Och livet har sin gång...

Jag skulle egentligen skriva om RAW. 

Jag påbörjade hurtigt ett inlägg i morse om varför man i all sin dar inte alltid fotograferar i rå-format. Varför man ställer in kameran på jpeg, och därmed minskar sina möjligheter att få sin bild som man vill ha den genom att välja bort data som en gång fanns vid exponeringen...

Ja, varför i all sin dar, när Camera Raw dessutom är väldigt enkel att jobba i.

Men, sedan ringde min mamma...och sa att mormor...min kära mormor...ni vet - som jag visat bilder på här i bloggen...hade blivit akut dålig. Riktigt dålig. 

Min 99-åriga mormor som alltid varit min skyddsängel...

Så idag har vi turats om att sitta vid hennes sängkant, och hålla i hennes hand. Jag, min mamma och min dotter med flera.

Den senaste rapporten från min mamma säger att hon sover lugnt för natten...

14/8-11

Min mormor är väldigt förtjust i fotografier, och omringad av dem; från hennes egen ungdom, på barn och barnbarn och barnbarnsbarn. Och på senare tid har mina bilder på henne själv tillkommit. Bröllopsfotot i högra hörnet är på min mormor och morfar, förmodligen från 1939...för min mamma är född 1940.

PS; Bilden är tagen idag, när jag satt en stund själv hos min mormor vid sängkanten. Hon sov lugnt och jag tittade mig runt på alla hennes saker...på alla minnen. Och jag fick syn på hennes bild i spegeln.

(Jag har ju valt att vara lite personlig här i min blogg...både gällande min dotters allvarliga sjukdom, och nu med min mormor. Och jag gör det nog av flera anledningar. En av anledningarna är helt enkelt att jag tycker att vi försöker skydda oss alldeles för mycket här i västvärlden från...själva livet. Det är mest glädje och framgång och det coola som skall synas. Annat än när SVT och tidningarna rapporterar förstås. Men vi...vi talar sällan om livets svåra sidor...då blir vi för personliga. Och jag tycker dessutom att fotografi liksom hör ihop med personlighet, LIVET, och ALLA dess sidor.)

Bara för en dryg vecka sedan var mormor trött men glad och satt med oss under äppelträdet - en mycket fin stund. En bild från det tillfället får avsluta inlägget.

Och så hjälp mig håll tummarna...

Hälsningar Lena

...som nu för tiden alltid fotar i RAW!

Två coola killar...

...på besök i de mer gömda delarna av Industrilandskapet...

far och son 18/6-11

 vi kom först!

ganska kul här...

...och springa går bra

men så måste man ju vila benen lite - någon halv sekund.

och så kan man passa på att prata med mamma

ses snart mamma...

TACK för att jag fick passa på att hålla upp kameran och träna lite... Det är inte så ofta jag har chansen att fotografera sådana här små sötnosar...och då menar jag inte pappan! :-) 

Hälsningar Lena

Ansikten...

Att fånga in ansikten det är vad jag mer och mer vill göra med min kamera. Så när det ges tillfälle och man sitter runt ett kaffebord med skapligt fönsterljus...ja då måste man ju bara passa på att träna lite, eller hur?

Jag skulle behöva investera i ett bra porträttobjektiv dock. Skulle vilja ha tillgång till kortare skärpedjup..och få till lite softare bakgrund, sådär direkt i kameran.

Förslag på bra fast porträttobjektiv till min eos 450...tas tacksamt mot. Förra sommaren lånade jag ett 50mm makro...som jag tyckte var trevligt, men det kanske finns bättre...om man mer vill träna på att fånga ansikten?

Och ge mig gärna kritik och goda råd på vad jag skall förbättra och tänka på vidare...

Bilder runt ett kaffebord hemma hos min mormor på äldreboendet. (Tillfixat på min laptop...så kanske färgerna är sådär...?)

...och för er som inte vet...i höst fyller min mormor 100 år!

19/3-11

(På bilderna ser ni också lite av min mamma och min dotter.) 

Hälsningar Lena

Fika och fotografering i mitt kök.

Fika och fotografering, två härliga ord på F, som dessutom hör ihop...tycker jag i alla fall...

Kanske inte mina närmaste vänner är av samma åsikt...

Hemma hos mej fikar man bäst i mitt stora kök. Där brukar det i och för sej vara rätt stökigt, men lite plats runt köksbordet går det väl alltid att ordna till, och mina vänner kommer väl inte för att städa...det är ju kaffe och skvaller och glada skratt de vill ha! Och det är jag otroligt tacksam för, även jag älskar nämligen att sitta och fika och babbla  en massa om ditt å datt och glädjas över mina härliga vänner.

Men nu för tiden brukar också kameran vara placerad , jaa om inte på, så strax intill köksbordet, inprovad efter kökets ljusförhållanden, rätt inställd och klar...så när någon av mina kära besökande vänner (intet ont anandes) har placerat sej vid köksbordet och kaffet droppat klart och samtalet är i full gång, då trär jag kameraremmen över huvudet å börjar experimentera med tider och iso, och sen...tryck, tryck, tryck...kan du le lite mera...tryck, tryck...vänta jag måste ändra på skärpedjupet....tryck, tryck...flytta dej lite åt vänster så att inte dörröppningen kommer med....bra, tack...tryck, tryck....bra stilla så...RÖR DEJ INTE...tryck, tryck...JASSÅ vill du har mer kaffe, det har vi inte tid med...rör dej inte sa jag ju....

Två av mina allra käraste och äldsta vänninor har båda haft oturen (kanske de tycker!) eller turen (tycker absolut jag!) den här veckan att ha varit hemma hos mej och just fått känt på det där med att fika och fotografering nu för tiden hör ihop, i mitt kök...

Tove du är en riktig pärla!

Likaså du Catharina...!!!!

Tack för att jag får träna porträttfotografering på er...

Hälsningar från Lena.