Fem minuter
ÄR DET SÅDANT HÄR VI VILL HA?
...vi som klagar på den milda temperaturen och gråvädret???
(gammal bild nu igen, i nytt dopp...)
.
.
Och det här blev det tredje inlägget den här helgen....
Så kan det gå när ny dator (med ny stor skärm) behöver fyllas med något
och det sammanfaller med ett splirrans nytt Lightroom!
Och Silver Efex!
FINT FÖNSTERLJUS...
är det bästa tycker jag om man vill försöka fånga vardagsporträtt.
.
JANNE
...fångad mitt i ett telefonsamtal
.
Porträtt fångade i vardagen, är något som jag skulle vilja använda kameran till lite oftare. Den riktiga kameran.
Att fotografera människor känns helt enkelt på något vis särskilt meningsfullt, trots min förkärlek för vackra linjer. Att också få med en bit vardag, en bit dokumentation känns ännu mer meningsfullt.
Till exempel så är mina bilder från min mormors lägenhet guld värda för mig idag. Såklart finns ju mormor med på bilderna, men att bilderna dessutom visar hur det verkligen såg ut känns också mycket värdefullt.
Även bilder som inte visar så mycket av miljön - som dagens bild, kan ändå väcka mycket; när den här bilden dök upp ur gömmorna häromdagen ramlade massor av minnen och känslor över mig från platsen, som i det här fallet är Sahlgrenska sjukhuset. Men jag minns också det glada samtalet som försiggick framför mina ögon.
-
(Bilden på Janne som är min dotters pappa har varit med i tidigare inlägg,
men då i mindre format och i färg)
På återseende!
TRE ÅR...
av mitt liv har jag gått och funderat på om man verkligen behöver Lightroom. Nu i veckan hämtade jag hem det, och det tog en knapp timma för mig att bli helt såld...
Här ser ni två sekunder av mig.
.
.
.
.
kameran inställd på en sekund, framför duschdraperiet... :)
.
.
Nu har jag dessutom en ny STOR datorskärm att jobba vid, så det här inlägget får bli lite av ett test. (Jag har länge enbart jobbat i min laptop). Börjar lite försiktigt med svartvitt, i alla fall. Det är gamla bilder i dagens inlägg som fått sig ett nytt dopp på den nya vägen - Lightroomvägen.
Trevlig lördagskväll!
IBLAND
...blir det helt enkelt inte som man tänkt sig, eller hur?
Världens största adventsljusstake (?) i morse 8/12. Hårt sargad av helgens blåst.
.
Jag hade tänkt att kalenderblogga här nu i december, men så blev det inte. Det har helt enkelt varit fullt upp med annat. Dessutom, om jag skall vara ärlig, så har jag haft lite svårt att känna någon riktig advents-stämning. Det har mer känts som att tiden faktiskt är ur led...
.
.
Kanske ett litet snöfall skulle kunna ändra på den saken?
Det skulle åtminstone ingjuta en viss adventsstämning.
På återseende!
NOVEMBERLJUS...
.
.
.
Någon känd fotograf lär ha sagt att han fotograferar inte vad han ser, utan det han känner. Något att tänka på, eller hur?
Hoppas ni haft en fin första advent!
.
.
(två iPhonebilder)