Gör inte som jag...

Nä, gör inte som jag; slarva med hanteringen av bildfiler - sådant som att spara ordentligt och tagga. För då får man ägna timmar och åter timmar att leta efter speciella bilder, om de nu över huvud taget finns att hitta. Suck...

Ja, dagen har jag alltså tillbringat till att leta. Jag skulle vilja få tag i bilder från ett speciellt tillfälle från 2009 på min pappa. Det var en ljuvlig sommardag och jag var med min släkt på  utflykt och plockade jordgubbar. På vägen lyste blåklinten blått ute i fälten och min mormor ville ha en bukett. Så då stannade pappa bilen och tågade ut i åkern och plockade. Och jag tog en serie bilder på honom där bland allt det vackra.

Men de bilderna har jag tydligen inte sparat. Däremot har jag bloggat om dagen här... (bara att klicka)

Trist, för jag hade velat haft tag i de bilderna. Min bror och jag håller på och iordningställer ett bildspel till begravningen av min pappa på fredag. 

ATT GATUFOTA ÄR SPÄNNANDE

man kan bli utskälld efter noter

eller råka på fantastiska möten

Och jag vet, den här bilden har ni sett förut

Men vissa bilder och möten återkommer man till helt enkelt...

.

FINT FÖNSTERLJUS...

är det bästa tycker jag om man vill försöka fånga vardagsporträtt. 

.

JANNE

...fångad mitt i ett telefonsamtal

.

Porträtt fångade i vardagen, är något som jag skulle vilja använda kameran till lite oftare. Den riktiga kameran.
Att fotografera människor känns helt enkelt på något vis särskilt meningsfullt, trots min förkärlek för vackra linjer. Att också få med en bit vardag, en bit dokumentation känns ännu mer meningsfullt.
Till exempel så är mina bilder från min mormors lägenhet guld värda för mig idag. Såklart finns ju mormor med på bilderna, men att bilderna dessutom visar hur det verkligen såg ut känns också mycket värdefullt.
Även bilder som inte visar så mycket av miljön - som dagens bild, kan ändå väcka mycket; när den här bilden dök upp ur gömmorna häromdagen ramlade massor av minnen och känslor över mig från platsen, som i det här fallet är Sahlgrenska sjukhuset. Men jag minns också det glada samtalet som försiggick framför mina ögon.

-

(Bilden på Janne som är min dotters pappa har varit med i tidigare inlägg,

men då i mindre format och i färg)

På återseende!

STOPPA ALDRIG VIKTIGA LAPPAR I BYXFICKORNA!!!

...och lite återbruk igen. Av bild.

.

.

Ett kort möte 2010

.

Det var i slutet av sommaren, 2010. Jag stod och fotade vid Motala ström när pappan och barnet dök upp. Det var en underbart varm dag minns jag och flickan hade minimalt med kläder på sig. De var så fina där de kom och jag frågade om jag kunde få fotografera dem. Absolut, tyckte pappan och lyfte upp flickan ur vagnen och ställde sig framför ett träd. Jag tog tre-fyra bilder med skakande händer och darrande knän. Jag tror det var första gången jag frågade sådär spontant... ja, sen vips var de borta. Utan att vi visste något om varann.

Men några år senare hade jag tur och mötte pappan igen, i en mataffär. Vi växlade några ord och jag fick hans mejl-adress och lovade mejla bildfiler till honom. Jag skrev adressen på en lapp som jag sedan stoppade i byxfickan...på de byxor som jag sedan tvättade när jag kom hem. Och borta var vår länk.

Efter den gången har jag aldrig sett dem mer.

.

Dagens bild har alltså varit med i min blogg tidigare, närmare bestämt 2010. Men då som färgbild.  

Imorgon är det mitt sista inlägg i Blogg 100-utmaningen!!!!

.

DEN SOM SÖKER DEN FINNER...

Ibland i alla fall.

Som nu idag efter jobbet när jag letade efter gamla bilder från Gustavsbergs odlingsområde och hittade enstaka bilder från maj 2011. Det är bilder tagna i jpeg och med den betydligt sämre kamera jag hade då, vilket märks lite grann...men det roliga är att jag hittade bilder på personer som jag fotat nu i år, och som jag inte hade en aning om att jag fotograferat för flera år sedan.

T.ex  den här trevliga mannen i randig tröja, som så ofta vill bjuda mig på kaffe... :)

.

Gustavsbergs odlingslotter 2011

.

.

Minns ni bilden från ett tidigare blogginlägg där kvinnan vill hjälpa sin man att resa sig upp från marken? Här har jag fångat dem redan 2011 tillsammans med något barn-barn förmodligen.

Och så kommer jag ihåg att jag fotade den söta flickan vid grinden när hon nyfiket kollade in mig.

.

.

.

.

.

Det skall bli roligt att skriva ut bilderna och ta med, och ge bort....undrar bara om svartvitt uppskattas, eller om jag ska behålla färgen? Vad tror ni???

.

,

Trevlig helg!!!!

.