Funderingar och fotografier från min vy i Vintergatan
Första december...
Dimman bäddade in staden som aldrig förr. Inga människor syntes, inga ljud hördes och runtomkring fanns bara gråvit fukt. Det var som att gå omkring i ingenting.
Dock var hon smärtsamt medveten om att framför henne, någonstans, låg tågstationen. Egentligen nära, men kanske ändå för långt bort? Hon hade fyra minuter på sig, sedan skulle hennes tåg avgå. Det tåg som hon var tvungen att hinna med. Annars....ja, det vågade hon inte tänka på.
Istället började hon springa. Springa för sitt liv.
.
(Bilden har varit med förut i ett inlägg, men då i färg och inte beskuren)
Inlagt 2014-12-01 22:58 |
Läst 2637 ggr. |
Permalink
Jag hoppas också att hon inte hade för höga klackar...undrar hur det gick? :)
TACK för besöket!
Precis som du skriver; för skoj skull...man kan väl få sväva ut lite inför de egna bilderna... :)
TACK för besöket!
Mvh Tommy
Tror det handlar om ens tycke och smak och bildseende helt enkelt...man har det seende man har. Kul att du gillade iaf...
TACK för besöket!
Ibland måste man få roa sig lite extra... :)
TACK för besöket!
Bra bild och kul med din text.
Vi kanske får en fortsättning på dramat?
Dramat kanske fortsätter någon gång...den som lever får se. Men min tanke var bara att skriva små solitära miniatyrberättelser eller förklaringar runt mina bilder, en varje dag fram till julafton.
Hoppas du har det bra!
TACK för besöket!
Svettig text... :) ja, kanske det jag... Kul att du gillar iaf!
TACK för besöket!