VERKLIGHETSFLYKT.

  En del anser att Konstfoto bara kan vara det man åstadkommit med kamerans hjälp. Det jag sysslar med är inte verklighet . Nej inte ens foto! Är det för att försvara att jag förvanskar ett foto eller manipulerar det som jag vill diskutera detta?  Nej faktiskt inte, för ingen har anklagat mig, utan det är för att jag tycker det är kul att bolla och vrida på en del begrepp. Kanske för att mycket är så relativt.

Ta detta med begreppet verklighet! Det finns en filosofisk ide´ att det sinnena visar oss är en illusion eller en slöja som döljer en egentlig verklighet

Om vi en tar en påsklilja till exempel och ber några personer beskriva med ord hur den verkligen ser ut för någon som aldrig sett en sådan förut så får vi ett antal versioner som kan verka förvirrande. Men tar vi ett foto av en påsklilja då måste man väl ändå få denna sanna bilden av verkligheten? Men den ena bilden är tagen i starkt solljus och den andra i djup skugga, den tredje är suddig osv . Hur ser blomman egentligen ut? Det här är väl hårklyverier kanske en del tycker för ” vi ” har ju  nu en gång bestämt att det  omanipulerade  fotot visar” ett objekt som det en gång såg ut vid fototillfället”. Alltså en verklighet. Vilken verklighet?  Man kan tex märka i en bild att det var dimma  eller att dagen var mulen  mm, men om bilden avspeglar verkligheten varför måste man då ange Exif? Vilken tid på dagen det var.,vilken  bländare  man använde osv. Varför är det så noga inom fotovärlden? Ingen kommer väl på tanken att be en konstnär ange vilka penslar han använt och om han målat med kadmiumgult eller karmosinrött, ultramarin eller koboltblått. Nej man accepterar hans version  helt och fullt. Det är hans verklighet. Jo, men det är konst, säger du och målningen gör inte anspråk på att vara en objektiv verklighet. Ja, men varför är suddiga foton eller panoreringar där man knappt ser vad det föreställer både konst och verklighet då?? 

Ligger kärnpunkten i att allt är gjort med kamerans hjälp? Då är det verklighet och konst.

 Om vi tar ordet FOTO så betyder det ju ”måla eller rita med ljus”   Då är det mycket som skulle kunna vara foto. Även en målning.

Jag är för grön i branschen för att ha följt resonemangen om hur alla regler för hur det äkta,  naturliga fotot kom till och stadfästes. Jag vet att jag måste nöja mig med vad som gäller vid  fototävlingar. Det ändrar man inte på så lätt. Men det hade kanske varit utvecklande att ge litet mer svängrum för vad som ska gälla med att dra i reglagen.  Det är bara en tanke, men visst vore det kul att få se ännu mer variation i naturfotot. Tills des får jag väl nöja mig med att se mina bilder som en form av verklighetsflykt.

Onaturligt?

Finns det naturliga och onaturliga bilder ? Vad är Konstfoto? Är det att man trixar med kameran eller förvandlar - förvanskar en bild? Är det alla bilder som på något sätt är manipulerade? Var går gränserna?

Själv tar jag till de redskap jag har till förfogande i Photoshop när jag vill "konstra" till en bild. Jag har ett beteende för de så kallade " äkta bilderna. De som man kan tävla med där strikta regler gäller och ett annat förfaringssätt med de bilder jag själv kallar konstfoto. I den typen av bilder känner jag mig hemma. Här får min konstnärliga sida nytt liv samtidigt som jag känner att en bild framträder tydligare för mitt öga och sinne. Strukturer lyfts fram och färger accentueras. Vad andra tycker är naturligtvis inte oväsentligt men min egen magkänsla är avgörande för vad jag tycker blir  en bra bild.

Naturen som drog och nödvändighet.

Är det för att naturen är mestadels grön som vi njuter så mycket av den. Hade vi rest till  Aruba om palmerna varit rosa, buskarna grå och gräset fisbrunt? Hade vi njutit lika mycket av vår skogspromenad om granarna varit lila och mossan blå? Svårt att säga. För egen del vet jag bara att det gröna är som en drog för mig . Får jag inte vistas i naturen och se grönt så vissnar jag ner. För något år sedan var jag tillbaka i min födelsestad Stockholm på en utställning. Jag bodde hos släktingar och när galleriet stängde för dagen skyndade jag mig snabbt hem till dem. Vilket de tyckte var underligt. För ” Stockholm är ju en underbar stad med så mycket att se” som de uttryckte sig. Men jag mådde illa av alla stenhus och framrusande människor som sprang som förgiftade råttor efter en buss fast de gick med ca 4 minuters mellanrum. När jag kom hem till Småland så njöt jag obeskrivligt av allt det gröna och tysta. Till och med de stigar som jag innan resan tyckt vara enformiga med sina gallrade tallmarker verkade nu vara pelarsalar av strålande ljus och skimrande gröna toner.

Det finns människor som behövt naturen mer än andra. De har varit så utsatta och illa skuffade av livet att de haft ett träd som ”vän” . De har återvänt till sitt träd, hållit om det, gråtit och pratat med det i sin enorma ensamhet. För dem har naturen varit en livsnödvändighet. Och på sätt och vis är den väl det för oss alla. Grönt är verkligen sköööönt!

Inspirerande vitt!

När jag nu bestämt mig för att göra en djupdykning i ämnet färg så är det egendomligt nog den vita ” färgen” jag först kommer att tänka på. Den väcker många associationer och har en så tydlig symbolik och ett flertal benämningar. Vintervitt, gräddvitt, blåvitt, snövitt, kritvitt, smutsvitt.  Två vita färger kan vara svåra att kombinera. Den ena nyansen går åt det kalla och den andra åt det varma. Det kan bli ett problem när man tex målar om och vill kombinera vita väggar med andra vita toner i rummet. Symboliskt så används färgen i uttryck som” en vit vecka” ”en vit jul” ” bruden bar vitt” och ” vit flagg”. Det vita står ofta för renhet och oskuld men för somliga kunde den betyda skillnaden mellan liv eller död.  Vid rättegångar i det forna Israel innebar det frikännande om man gav den anklagade en vit sten. Men fick personen en svart sten betydde det ofta en dödsdom.

I naturen används vitt som kamouflage och varningssignal men kan även vara ett hot mot livhanken om man syns för väl. Mitt eget förhållande till vitt består bland annat i att jag älskar skiftningarna i i bladen på vita blommor. Det kan skimra i de ljuvligaste toner men vita blommor är tyvärr knepiga att fota. Står de i skuggan så tenderar de att se gråaktiga eller blå ut och är de solbelysta så blir det lätt utfrätta högdagrar. Men likväl dras jag oemotståndligt till dem med kameran. Just de där färgskiftningarna som finns i vitt ställde till det för mig en gång. Jag jobbade som förskollärare och vickade på en förskola. Där fick jag i uppdrag att klippa snöflingor med barnen. Jag och ungarna tog oss an uppgiften med entusiasm och de frågade mig om de fick klippa flingorna i olika färger. ” Självklart” tyckte jag, just med tanke på alla vackra färgreflexer man kan spåra i dem. Vi satte upp dem på fönstren och det blev en kavalkad i kulörer. Det var vackert och alla var nöjda, trodde jag. Flera år senare träffade jag den förskollärare som gett mig uppdraget med barnen. Hon hade varit djupt upprörd över vad jag gjort. ”Vi hade bestämt att snöflingor är vita! ” sa hon.” Och så får jag se halva rummet fyllt av olika färger på flingor!” Det var något hon aldrig hade glömt.

Ja, så kan man ju se på färg eller vitt eller vad det vita nu är.  Till exempel en blandning av ljus av alla möjliga färger.

Den gamle Vincent.

 Varför en blogg med färg som tema? Ja,varför inte? Vad vore livet utan färger!

 En färgernas virtuos som jag beundrat i många år är Vincent van Gogh och hans alldeles egna sätt att gestalta dem på. En gång i tiden målade jag tavlor och reste till Provence för att besöka de platser där han funnit sina motiv och lysande färgskala. Väl där letade jag intensivt i landskapet efter hans glödande gula toner och azurblå nyanser. Men jag fann dem inte. Jag återvände hem med en känsla av besvikelse tills dess jag insåg att färgerna fanns inom honom. De var subjektiva. Kanske var de sprungna ur hans allt mer dalande psykiska hälsa.  Men istället för att nyanserna blev dämpade och grå så levde de ju som aldrig förr. Jag minns att han lär ha uttryckt det ungefär så här"  Ju fulare jag blir ju vackrare blir min färg"

Kanske finner jag en egen sanning i dessa ord. Ju äldre jag blir ju mer ser jag det sköna runt ikring mig. Alla dessa färgnyanser i olika ljushet och värme som omger oss, tex i en skalbagges turkosblå sköld, en blommas rubinröda skiftningar eller bara i gräsets olika gröna toner..