för besök och kommentar!
(Hmmm nu fick jag en bloggidé... :)
TACK för raderna!
Kolonilottsområden är oftast väldigt vackra
TACK Bengt för besöket!
Härliga bilder. Dimma är ju ett favoritfotoväder! Och som du säger, visst ställde man upp sig med stolthet förr i tiden. Verkar vara ett mysigt gäng där. :)
Ha det fint //Ulrika
Och fram för med dimma!!!!
TACK Ulrika...och kul att se dig här på Fs igen. Hmmm du OCH Lysa...är det någon kupp på gång??? :)
TACK Björn för besöket!
TACK Ingemar!!!
TACK Peter!