Naturen som drog och nödvändighet.
Är det för att naturen är mestadels grön som vi njuter så mycket av den. Hade vi rest till Aruba om palmerna varit rosa, buskarna grå och gräset fisbrunt? Hade vi njutit lika mycket av vår skogspromenad om granarna varit lila och mossan blå? Svårt att säga. För egen del vet jag bara att det gröna är som en drog för mig . Får jag inte vistas i naturen och se grönt så vissnar jag ner. För något år sedan var jag tillbaka i min födelsestad Stockholm på en utställning. Jag bodde hos släktingar och när galleriet stängde för dagen skyndade jag mig snabbt hem till dem. Vilket de tyckte var underligt. För ” Stockholm är ju en underbar stad med så mycket att se” som de uttryckte sig. Men jag mådde illa av alla stenhus och framrusande människor som sprang som förgiftade råttor efter en buss fast de gick med ca 4 minuters mellanrum. När jag kom hem till Småland så njöt jag obeskrivligt av allt det gröna och tysta. Till och med de stigar som jag innan resan tyckt vara enformiga med sina gallrade tallmarker verkade nu vara pelarsalar av strålande ljus och skimrande gröna toner.
Det finns människor som behövt naturen mer än andra. De har varit så utsatta och illa skuffade av livet att de haft ett träd som ”vän” . De har återvänt till sitt träd, hållit om det, gråtit och pratat med det i sin enorma ensamhet. För dem har naturen varit en livsnödvändighet. Och på sätt och vis är den väl det för oss alla. Grönt är verkligen sköööönt!
Ken//
Tack för dina ord!
Ylva.
Till och med metropoler som New York City rankas högt bland till exempel fågelskådare - där Central Park är ett riktigt bra ställe som många flyttande tättingar utnyttjar som rastplats och Jamaica Bay (precis vid gränsen mellan Brooklyn och Queens, precis vid JFK) är en rastlokal av rang när det gäller vadarfåglar.
Ylva.
Staden är långt ifrån den stad som jag upplevde förr. Den omskrutna naturen minskar med förskräckande fart. Bostäder, bostäder, bostäder. Troligen förlorar Drottningholm snart sin status som världsarv, då man inte kan låta bli att bygga en motorväg i närheten.
Kanske jag flyttar, så att jag kan gå ut på förstugetrappen och njuta av tallarnas pelarsal. Lätt att flytta när man sitter på en stor lägenhet i den här smeten.
Ha en fin dag!
Ylva.
Men, jag kan inte låta bli att fascineras av de stora städernas myller och puls. Av glas och betong, spännande arkitektur...olika stadsplaneringar. Av infranät och kulturyttringar. Tänk så många vi är i storstäderna på så liten yta....vilket samarbete som krävs för att allt ska fungera, i både vardag och i planering och uppbyggnad!!!
Stockholm tycker jag dessutom har många och gyllene inslag av grönt och blått...
Men jag förstår förstås vad du menar! Tur vi är lite olika...
Väldigt fina gröna bilder!
/ Lena
Ha det gott!
Ylva.
Det är på landsbygden som våra grundförutsättningar skapas. Kanske är det därför som vi så ofta längtar dit. Till den gröna klorofyllen, som med hjälp av bland annat kväve, koldioxid, och solenergi i fotosyntesen skapar grunden för allt liv. Det är klart att vi är triggade på det gröna!
Har du nyligen flyttat, fick för mig att du bodde i S-holm ?
Håller med dig om mycket du skriver. Vet inte när jag strosade på S-holms gator sist. Jag är en riktig lantis och när man kommit upp i den här åldern så är det inget som lockar mig till storstan.
ing-marie
Ha det gott!
Ylva.
Jag tror att man behöver stunder då man får stänga av sig från allt brus och bara njuta.
Marianne
Ylva.