FINT FÖNSTERLJUS...
är det bästa tycker jag om man vill försöka fånga vardagsporträtt.
.
JANNE
...fångad mitt i ett telefonsamtal
.
Porträtt fångade i vardagen, är något som jag skulle vilja använda kameran till lite oftare. Den riktiga kameran.
Att fotografera människor känns helt enkelt på något vis särskilt meningsfullt, trots min förkärlek för vackra linjer. Att också få med en bit vardag, en bit dokumentation känns ännu mer meningsfullt.
Till exempel så är mina bilder från min mormors lägenhet guld värda för mig idag. Såklart finns ju mormor med på bilderna, men att bilderna dessutom visar hur det verkligen såg ut känns också mycket värdefullt.
Även bilder som inte visar så mycket av miljön - som dagens bild, kan ändå väcka mycket; när den här bilden dök upp ur gömmorna häromdagen ramlade massor av minnen och känslor över mig från platsen, som i det här fallet är Sahlgrenska sjukhuset. Men jag minns också det glada samtalet som försiggick framför mina ögon.
-
(Bilden på Janne som är min dotters pappa har varit med i tidigare inlägg,
men då i mindre format och i färg)
På återseende!
Naturligt ljus är alltid bäst :-)
TACK för titten!
Tänk jag minns bilder från din mormors hem.
Den jag kan se när jag vill är den när mormor var avliden.
Porträtt i miljö är som du vet det jag tycker mest om
äga själv.
Ha det fint
Gun-Inger
TACK igen...