Bron till Tjörn - historisk återblick

Detta tidsdokument publicerade jag i januari 2024 som en kollektion i gruppen "Landet som en gång var". När jag nu ompaketerar den till ett blogginlägg tvingas jag konstatera att det har hänt igen. Likheterna med broolyckan i Baltimore USA är slående och väcker minnena till liv samtidigt som jag lider med de drabbade i USA.

Hälsningar
Per-Åke

***

Almöbron över Askeröfjorden till Tjörn var en av tre broar som förbinder fastlandet vid Stenungsund med Tjörn. Almöbron invigdes 1960 och var då Sveriges längsta bågbro. Kl halv två på natten den 18:e januari 1980 kom fartyget Star Clipper något ur kurs i svåra förhållanden i den trånga farleden under bron. En kran ombord på fartyget slog i brons bärande rörkonstruktion från sidan och hela brospannet rasade. Innan vägen kunde stängas körde sju fordon över kanten och störtade ner i fjorden. Åtta personer som färdades i fordonen miste livet. - källa Wikipedia (https://sv.wikipedia.org/wiki/Almöbron).

Jag körde själv många gånger över Almöbron eftersom min dåvarande fästmö (ja man sa så...)/nuvarande fru bodde i Bleket på Tjörn. Efter raset, under bygget av nya bron som för övrigt skedde i rekordfart, har jag tillbringat många timmar i bilköer till de tillfälliga färjor som dåvarande Vägverket satte in mellan Stenungsön och Tjörn. I november 1981 invigdes den nya bron som kallas Tjörnbron.

I mitt arbete vid Chalmers på den tiden fick jag en gång tillfälle att lyssna till den lastbilschaufför som var den förste att i tid upptäcka att något var fel och hinna stanna. Det var mycket känslosamt att höra honom berätta hur han, som kom körande från Källön-sidan, lyckades få stopp på lastbilen precis innan kanten mot bråddjupet och därmed hindra även efterföljande fordon från att störta ner. Han försökte varna fordon som kom körande på andra sidan genom att blinka med ljuset. Minns särskilt hur han berättade att han såg ljuskäglorna från ett fordon stanna till precis framför kanten och trodde då att han lyckats varna med sitt blinkande. Bara för att i nästa ögonblick se hur ljuskäglorna började röra sig igen för att köra över kanten och störta mot djupet.

Almöbron över Askeröfjorden, fotad från Källön mot Tjörn i mitten av 60-talet. Bron bärs upp av två stålrör som bildar bågar över fjorden. Segelfri höjd mitt under bron var 41 m. Bilden är tagen med småbildsdia när jag, tillsammans med min systers fästman (man sa så på den tiden...) var vid brofundamentet för att fiska.



Bilden tog jag stående på ena betongfundamentet (det södra på Källön) som brons bärande stålrör vilade på. Vi hade klättrat upp på fundamentet för att fiska och jag passade på att ta en bild av den mäktiga (men sårbara) konstruktionen. På bilden syns hur stålrörens olika segment är sammanfogade med en stor mängd nitar. På bågarna vilar långa slanka stålpelare som i sin tur bär upp körbanan. Föga anade jag då vilket tidsdokument denna bild skulle bli.



TT Torshammer byggdes vid Uddevallavarvet och måste kunna passera Almöbron för att nå havet. Som framgår av bilden var detta en dimensionerande faktor vid konstruktionen av fartyget, marginalen var inte stor och fartyget bogserades mycket försiktigt under bron under övervakning av bland annat kustbevakningen där Gunnar Karlsson (som senare skulle bli min svåger) då jobbade. Originalbilden är fotad av Gunnar med negativ färgfilm, ifrån kustbevakningens fartyg. Jag hittade filmen efter att Gunnar gått bort och skannade då negativet med filmskanner. Trots att jag själv inte är fotograf väljer jag att publicera bilden eftersom den har ett högt dokumentärt värde i detta sammanhang. Som kuriosa kan jag nämna att en annan av mina svågrar var med och byggde systerfartyget TT Nanny som var ännu större och som passerade under Almöbron 1978. Det finns en film på YouTube ( se film här ) som visar Nannys passage under bron.



Bilden tagen från den tillfälliga färjan som dåvarande Vägverket satte i drift under tiden som den nya bron byggdes. Bilden visar brofästena (gamla och nya) på Tjörnsidan av Askeröfjorden. Pylonerna, som skall bära upp kablarna som nya bron skall häng i, håller på att gjutas från stadig grund på berget. Den intakta körbanan från gamla bron (endast spannet över vattnet rasade) används som ramp vid bygget. Till höger om pylonen, nere vid vattnet, syns en av de gamla fundamenten som gamla brons bågar vilade mot.



Brofästet vid Källön, fotad från Vägverkets temporära färja. På bilden syns tydligt hur den gamla bron "klipptes av" precis över betongfundamenten som pelarna står på och som stålrören vilade mot innan raset. Det var över denna kant (och motsvarande på andra sidan) som fordonen störtade mot vattnet innan vägen kunde blockeras.



Eftersom jag på den tiden jobbade på avdelningen för Betongbyggnad vid Chalmers så fick jag möjlighet att besöka byggarbetsplatsen och även åka upp till toppen av en av pylonerna. Utsikten var magnifik, tog tyvärr inga bilder uppifrån vilket jag ångrar idag. Vägbanans fackverk byggdes hängande i stålkablar från vardera sidan och möttes i mitten. På bilden syns tydligt att de mötande brohalvorna fortfarande har olika höjd och måste justeras ihop innan sista segmentet monteras med fackverkskranarna längst ut. Notera också de två ljusa cirklarna på de två gamla fundamentet vid vattnet, där Almöbrons stålrör vilat.

Ekorre på besök - ett försök

Hej och välkommen!

 Detta är mitt första försök att använda blogg-formatet för att dela mina bilder, berättelser och tankar med Dig. Har tidigare testat Kollektion här på FS utan att bli helt nöjd.

 Min plan är att producera ytterligare något inlägg av delvis annorlunda karaktär och därefter avvakta responsen från Dig och andra betraktare innan jag bestämmer mig för om jag skall fortsätta min bana som bloggare eller inte 😊

 Ha en bra dag!

 Hälsningar från västkusten

Per-Åke

***

Idag laddade jag vår fågelmatare med färska fina solrosfrön. Min tanke var att åter locka fram fåglarna från skogen dit de verkar ha återvänt nu när vintern drar sig tillbaka.

När jag efter en stund tittade ut genom fönstret fick jag se att istället för fåglar hade jag lockat fram en pigg liten ekorre. Hen såg ut att göra sig god ro så jag chansade på att hämta kameran, försedd med den nyligen inköpta telezoomen, och öppnade mycket försiktigt altandörren och kikade ut.

Jodå, ekorren satt kvar och jag fick tillfälle att ta många bilder innan den till slut försvann ur sikte. Inte långt efteråt var ekorren tillbaka igen och proceduren kunde upprepas, fast denna gång var kameran närmare till hands.

Ekorren är fantastisk på att hänga och klänga för att komma åt maten. Hela fågelmataren gungar fram och tillbaka men ekorren sitter säkert och obrydd.

Plötsligt stack den fram huvudet och tycktes säga - Hallå, vad håller du på med!?

Efter en stunds väntan, då korren hela tiden gömde sig bakom fågelmataren, beslöt jag mig för att byta strategi. Lite lagom oväsen gjorde att ekorren raskt skuttade en bit upp i trädet och här fick jag äntligen fritt synfält och kunde ta några bilder.

Plötsligt bestämde sig ekorren för att det var nog och försvann bort bland träden i en hastighet som jag inte alls kunde följa... Jag kände mig ändå ganska nöjd och gick in och stängde altandörren.

En stund senare fick jag se ekorren i trädet igen och stack ut kameran. Men vänta - detta är en annan ekorre, pälsen är ljusare.

Även denna korre poserade snällt och lät mig ta några bilder samtidigt som den mumsade på mina solrosfrön.

En sista bild innan jag sticker




Denna gång var jag mer förberedd på återtåget och lyckades i all fall fånga inledningen. På nästa bildruta syntes dock enbart svansen på korren och sen var den borta. Tänk vad snabba de är, men jag är envis och rätt som det är så kommer jag lyckas att fånga den i språnget.