Matematiska genier i växtriket.

                Det handlar om ljuset.       

 Vad vore allt liv utan ljus. Det efterlängtade, livgivande  och i vissa fall obarmhärtigt avslöjande ljuset.

I våras vaknade jag allt tidigare och väntade på att få gå ut och fånga naturen i vackert morgonljus,men det var inte många dagar jag kunde det.  Solen det här året var en sorglig historia för naturfotografer. I varje fall i den del av landet där jag bor. Nämligen Småland.Men jag kan ändå berätta några intressanta fakta om växter och solljuset.

                                      DE MATEMATISKA GENIERNA.

Alla känner ju till fotosyntesen, där ljus omvandlas till växternas näring och energi. Men de kan även göra beräkningar för att näringen ska räcka hela natten. På dagen omvandlar de koldioxid till stärkelse och socker. På natten förbrukar många arter stärkelsen som de lagrat upp under dagen och undviker då att svälta. Dessutom kan de hålla igång tillväxten. Märkligt nog tar de av stärkelselagret i precis rätt takt, varken för snabbt eller för långsamt. Under natten använder de 95% av lagret som de börjar fylla på igen när solen går upp. Forskare upptäckte att en del växter bland annat Backtrav (Arabidopis Thaliana) hushållar med näringsförrådet och anpassar förbrukningen till hur många timmar det är kvar till gryningen, oavsett om det är 8, 12 eller 16 timmar. Det verkar som om växten dividerar mängden stärkelse med tiden som återstår av natten för att avgöra i vilken takt stärkelsen ska förbrukas. HUR vet växten hur mycket den har kvar på lager? Hur mäter den tiden? Och vilka mekanismer gör att den kan räkna?

                                          Här exploderar ljuset i ett miniatyrnorrsken.

                           Vitt ljus från en vattenspegling och en litet trasig skönhet.

                                                                   Utan ljus - inga reflexer.

                                         Vackert kvällsljus just när solen nästan har gått ner.

Here i go again.

Nu var det ett lååångt tag sedan jag skrev något här. Närmare bestämt tre år sedan.

Dels beror det på att jag gjorde ett uppehåll i mitt fotande under två år och dels för att det redan finns så många bloggar där begåvade fotografer delar både förnuft och berikande bilder med oss andra.

 Vad kan jag tillföra tänkte jag.

Det kanske blir någon slags fotodagbok,vem vet. Till en början med tänkte jag visa er ett axplock från 2017. Det år då jag fick tillbaka min fotogläde.  Idag handlar det om VÅREN.

  Det första, det viktigaste vårtecknet-snödroppar.  Vilken glädje när de dyker upp ur marken.

I våras fotade jag blåsippor för allra första gången. man kan knappt tro att det är sant men det är det. På något sätt har jag alltid missat dem. Ljuset bara flödade och jag knäppte på från morgon till kväll.

 Den här bilden på de litet fördolda liljekonvaljerna påminner mig om en gammal tung sammetsgardin med en liten dekoration.

Ingen vår utan syrener och deras doft som man så lätt kan minnas i näsborrarna. Jag älskar att borra in ansiktet i dessa härliga blommor. den här bilden är tagen på Öland i full storm.

 Det var allt om VÅREN. Förhoppningarnas tid som man aldrig kan vara utan, då allt blir evigt nytt.