Hackspettens lunchproblem

Större hackspett är en frekvent gäst i vår fågelrestaurang. Ibland är det två individer samtidigt som kommer. Härom dagen såg jag tre individer som jagade varann bland grenarna men då var kameran tyvärr inte med.

Mitt problem med hackspetten är att den nästan alltid kommer flygande och landar, osynlig för kameran, bakom tallen i vilken fågelmataren hänger. Därefter tar den ett språng över till fågelmataren. Har för länge sedan tröttnad på att fota hackspetten hängande under fågelmataren. Under måndagens fågelpass fick jag dock en ovanlig och oväntad möjlighet att fota hackspetten i dess mer naturliga miljö.

Det hela började med att ekorren redan hängde i fågelmataren när hackspetten kom flygande. Hackordningen dem emellan blev tydlig, hackspetten fick, sitt namn till trots, vänta tills ekorren var mätt. Under tiden fick jag mycket tid på mig att fota fågeln i olika positioner när den hoppade runt och försökte stressa ekorren att lämna. Lyckades till och med få en bild i flykten, min första på en hackspett.

När ekorren ätit klart blev det till slut hackspettens tur att ta plats vid bordet. Nu tyckte jag den hade förtjänat en bild även i denna position.

Se så lååång den kan bli. Ekorren hänger i baktassarna och äter på nöten. När den är klar gungar den fram till fågelmataren och plockar ut en ny nöt. De har en otrolig kroppskontroll.


Hackspetten betraktar ekorren och väntar lugnt på sin tur.


Om jag byter position kanske den ser att jag väntar, hrrrm


Hackspetten prövade att flaxa iväg till en närbelägen tall för att om möjligt störa ekorren. Inte funkade det men jag fick min första bild på en flygande hackspett, om än bakifrån och med skärpan på fel ställe.


Funkade det? - näää, den sitter kvar


Om jag låtsas ointresserad...


Nu ger jag snart upp

Plötsligt händer det! Tålamod lönar sig, även om man är hackspett.

Tack för att Du tagit del av min historia om den större hackspettens vedermödor för att få sin lunch!

Hälsningar från Sävedalen
Per-Åke

Nötväckans finlunch

Istället för att flyga till fågelmataren landade nötväckan på den närbelägna tallen och började hacka i barken. Den höll på en god stund på samma ställe och gav mig ovanligt gott om tid att ta en serie bilder innan den flög tillbaka in i skogen.

Först  när jag granskade bilderna i datorn förstod jag vad som hänt. Nötväckan hade hittat en riktigt smarrig skalbagge inne under barken och bestämde sig för att välja den istället för mina torra frön eller nötter.

Av bilderna framgår att nötväckan tålmodigt gör flera försök innan den till slut lyckas dra ut den stackars skalbaggen.

Hur bär de sig egentligen åt för att hitta skalbaggar som gömmer sig under barken?

Tack för att Du tittat på mitt inlägg! Om Du vet hur de bär sig åt får Du väldigt gärna lämna en kommentar med en kort förklaring. Om Du inte vet får Du, liksom jag, fortsätta fundera.

Hälsningar från Sävedalen
Per-Åke

Landningen

Jag fascineras över hur småfåglarna manövrerar, särskilt vid landningarna. Här har jag haft turen att fånga själva landningsögonblicket i två bilder.

Jag kan nästan höra hur fågeln låter - UFFH... vid bild nr två ;-)

Hälsningar från Sävedalen
Per-Åke

Mer gröngöling på fågelpasset

I onsdags var det dags för ännu ett träningspass i fågelfotografering från vår altan. Förväntningarna var inte så höga, vädret var omväxlande med mulet, regnskurar och solglimtar om vartannat. Tänkte att det ändå blir en stunds skön avkoppling bakom kameran. Döm om min förvåning när jag, efter att enbart ha suttit en kort stund, såg en gröngöling komma promenerande över gräsmattan, rakt mot mig!

Passet blev istället väldigt intensivt med några bra bilder på gröngöling, stor hackspett, ekorre, nötväcka, blåmes och talgoxe. Jag satt totalt ca 3 tim, varav jag tillbringade nästan hälften av tiden att försöka följa gröngölingen som obekymrat promenerade runt på tomten och plockade i sig diverse småkryp som förmodligen lockats till ytan av regnet som fallit. Som närmast stod gröngölingen endast ca 3 m ifrån mig. Stativet var inte optimalt placerat för dessa övningar. Av rädsla att skrämma bort fågeln vågade jag knappt röra mig och mot slutet protesterade kroppen högt mot den obekväma ställningen.

Under tiden jag följde gröngölingen dök även en större hackspett upp och jag lyckades få några bilder av den sittande på tallen, innan den hoppade ner mot fågelmataren. Även ekorren kom på besök och började glufsa i sig maten som jag lagt i det lilla hålet i stubben översida. Den satt med god ro och det fick bli några bilder på den också.

Har kommit på mig själv att, i takt med att mer spännande arter dyker upp, börja ignorera talgoxe, nötväcka och blåmes. De är ju dock fortfarande lika fascinerande små fåglar så för att aktivt motverka detta beteende tog jag några bilder även på dessa. 

Presenterar utvalda bilder i kronologisk ordning, den första togs kl 14:11 och den sista kl 15:43. Under passet försvann gröngölingen ut bland träden två gångar, men kom ganska snabbt tillbaka. Eftersom jag, för inte så länge sedan, sett två individer samtidigt på tomten så undrar jag nu - är det en och samma individ på mina bilder eller har jag fotat två olika individer? Tacksam om Du, som har ett skarpare fågelöga än mitt, kan bidra med hjälp.

Tack för att Du tittat på mina bilder! Det blev ganska många bilder i detta inlägg men jag tänkte att eftersom jag valt att inte kommentera varje enskild bild så blir inlägget ändå tillräckligt lätt att konsumera. Vad tycker Du, är det för många bilder i detta inlägg?

Hälsningar från Sävedalen
Per-Åke

Solnedgång över Göteborg

Vi har förmånen att bo högt , med utsikt västerut mot Göteborg. I går upplevde vi en väldigt fin solnedgång sittande på altanen med kaffekoppen i hand. Medan vi njöt av den vackra himlen och andades in den sommarljumma kvällsluften påminde vi oss om att detta tyvärr är ett tecken på att vi håller på att förstöra vår planet för kommande generationer.

Helsingborg noterade den varmaste septemberdag som någonsin uppmätts i Sverige. Vackert och skönt nu, men samtidigt olycksbådande.

Reflektioner från Sävedalen
Per-Åke