Mer gröngöling på fågelpasset

I onsdags var det dags för ännu ett träningspass i fågelfotografering från vår altan. Förväntningarna var inte så höga, vädret var omväxlande med mulet, regnskurar och solglimtar om vartannat. Tänkte att det ändå blir en stunds skön avkoppling bakom kameran. Döm om min förvåning när jag, efter att enbart ha suttit en kort stund, såg en gröngöling komma promenerande över gräsmattan, rakt mot mig!

Passet blev istället väldigt intensivt med några bra bilder på gröngöling, stor hackspett, ekorre, nötväcka, blåmes och talgoxe. Jag satt totalt ca 3 tim, varav jag tillbringade nästan hälften av tiden att försöka följa gröngölingen som obekymrat promenerade runt på tomten och plockade i sig diverse småkryp som förmodligen lockats till ytan av regnet som fallit. Som närmast stod gröngölingen endast ca 3 m ifrån mig. Stativet var inte optimalt placerat för dessa övningar. Av rädsla att skrämma bort fågeln vågade jag knappt röra mig och mot slutet protesterade kroppen högt mot den obekväma ställningen.

Under tiden jag följde gröngölingen dök även en större hackspett upp och jag lyckades få några bilder av den sittande på tallen, innan den hoppade ner mot fågelmataren. Även ekorren kom på besök och började glufsa i sig maten som jag lagt i det lilla hålet i stubben översida. Den satt med god ro och det fick bli några bilder på den också.

Har kommit på mig själv att, i takt med att mer spännande arter dyker upp, börja ignorera talgoxe, nötväcka och blåmes. De är ju dock fortfarande lika fascinerande små fåglar så för att aktivt motverka detta beteende tog jag några bilder även på dessa. 

Presenterar utvalda bilder i kronologisk ordning, den första togs kl 14:11 och den sista kl 15:43. Under passet försvann gröngölingen ut bland träden två gångar, men kom ganska snabbt tillbaka. Eftersom jag, för inte så länge sedan, sett två individer samtidigt på tomten så undrar jag nu - är det en och samma individ på mina bilder eller har jag fotat två olika individer? Tacksam om Du, som har ett skarpare fågelöga än mitt, kan bidra med hjälp.

Tack för att Du tittat på mina bilder! Det blev ganska många bilder i detta inlägg men jag tänkte att eftersom jag valt att inte kommentera varje enskild bild så blir inlägget ändå tillräckligt lätt att konsumera. Vad tycker Du, är det för många bilder i detta inlägg?

Hälsningar från Sävedalen
Per-Åke

Gröngöling på besök

I lördags tog jag, för första gången sen i maj, fram telezoomen med stora stativet och ställde mig på vår altan med uppsikt över fågelmataren som jag fyllt med säsongens första mat några dagar tidigare. Jag hade sett att småfåglarna upptäckt att maten var tillbaka och efter att ha varit tomt hela sommaren var det nu lite trafik runt fågelmataren igen. Jag fick några bilder av blåmes, talgoxe och nötväcka. Dessutom så jag skymten av större hackspett och ekorre men fick inte chansen att ta några bilder. Hörde också ett kraftfullt nytt läte ifrån träden och undrade vad det kunde vara för fågel, den lät ganska speciellt.

Efter en dryg timma hörde jag oväsen i skogsbrynet till vänster och såg i ögonvrån två lite större fåglar som tycktes jaga varandra nerför en tallstam. En försvann men en fågel satte sig på marken under tallen. När jag tittade närmare såg jag en fågel med lång kraftig näbb, olivgrön rygg och en röd hätta. Den såg ut som en hackspett och jag insåg att det måste vara en gröngöling, en fågelart som jag aldrig sett men som jag läst om i Kalle Anka under barndomen. Nu sitter det en på marken, knappt 10 m ifrån mig.

Mellan kameran och fågeln fanns inte enbart grässtrån utan också en stor stolpe tillhörande altanen. Jag bestämde mig för att försiktigt flytta stativet och försöka få fri sikt för några bilder innan gröngölingen försvinner. Jag lyckades både flytta stativet och få några användbara bilder av gröngölingen innan den klättrade uppför trädstammen och försvann. Efter att ha läst om arten på Internet har jag kommit fram till att det var en ungfågel jag sett samt att den gillar myror. Detta förklarar fågelns intresse för just denna plats. I marken precis bredvid stenarna har nämligen myrorna ett bo.

Det blev en oväntat bra fågelfotopremiär för min del denna lördag. Gröngölingen blev art nr 29 som jag lyckats fotografera och Du ser de bästa bilderna nedan. Hoppas Du också kan uppskatta bilderna av den vackra fågeln.

Tack för att Du tagit Dig tid att titta på mina bilder av gröngölingen, hoppas att Du fått en positiv upplevelse!

Hälsningar från Sävedalen
Per-Åke

Bråk vid fågelrestaurangen

När vintern och snön för några dagar återtog herraväldet i Sävedalen fick vi besök av en hel flock med grönsiskor. De fullkomligt svärmade runt fågelmataren och bråkade hejdlöst med varandra för att få en plats vid borden. Detta blev ett utmärkt tillfälle för mig att träna på att fotografera action och fåglar i flykten.  Jag tog massor av bilder och fick några stycken som jag tycker är bra nog för att dela i detta inlägg. Jag använde min Nikon Z50 med Nikkor 180-600/5.6-6.3 handhållet vid 430-600 mm och full bländaröppning. Då ljuset var dåligt fick jag relativt höga ISO-tal (mellan 7200 och 11400) för att kunna hålla exponeringstiden tillräckligt kort (använde 1/2500 och i ett fall 1/1000). Har beskurit och förstorat bilderna något och efterbehandlat med Topaz DeNoise AI och PS

Tack för att Du tittat! Lämna gärna en kommentar med Dina tankar om bilderna. Jag vill utvecklas som fågelfotograf och tar tacksamt emot alla tips till förbättring.

Hälsningar
Per-Åke

Ekorre på besök - ett försök

Hej och välkommen!

 Detta är mitt första försök att använda blogg-formatet för att dela mina bilder, berättelser och tankar med Dig. Har tidigare testat Kollektion här på FS utan att bli helt nöjd.

 Min plan är att producera ytterligare något inlägg av delvis annorlunda karaktär och därefter avvakta responsen från Dig och andra betraktare innan jag bestämmer mig för om jag skall fortsätta min bana som bloggare eller inte 😊

 Ha en bra dag!

 Hälsningar från västkusten

Per-Åke

***

Idag laddade jag vår fågelmatare med färska fina solrosfrön. Min tanke var att åter locka fram fåglarna från skogen dit de verkar ha återvänt nu när vintern drar sig tillbaka.

När jag efter en stund tittade ut genom fönstret fick jag se att istället för fåglar hade jag lockat fram en pigg liten ekorre. Hen såg ut att göra sig god ro så jag chansade på att hämta kameran, försedd med den nyligen inköpta telezoomen, och öppnade mycket försiktigt altandörren och kikade ut.

Jodå, ekorren satt kvar och jag fick tillfälle att ta många bilder innan den till slut försvann ur sikte. Inte långt efteråt var ekorren tillbaka igen och proceduren kunde upprepas, fast denna gång var kameran närmare till hands.

Ekorren är fantastisk på att hänga och klänga för att komma åt maten. Hela fågelmataren gungar fram och tillbaka men ekorren sitter säkert och obrydd.

Plötsligt stack den fram huvudet och tycktes säga - Hallå, vad håller du på med!?

Efter en stunds väntan, då korren hela tiden gömde sig bakom fågelmataren, beslöt jag mig för att byta strategi. Lite lagom oväsen gjorde att ekorren raskt skuttade en bit upp i trädet och här fick jag äntligen fritt synfält och kunde ta några bilder.

Plötsligt bestämde sig ekorren för att det var nog och försvann bort bland träden i en hastighet som jag inte alls kunde följa... Jag kände mig ändå ganska nöjd och gick in och stängde altandörren.

En stund senare fick jag se ekorren i trädet igen och stack ut kameran. Men vänta - detta är en annan ekorre, pälsen är ljusare.

Även denna korre poserade snällt och lät mig ta några bilder samtidigt som den mumsade på mina solrosfrön.

En sista bild innan jag sticker




Denna gång var jag mer förberedd på återtåget och lyckades i all fall fånga inledningen. På nästa bildruta syntes dock enbart svansen på korren och sen var den borta. Tänk vad snabba de är, men jag är envis och rätt som det är så kommer jag lyckas att fånga den i språnget.