3T-metoden för småfåglar i flykten

Håller på att försöka lära mig bli duktig på att fota små kvicka fåglar i flykten, det är en utmaning tycker jag. Har senaste veckorna tillbringat många timmar, sittande bakom kameran, med fingret på avtryckaren, redo att fyra av en serie bilder om någon fågel närmar sig platsen dit kameran är riktad och förfokuserad. Jag använder min Nikon Z50 med telezoomen Nikkor 180-600/5,6-6,3. För att frysa de små kvicka fåglarna i flykten använder jag slutartid 1/4000 i kombination med största bländare och auto-ISO. För att kompensera för den mörka bakgrunden har jag korrigerat exponeringen med -1,7 till -2,0 steg. Med de ljusförhållande jag haft hittills har ISO då varierat mellan ca 800 och 8000.

Till dags dato har det blivit nästan femton tusen bilder, varav de flesta visar en tom pinne/stubbe utan någon fågel i sikte. I en första gallring försvinner mer än 95% av bilderna i papperskorgen. Eftersom min kamera kan ta max ca 9 bilder per sekund (vilket är blygsamt i detta sammanhang) så skall jag ha stor tur för att få en bild just när en fågel passerar mitt inställda skärpeplan. För att dessutom få en skarp bild av fågeln med en intressant utbredning av vingarna krävs en extrem tur. 

För att försöka bemästra svårigheterna med att fotografera småfåglar i flykten har jag tillämpat en metod som jag kommit att kalla 3T-metoden och som utgörs av de tre komponenterna Träning, Tålamod och Tur. En lärdom som jag dragit är att Ingemar Stenmarks devis från 70-talet gäller även fågelfotografering - "Ju mer jag tränar, desto mer tur har jag".

Jag tycker själv att jag nu börjar nå hyggliga resultat och vill därför dela mina erfarenheter genom detta inlägg. Eventuella specifika lärdomar, kopplade till enskilda bilder, kommenterar jag under respektive bild - håll tillgodo.

Här har jag förinställt kameran på en pinne som fåglarna brukar slå sig ner på innan de flyger vidare till fågelmataren som hänger strax nedanför. Det är enklare att hinna med att fota inflygande fåglar än att hinna med när de plötsligt lättar från pinnen. Tycker också att det blir intressantare vingpositioner vid landning än vid "take off". Förinställer därför skärpan en liten bit bortom pinnen och när jag ser en fågel komma flygande håller jag ner avtryckaren och hoppas den landar på pinnen...  Brukar bli 5-10 bilder i varje serie, ibland syns fågeln i bild, dock nästan alltid med oskärpa. I detta skede krävs stort Tålamod och en hel del Tur.

En utmaning med upplägget "att flyga in mot sittpinne" är att själva pinnen kan bli en för dominerande del av bilden eller täcka en del av fågeln.

Ibland är det störande delar i bakgrunden som "förstör" en annars bra bild.

Nån enstaka gång (väldigt sällan) blir det som jag tänkt och pinnen blir en naturlig del av bilden som en förklaring till fågelns beteende.

Här har jag bytt strategi och istället placerat maten i en urgröpt stubbe. En fördel med detta är att området där fåglarna kommer befinna sig är mindre och jag kan zooma in mer jämfört med pinnen. Denna bild är tagen med brännvidd 600 mm vilket motsvarar 900 mm på en fullformatskamera. Stubbstrategin gör det också enklare att förutse "take off" vilket möjliggör denna typ av bilder med mat i näbben.

Med "stubbstrategin" lyckades jag också för första gången få några relativt bra bilder av nötväckan i flykten. Den sätter sig nästan aldrig på pinnen utan kryper på trädstammen innan den hoppar till fågelmataren. Omöjligt för mig att hinna med. Med maten i stubben går dock även nötväckans rörelser att förutse i någon mån.

Stubben har även möjliggjort för mig att ta actionbilder med småfåglar. Genom att ägna all väntetid till att studera arternas beteenden har jag också börjat lära mig förutse när det kommer bli action och stubben definierar platsen för händelse. Återstår bara för mig att hålla ner avtryckaren och hoppas på Tur.

Denna bild ser jag mer som ett slags konstverk än som ett fågelfoto. Tycker det är fascinerande att synliggöra hur fåglarna kan hantera sin vingar med sådan hastighet och precision.

Tack för att Du tagit Dig tiden att betrakta mina bilder och kanske även begrunda mina erfarenheter av att fotografera snabba småfåglar i flykten. Hoppas att Du också fått ut något av betraktelsen för egen del! Tar mycket gärna, och med stor tacksamhet, del av de erfarenheter och tankar rörande fotografering av fåglar i flykten som Du själv har och vill dela med Dig av. Tacksam för alla konstruktiva kommentarer, positiva som negativa.

Hälsningar från Sävedalen
Per-Åke

Gröngöling på besök

I lördags tog jag, för första gången sen i maj, fram telezoomen med stora stativet och ställde mig på vår altan med uppsikt över fågelmataren som jag fyllt med säsongens första mat några dagar tidigare. Jag hade sett att småfåglarna upptäckt att maten var tillbaka och efter att ha varit tomt hela sommaren var det nu lite trafik runt fågelmataren igen. Jag fick några bilder av blåmes, talgoxe och nötväcka. Dessutom så jag skymten av större hackspett och ekorre men fick inte chansen att ta några bilder. Hörde också ett kraftfullt nytt läte ifrån träden och undrade vad det kunde vara för fågel, den lät ganska speciellt.

Efter en dryg timma hörde jag oväsen i skogsbrynet till vänster och såg i ögonvrån två lite större fåglar som tycktes jaga varandra nerför en tallstam. En försvann men en fågel satte sig på marken under tallen. När jag tittade närmare såg jag en fågel med lång kraftig näbb, olivgrön rygg och en röd hätta. Den såg ut som en hackspett och jag insåg att det måste vara en gröngöling, en fågelart som jag aldrig sett men som jag läst om i Kalle Anka under barndomen. Nu sitter det en på marken, knappt 10 m ifrån mig.

Mellan kameran och fågeln fanns inte enbart grässtrån utan också en stor stolpe tillhörande altanen. Jag bestämde mig för att försiktigt flytta stativet och försöka få fri sikt för några bilder innan gröngölingen försvinner. Jag lyckades både flytta stativet och få några användbara bilder av gröngölingen innan den klättrade uppför trädstammen och försvann. Efter att ha läst om arten på Internet har jag kommit fram till att det var en ungfågel jag sett samt att den gillar myror. Detta förklarar fågelns intresse för just denna plats. I marken precis bredvid stenarna har nämligen myrorna ett bo.

Det blev en oväntat bra fågelfotopremiär för min del denna lördag. Gröngölingen blev art nr 29 som jag lyckats fotografera och Du ser de bästa bilderna nedan. Hoppas Du också kan uppskatta bilderna av den vackra fågeln.

Tack för att Du tagit Dig tid att titta på mina bilder av gröngölingen, hoppas att Du fått en positiv upplevelse!

Hälsningar från Sävedalen
Per-Åke

En promenad längs älven

För några veckor sedan tog min fru och jag en promenad längs Norra Älvstranden i Göteborg. Kameran var med och det blev några bilder. Välkommen att följa med oss och på köpet kanske lära Dig något nytt om Göteborg och dess hamn. Vi startar vid Lindholmskajen och såg där dessa tre vilande måsfåglar som fick bli mitt första motiv.

När vi passerade gäspade en av dem , sträckte lite på sig och lade sig sen ner igen. Fåglarna tycktes ha sitt fokus ut mot älven och brydde sig inte särskilt mycket om oss eller andra passerande flanörer.

Hör motorljud från älven och lyfter blicken, ser vattenskotern som med god fart passerar framför välkända Göteborgska landmärken och passar på att ta några bilder. Mot himlen avtecknar sig den väldiga (med Göteborgsmått) Masthuggskyrkan med sitt 60 m höga torn. På toppen sitter en spira med en tupp högst upp, 127 m över havet. Kyrkan är ritad av arkitekt Sigfrid Ericson och invigdes 14 oktober 1914. Dess två klockor (3,2 respektive 2,0 ton tunga), gjutna vid Götaverken 1914, hade dock klämtat redan 2 augusti 1914 när Sveriges allmänna mobilisering kungjordes. Kostnaden för bygget slutade på ca 526 000 kr efter att först ha beräknats till 365 000 kr. Kyrkan rymmer mer än 1000 sittande besökare.
källa: Masthuggskyrkan – Wikipedia

Till höger, precis ovanför flaggorna, hänger Henriksbergs trevåningsrestaurang ut över klipporna (ingången är från andra sidan huset). Byggnaden har anor från 1862 och har inrymt värdshus sedan 1874. Sedan 1882 har restaurangen kallats Henriksberg. Det påstås att våren-sommaren 1932 skrev Fritiof Nilsson Piraten delar av sin debutbok, Bombi Bitt och jag, sittande på Henriksbergs terrass.
källa: Henriksberg (restaurang) – Wikipedia

Bredvid oss sitter en cyklist som stannat till för lite vätska och vila samtidigt som han, liksom vi, njuter av vyn framför oss. I bakgrunden syns Älvsborgsbron som utgör "porten" till Göteborgs inre hamn. Framför bron sticker en del av Stenas tysklandsfärja upp, där den ligger vid sin terminal. Till höger syns Eriksberg med sin karakteristiska bockkran från varvsepoken. Nu växer där fram en ny stadsdel med eftertraktade bostäder.

Jag vänder mig om in mot Lindholmspiren och tar denna bild med Göteborgs nya dominerande landmärke, Karlatornet. Tornet nådde full höjd sommaren 2023 och är idag med sina 246 m (73 våningar ovan jord) Nordens högsta byggnad. Arbetet kommer enligt plan att slutföras under 2024 och tornet kommer innehålla lägenheter på tre olika nivåer samt  restauranger, hotell och kontor. Dessutom kommer utsiktsplats finnas, dit allmänheten har tillträde mot betalning. På bilden, ca 1 cm från toppen på plan 69, syns en liten vit ruta. Detta bör vara den "glasbur" med väggar, golv och tak av glas som kommer bli en del av utsiktsplatsen och erbjuda en mäktig vy över stora delar av Göteborg, skärgården mm - för den som vill, kan och vågar. Öppnar för allmänheten 2025.
källor: Karlatornet – Wikipedia och Hem | Karlatornet

När jag åter vänder blicken mot älven ser jag Paddan komma nedströms, fullastad med turister alternativt hemmaturistande Göteborgare. Paddan är samlingsnamnet på ett antal specialbyggda båtar som erbjuder rundturer på Göteborgs kanaler och Göta Älv. Varje båt rymmer runt 75 passagerare och turen tar ca 45 min med start och mål vid Kungsportsbron, i centrala Göteborg. Turen går under ett flertal broar, varav en fått smeknamnet Osthyveln. Detta för att den, före ombyggnaden 2015, var så låg att guiden fick fälla ner båtens rutor och alla passagerare fick huka sig på durken för att inte slå i bron under passagen. När jag som barn åkte paddan första gången (runt slutet av 50-talet) tyckte jag denna passage var väldigt spännande och lite läskig. Beroende på väder går Paddan olika långt nedströms i älven innan den vänder tillbaka upp till kanalsystemet igen.
källa: Paddan – Wikipedia

Nu har vi tagit oss till Eriksberg där ostindiefararen Götheborg ligger vid kaj för en omfattande renovering. Detta efter den planerade andra resan till Kina, som pga pandemin istället blev en rundtur i Europa under 2022/23. Sen återkomsten till Göteborg 2 juni 2023 har skeppet bl a varit delaktigt i firandet av Göteborgs 400-årsjubileum (senarelagt ett år pga pandemi) och under sommarperioden tillgängligt för besökare mot betalning. Övre delen av fartygets rigg har monterats ner som en del i renoveringen.
Källor: Ostindiefararen Götheborg – Wikipedia och Götheborg of Sweden (gotheborg.se)

På kajen bredvid ostindiefararen stod några gamla kanoner uppradade. Om det är skeppets kanoner som lyfts ut under renoveringen, eller andra liknande kanoner lyckades jag inte ta reda på. Det fick i alla fall bli en bild, återigen med Masthuggskyrkan i bakgrunden.

Efter en god lunch på restaurang Sjöporten (ett av våra favoritställen) var det så dags att vända näsorna hemåt igen. Men först ett besök hos cafét/konditoriet på Eriksberg. Där kunde jag (efter tillåtelse) inte låta bli att fotografera deras speciella Hundmeny. Har aldrig tidigare sett något liknande men de finns säkert även på annat håll. 

Tack för att Du tagit Dig tid att läsa detta inlägg! Hoppas att Du, liksom jag när jag skrev det, lärde Dig något nytt som Du kan få användning för någon gång. Tänk bara att veta var Fritiof Nilsson Piraten skrev "Bombi Bitt och jag" eller var Din hund kan göra en egen beställning ;-)

Hälsningar
Per-Åke

Gräsmattan

Det var några veckor sedan vi senast klippte vår gräsmatta och det tittar nu fram en del småblommor bland grässtråna. Igår bestämde jag mig för att, med kamerans hjälp, närmare studera gräsmattans olika småblommor.

För en bekväm arbetsställning valde jag objektivet Nikkor 50-250/4,5-6,3 kompletterat med två mellanringar från Viltrox på sammanlagt 36 mm. Detta ger en avbildningsskala på 0,91-0,50 beroende på vilken brännvidd zoomen är inställd på. Närgränsen ligger i spannet 26-72 cm, åter beroende på brännvidden. Nu kunde jag sitta bekvämt på en låg trädgårdspall när jag fotade. Nackdelen med uppställningen, en solig dag som denna, är att det ibland är svårt att kontrollera skärpan på kamerans flip-skärm. Då gäller det att autofokus fungerar. Dessutom får jag ju ett ensidigt uppifrån perspektiv, men för dessa små blommor bland grässtråna tycker jag det fungerar.

Denna utrustning använde jag till samtliga bilder, brännvidden varierades men låg i spannet 135-250 mm. Använde manuellt exponeringsläge med auto ISO. Ville ha så stort skärpedjup som möjligt och testade då f10 och f11. Valde slutartider 1/10 - 1/60 sek för att hålla ner ISO-talet. Detta låg i spannet 100-320. Eftersom mellanringarna kraftigt reducerar avståndet mellan närgräns och bortre gräns för möjlig fokusering så har jag en släde för att kunna finjustera kamerans position efter att ha grovpositionerat med stativet. För slutlig skärpeinställning använder jag autofokus, vilket dessa mellanringar stödjer. Jag använde också en trådlös fjärrutlösare för att minimera skakningsoskärpa. Ovanstående arbetsflöde funkade mycket bra.

Hittade några olika arter i olika stadier av blomning. Vet inte vad arterna heter (bortsett från klöver) men tycker de är vackra när man kommer dem nära. Klicka gärna på bilderna för förstoring.


Ojdå, en snigel bland grässtråna. Den fick också några rutor. Lite lurigare att fota med vald uppställning eftersom den hela tiden kröp ur skärpeområdet.

Är själv nöjd med resultatet från stunden på gräsmattan. Grannen kom fram för en pratstund och undrade lite försiktigt om det var humlor som stod på dagens fotomeny. När jag svarade att det var blommor tittade han lite skeptiskt på mig och bytte samtalsämne. Vi har inte samma intressen, grannen och jag, men han är en väldigt snäll och trevlig granne!

Hoppas att Du, som delar mitt fotointresse, har uppskattat detta inlägg. Förhoppningsvis har Du fått inspiration att testa något Du inte tidigare prövat. Stort tack för att Du har tittat och läst, återkoppla gärna Dina egna reflektioner och/eller relevanta erfarenheter.

Hälsningar från en gräsmatta i Sävedalen
Per-Åke

PS. Om Du vet vad de olika arterna heter får Du gärna återkoppla detta i kommentarsfältet. Alltid roligt att lära sig nya saker. DS.

I trädgården

Efter att tittat på Moderskeppets kurs "Fotografera din trädgård" med Jan Wallermark som lärare blev jag inspirerad att se mig omkring i vår trädgård i ett försök att ta några "bilder som sticker ut" som han sa Wallermark. Nedan kan Du se en del av resultatet. Vill absolut inte påstå att alla (eller ens någon) sticker ut särskilt långt men några är jag ändå lite nöjd med. För att utmana mig lite extra är alla bilder tagna mitt på dagen i fullt solljus. Wallermark talade en del om utmaningar men också många möjligheter med sådana förhållanden. Detta ville jag testa.

I ett försök att vara lite pedagogisk, så att Du som betraktare förhoppningsvis kan få ut något mer än att bara titta på bilderna, har jag till varje bild angett exponeringsdata men också försökt beskriva min tanke med bilden.

Utrustning:
Nikon Z50 till samtliga bilder
Nikkor 16-50 mm f3,5-6,3 handhållet
Nikkor 50 mm f1,8 + Caruba Travelstar 143 med kulled
Nikkor 50 mm f1,8 + Viltrox 12 mm mellanring + Manfrotto Bordsstativ Pixi Evo
Nikkor 50-250 mm f4,5-6,3 + Caruba Travelstar 143 med kulled
Nikkor 180-600 mm f5,6-6,3 + Sirui R-3213X + PH-10 Gimbalhuvud

240519 ; 50-250 vid 50 mm ; f11 ; 1/160 ; ISO110
En del av vår trädgård är vad vi kallar för "naturtomt". Naturen bestämmer vad som växer där och vi bestämmer hur mycket den får breda ut sig. Bilden är avsedd att vara en referensbild över hur "ängen" såg ut vid ett visst datum, den har inte ambitionen att vara ett fint fotografi.

240519 ; 50-250 vid 250 mm ; f11 ; 1/160 ; ISO200
Ett lägre perspektiv för att synliggöra den rikliga knoppningen av prästkragar som vänder sig mot solen för att få energi att spricka ut.

240519 ; 50-250 vid 250 mm ; f11 ; 1/400 ; ISO140
Vissa knoppar håller på att öppna sig och veckla ut sin vita kantblommor som liknar kronblad.

240519 ; 50-250 vid 250 mm ; f11 ; 1/400 ; ISO110
En del blommor har kommit lite längre och visar redan sina klargula mittblommor

240521 ; 50-250 vid 250 mm ; f6,3 ; 1/1000 ; ISO100
Två dagar senare har blomkorgarna vecklat ut sig hos många av blommorna.

240523 ; 16-50 vid 25 mm ; f4,2 ; 1/1600 ; ISO250
Efter ytterligare två dagar har flertalet blommor slagit ut men fortfarande finns ett stort antal knoppar som inte hunnit så långt. Perspektiv i blomhöjd för att försöka framhäva mängden blommor. Nu börjar det likna en blomsteräng.

50 mm + 12 mm mellanring ; f4 ; 1/250 ; ISO1600 ; avbildningsskala ca 0,44
I rabatten framför garaget växer en liten marktäckande färggrann blomma med ett grönt och rikt bladverk. Sätter på en mellanring med målat att ta en närbild med kort skärpedjup.

50 mm + 12 mm mellanring ; f1,8 ; 1/125 ; ISO200 ; avbildningsskala ca 0,44
"Måla med färg" kallar han det för Wallermark. Här har jag fotat lågt genom en förgrund och bakgrund av blommor och med en enskild blomma i fokus.

180-600 mm vid 180 mm ; f7,1 ; 1/160 , ISO140
Har alltid varit svag för vita syrener. Denna buske har vi haft i trädgården sedan mer än 40 år. Här ville jag förmedla hela blomsterprakten med grannens solbelysta gräsmatta som bakgrund.

180-600 mm vid 600 mm ; f7,1 ; 1/500 , ISO500
Zoomade in på en enskild blomklase med inslag av kvarsittande fjolårsfrön. Gillar det den långa brännvidden gör med bakgrunden.

50-250 vid 250 mm ; f6,3 ; 1/160 ; ISO220
Ville komma närmare men behålla ett kort skärpedjup. Det motljusbelysta bladet pekar på blomklasen i fokus, med sin insektsgäst mot den ljusa oskarpa bakgrunden.

50-250 vid 250 mm ; f6,3 ; 1/1600 ; ISO900
Här testar jag att nyttja det indirekta motljuset från solen som filtreras genom kronan på en stor ek som står en bit från syrenbusken. Målet var att få en bättre bild genom att endast en del av blommorna lyses upp.

50-250 vid 87 mm ; f6,3 ; 1/200 ; ISO280
Här ett blad i motljus för att framhäva den fina ådringen samt grenarnas skuggor.

50-250 vid 190 mm ; f6,3 ; 1/200 ; ISO720
Ännu lite närmare, nu utan blommor. Bladen är också vackra när man kommer dem nära.

50-250 vid 230 mm ; f10 ; 1/400 ; ISO1400
Mer indirekt motljus - Den här ekgrenen med några solbelysta blad och några trådar av en spindel fångade mitt intresse.

50-250 vid 250 mm ; f6,3 ; 1/250 ; ISO200
Ett genomlyst eklöv är vackert. Här ett försök att förmedla det på bild.

180-600 vid 600 mm ; f7,1 ; 1/250 ; ISO100
Även rönnen står i full blom och väntar på att fotograferas. Här försöker jag nyttja motljuset för att få blommorna att sticka ut lite extra.

50-250 vid 250 mm ; f11 ; 1/250 ; ISO450
Mer rönnblomma, denna gång försöker jag få en mörkare bakgrund till de motljusbelysta blommorna.

Det här blogginlägget har jag lagt en del tid på, det har liksom "värkt fram" under några veckors tid. Ändå är jag inte riktigt nöjd, tycker inte jag får ihop den berättelse om min trädgårdsfotografering som jag hade som mål. Kanske är jag självkritisk i överkant, kanske inte. Ber ödmjukt om Din återkoppling för att få vägledning framöver. Är detta ett inlägg som tillför Dig någonting?

Önskar Dig i alla fall en riktigt trevlig midsommar och en fin sommar!

Hälsningar
Per-Åke

PS. Ifall Du undrar varför i all sin dar jag använder 600 mm tele för att fotografera blommor. Svaret är att jag stod på ett småfågelpass på vår altan och innan jag packade ihop så snurrade jag kameran 180 grader och tog några trädgårdsbilder för att testa. Gillar det långa telets effekt att separera bakgrunden från motivet. DS.