Here i go again.

Nu var det ett lååångt tag sedan jag skrev något här. Närmare bestämt tre år sedan.

Dels beror det på att jag gjorde ett uppehåll i mitt fotande under två år och dels för att det redan finns så många bloggar där begåvade fotografer delar både förnuft och berikande bilder med oss andra.

 Vad kan jag tillföra tänkte jag.

Det kanske blir någon slags fotodagbok,vem vet. Till en början med tänkte jag visa er ett axplock från 2017. Det år då jag fick tillbaka min fotogläde.  Idag handlar det om VÅREN.

  Det första, det viktigaste vårtecknet-snödroppar.  Vilken glädje när de dyker upp ur marken.

I våras fotade jag blåsippor för allra första gången. man kan knappt tro att det är sant men det är det. På något sätt har jag alltid missat dem. Ljuset bara flödade och jag knäppte på från morgon till kväll.

 Den här bilden på de litet fördolda liljekonvaljerna påminner mig om en gammal tung sammetsgardin med en liten dekoration.

Ingen vår utan syrener och deras doft som man så lätt kan minnas i näsborrarna. Jag älskar att borra in ansiktet i dessa härliga blommor. den här bilden är tagen på Öland i full storm.

 Det var allt om VÅREN. Förhoppningarnas tid som man aldrig kan vara utan, då allt blir evigt nytt.