VERKLIGHETSFLYKT.
En del anser att Konstfoto bara kan vara det man åstadkommit med kamerans hjälp. Det jag sysslar med är inte verklighet . Nej inte ens foto! Är det för att försvara att jag förvanskar ett foto eller manipulerar det som jag vill diskutera detta? Nej faktiskt inte, för ingen har anklagat mig, utan det är för att jag tycker det är kul att bolla och vrida på en del begrepp. Kanske för att mycket är så relativt.
Ta detta med begreppet verklighet! Det finns en filosofisk ide´ att det sinnena visar oss är en illusion eller en slöja som döljer en egentlig verklighet
Om vi en tar en påsklilja till exempel och ber några personer beskriva med ord hur den verkligen ser ut för någon som aldrig sett en sådan förut så får vi ett antal versioner som kan verka förvirrande. Men tar vi ett foto av en påsklilja då måste man väl ändå få denna sanna bilden av verkligheten? Men den ena bilden är tagen i starkt solljus och den andra i djup skugga, den tredje är suddig osv . Hur ser blomman egentligen ut? Det här är väl hårklyverier kanske en del tycker för ” vi ” har ju nu en gång bestämt att det omanipulerade fotot visar” ett objekt som det en gång såg ut vid fototillfället”. Alltså en verklighet. Vilken verklighet? Man kan tex märka i en bild att det var dimma eller att dagen var mulen mm, men om bilden avspeglar verkligheten varför måste man då ange Exif? Vilken tid på dagen det var.,vilken bländare man använde osv. Varför är det så noga inom fotovärlden? Ingen kommer väl på tanken att be en konstnär ange vilka penslar han använt och om han målat med kadmiumgult eller karmosinrött, ultramarin eller koboltblått. Nej man accepterar hans version helt och fullt. Det är hans verklighet. Jo, men det är konst, säger du och målningen gör inte anspråk på att vara en objektiv verklighet. Ja, men varför är suddiga foton eller panoreringar där man knappt ser vad det föreställer både konst och verklighet då??
Ligger kärnpunkten i att allt är gjort med kamerans hjälp? Då är det verklighet och konst.
Om vi tar ordet FOTO så betyder det ju ”måla eller rita med ljus” Då är det mycket som skulle kunna vara foto. Även en målning.
Jag är för grön i branschen för att ha följt resonemangen om hur alla regler för hur det äkta, naturliga fotot kom till och stadfästes. Jag vet att jag måste nöja mig med vad som gäller vid fototävlingar. Det ändrar man inte på så lätt. Men det hade kanske varit utvecklande att ge litet mer svängrum för vad som ska gälla med att dra i reglagen. Det är bara en tanke, men visst vore det kul att få se ännu mer variation i naturfotot. Tills des får jag väl nöja mig med att se mina bilder som en form av verklighetsflykt.
Skriver om
Innehållskategorier
- Intresse - Konstfoto
- Intresse - Landskap
- Intresse - Macro
- Intresse - Natur
- Intresse - Växter, insekter, naturdetalj
Verklighetsflykt eller inte, konst eller inte...det vi alla har gemensamt är intresset.
Och jag är intresserad av din foroKonst. =)
//Johanna
Ylva.
Personligen är jag inte så kreativ vid datorn och försöker därför hellre att utnyttja form och ljus vid fotograferingstillfället, vilket ger istället ögonblicksbilder av dokumentär karaktär.
Hälsningar
Wolfgang
Tack för att du nämner tekniskt kunnande i mina bilder eftersom det faktiskt inte bara är att dra i reglagen och vips så har man en fullträff.
Hälsningar Ylva.
Sedan finns det något som gemene man anser vara bra eller dålig konst. Den skiljer sig ofta från vad eliten tycker. Fast om eliten tyckte som gemene man var de ju ingen elit. De har förstått något som på grund av sitt enorma kunnande och höga IQ som vi andra har missat. Anser de själva åtminstone.
Om jag är fotograf och skall leva på vad jag sysslar med får jag hänga med på vad som är inne för tillfället. Oavsett om det gäller reklamfoto, naturfoto eller dokumentärt. Mest trendkänligt är kanske bröllopsfoto vilket givetvis inte kan kallas konst.
En fotograf idag väljer hur en bild skall presenteras. Att det var vad han såg när han tog bilden köper jag inte.
Kanske såg han hur bilden skulle kunna se ut i färdigredigerat skick. Det är i sin tur inte lika med vad hans ögon såg.
Den som gör en svartvit bild från en gatumiljö gör ju redan där en förvanskning. Vem tusan är så färgblind att de ser världen i svartvitt. Speciellt inte med de kontraster som för tillfället är moderna?
Var nyligen på en föreläsning med Paul Niclen från Kanada som jobbar för National Geographic. Det var en mycket bra presentation.
Under presentationen visade han bilder han oftast tar med extrema vidvinklar. I ett par fall såg vi raw-bilder och sedan det färdiga resultatet från bilden som publicerats i tidningen.
Raw-bilden såg ut som den brukar en ganska kontrastlös och odramatisk bild. Den färdiga bilden var givetvis något helt annat. Det var drama, konstrasterande färger, mer dramatisk himmel och ljuset på rätt ställe. Han var helt enkel skicklig på efterbearbetning samtidigt som han var en duktig fotograf.
Det finns säkert de som använder en helt analog process från kamera till print men de lär vara få idag. Samtidigt som även i den miljön kan påverka bilden väldigt mycket.
För att lyckas idag oavsett genré måste man kunna hantera dagens verktyg. Du visar med skicklighet hur mycket bildbehandling betyder. Att bilden och konstverket skapas i kameran får ses som en myt.
Det mesta förbättras i någon form av efterbearbetning.
Det där med att följa med trenderna stämmer nog ganska väl också. När Terje Hellesö var som mest i ropet kopierades han vilt och då var det stor konst. Och det kanske det var/är. Det som HAN gjorde men inte det de övriga hundra efterföljarna kopierade. Det är min personliga tanke.
Det var mycket tänkvärt det du skriver om efterbearbetning och ger mig ju vatten på min kvarn på flera sätt.
Ha en skön helg!
Ylva.
Alla inlämnade bilder för publicering måste ha både raw-bilden och den redigerade bilden.
Att ta bort eller lägga till något betyder avsked på stört och avstängning på livstid.
Att mörka ner eller ljusa upp en störande detalj är tillåtet.
Samtidigt nämner han att när det gäller mindre seriösa sammanhang så kan man kanske tillåta sig ta bort en störande detalj.
Skall man göra en poster över världens utrotningshotade djur så är det fullt tillåtet att klippa och klistra.
De är ju litet svårt att hitta dem på ett ställe samtidigt.
Så även om man inte får lägga till eller ta bort något ur en bild så ger det stora frihetsgrader att förändra en bild.
Så en bra fotograf idag måste definitivt kunna sin Photoshop.
Ta denna bekanta bild. Vi var stolta över att en svensk pressfotograf vann priset. Fast det finns givetvis andra som ifrågasätter.
https://nppa.org/node/35533
Inte ramlade den här bilden ur kameran som en jpeg.
Jag har också följt debatten om manipulerat och omanipulerat och jag har bestämt mig.
Jag gör mina bilder efter mitt huvud .Dom blir som jag vill ha dom och jag följer inga riktlinjer.
Jag tycker det är kul ibland att experimentera både med kameran och i photoshop.
Mitt fotande följer mitt humör och min konstnärliga stil,
för jag tycker nog att jag är lika mycket konstnär, som fotograf.
Det är du med.
Man mår nog bäst om man är sig själv.
Nu är det natt
Marianne
Tack för din nattliga kommentar!
Ylva.
För det första finns inga objektiva rekvisit för hur en (digital) sensor ska/måste samla upp den information av ljus DEN AV MÄNNISKA är programmerad och konstruerad att göra. Användaren sätter endast vissa ramar sedan (förvisso resutlatavgörande). Analogt(!) är den analoga tekniken och kemikalier; vilken vore den 'riktiga' sammansättningen, kemiskt, för en filmrulle. Vi är fortfarande långt från framkallning, Bena Note!
Begränsar mig till den digitala tekniken här, men kritiker kan redan här lägga ned stridsyxan, och istället presentera vilken filmrulle/sensor som ÅTERGER verkligheten. Ett foto är ett, förvisso underbart, men totalt undermåligt kopierande, av det vi kallar verklighet. Förutom det begränsade våglängdsområdet för synligt ljus. och de minst sagt magiska/häpnadsväckande egenskaperna som uppstår på kvantnivå (som t ex litografin för processorer/sensorer snart är begränsade av), saknar det (fotot, lång jävla mening detta) information som våra övriga sinnen förutom synen kan uppfatta. Lägg på det att människan är mycket begränsad av antalet sinnen. Frånvaron av magnetisk sensation får tjäna exempel.
Tillbaka till den digitala tekniken: http://www.whatdigitalcamera.com/techniques/features/guides/494429/sensors-explained.html är en okay ingång för nybörjaren. Ni som enträget håller fast vid objektivitetskravet, utnämner en teknik, på vilken processnivå, givet material (inte bara silikon som används/kommer användas), kommer inte bara vara oemotsagda - allt vederläggs redan på nästa nivå: datainsamlandet och tolkningen av data. Digital teknik är just... digital! D v s en sekvens av ettor och nollor. Manipuleringen av dessa (strängar) görs redan i kameran. En råfil är redan den manipulerad data, p g a den microkod och sensorteknologi som ligger till grund för en viss sensor. Vore råfiler något objektivt behövdes endast en råkonverterare nödvändig. I evighet. Läs lite mer om olika sensortekniker och råformat http://en.wikipedia.org/wiki/Raw_image_format . Varken uttömmande eller tillräcklig artikel, endast en språngbräda till fördjupning.
Jpeg sooc nästan infantilt gå in på, då det rör sig om enorm omfattning av datamanipulation. Kameratillverkarens (partner) mjukvaruingenjörer/programmerare skriver den koden. Konstaterar bara kort att de ej fått koden av vår Herre, och skulle så vara fallet, har vi högst en 'verklighetsekvivalent' komprimeringskod. JPEG är i sanning ett fantastiskt (tvärvetenskapligt) projekt som går läsa mer om på http://www.jpeg.org/jpeg/index.html .
Perceptionspsykologin spelar en stor roll vid datakomprimering av media, både audiell och visuell, och man lyckas idag 'lura' hjärnan på ett helt fantastiskt sätt med dessa komprimeringsalgoritmer. Mängden data som (kan) kastas bort är helt förbluffande faktiskt, men vart befinner vi oss då i verklighetsträsket?
Modern hjärnforskning visar att vår hjärna inte bara fyller ut luckorna i den saknade informationen, utan magnetröntgen och annan teknologi visar tydligt att vi 'bestämt oss' innan vi själva vet om det på en 'medveten' nivå. Denna skall läsas: http://fof.se/tidning/2008/7/jaget-ar-en-illusion
Med det sagt Ylva, hävdar jag din verklighetsflykt är större än alla andras. Eller minst av alla som någonsin levt, välj du!
P.S. Är ordet ord ett ord? I föregående mening är svaret nej, då ordet ord blir en symbol för 'ord'. D.S.
Jag gillar ditt ekvilibristiska sätt att analysera begreppet verklighet. Kan inte påstå att jag har dina kunskaper men visst är det fascinerande när man kommer ner på kvantnivå . Att en och samma partikel kan befinna sig på flera ställen samtidigt. Men det var ju inte det vi skulle tala om utan vad verklighet är även om dessa partiklar är högst närvarande.
Du har förklarat det hela så ypperligt och när det gäller vad jag ska välja att kalla mitt eget bildskapande så säger jag nog att det är verklighet jag sysslar med. Min undermedvetna sanning som gestaltas i mitt val av färger, former och uttryck. Vad verklighet är eller begreppet existens eller "tinget i sig" som Kant talade om kan vi bara ana och förnimma en stilla viskning om.
Stort tack för din fantastiska kommentar!!!!!
Hälsningar Ylva.