Ett livsglädjeskutt!
Onsdag eftermiddag, klockan är fyra, jag är på väg som så många andra. På väg genom Norrköping.
På väg...Jag kisar i den lågt stående septembersolen...och känner höstens vackra närvaro. Funderar på stort som smått...
Funderar på livet. Funderar på glädje och sorg. Ler för mig själv när jag ser en tjej som i förbifarten försöker fånga några blad från en trädkrona. Ler för mig själv, för det ser så vackert ut.
Ler för mig själv eftersom jag dessutom har kameran uppe...och lyckas fånga ett av livets ögonblick.
Jag blir ståendes där en stund i solljuset...ser på människorna och hör stadens larm. Jag fylls av en märklig dubbel känsla; Jag känner min tillhörighet och glädje av att tillhöra staden...samtidigt som jag känner en stor ensamhet...
22/9 -10
Tyvärr ser inte alla trädkronorna...
Men, jag är i alla fall bara tvungen att testa ett litet skutt under trädkronan...för att se om jag kan nå upp...och jag lyckas! Jag fångar två vackra ännu gröna blad i min hand. (Håller på att tappa kameran på köpet...)
Jag ler för mig själv, det var nog ett livsglädjeskutt i alla fall...
Hälsningar Lena
Men, kanske finns det en hel del vänskap i den där manicken åxå...
Tack för kommentaren! :-) / lena
Jag älskar den där röda färgen hon har på håret som är så snyggt mot den ljusa väggen, skuggan av trädet och sättet hon sträcker upp ena armen. Och så skuggan av henne själv förstås.
Vilken fantastisk bild!
/Anna.
Samtidigt som hon pratade i sin mobil,,,var det som om hon liksom var uppmärksam på livet i övrigt åxå...som små detaljer som hängande blad...
Trevlig kväll! / lena
Man blir tillomed glad av att se dom
Jag blir glad över ditt skut
Ha det gott med dina fina bilder//Leffe
Må gott! / Lena
Förutom det gula planket och skuggorna har de något annat gemensamt, mobiltelefon...vår närmaste vän. Det börjar rentav bli svårt att plåta folk utan mobiltelefon.
Fortsätt skutta! /Thomas
Men, snart har nog Canon tagit fram ett filter....
Och skutten...tjaa, det kommer lite då och då... :-)
Tack Thomas för kommentaren! / L
Fortsätt glädjeskutta//Kurre
Och...klart det blir lite skutt då och då...
Tack för kommentaren! / Lena