Kortrapport 16 från Brödåkra våren 2009.
Äntligen fredag! Ett av Christers favorituttryck efter en arbetsam vecka i sin stora lastbil. Den här veckan har det också varit en "äntligen onsdag" för honom eftersom det var ledig dag i går. Nu blir det ju en hel del arbete för honom ändå på sin lediga tid. Timmerhögen betas av med några timmar i stöten. Han kör ca tre tankningar av motorsågen på ett pass. Sen skall det sågade forslas in till huggplatsen bakom huset där det också brukar bli en bra stund med klyvyxan.
Fast lite "kulturdrogning" tycker vi båda är viktigt. Så eftermiddagarna brukar vi vika för turer till intressanta platser, helst då lite fotomässiga också. Men det brukar också bli en hel del besök på olika utställningar. I går eftermiddag åkte vi ner till Skissernas Museum i Lund som vi inte besökt på länge.
Skissernas museum är ett ganska unikt museum. Dess inriktning är den kreativa processen kring skapandet av offentlig konst – det vill säga skisser, förstudier och modeller till den konst som möter oss i vår omgivning. På Skissernas Museum visas allt från en snabbt nerklottrat pappersskiss till stora gjutmodeller, från det tidiga 1900-talet till våra dagar: Här får man möjlighet att vara med om olika konstverks skapelseprocess. Skissernas Museum har i huvudsak tre samlingar som består av den Svenska, Nordiska och den Internationella samlingen. Sen pågår det nästan alltid specialutställningar.
Specialutställningen den här gången var om Claes Hake som varken jag eller Christer kände till någonting om tidigare. Vi hade så klart googlat och läst lite innan vi åkte ner. Claes Hake (som är född 1945) är förmodligen en av Sveriges mest välrepresenterade konstnärer i det offentliga rummet, med ett 60-tal skulpturer placerade i Sverige, Norge, Danmark, Tyskland och USA. Mest känd är han kanske för sina väldiga portar, valv och bågar i granit.
Det var även på Claes Hakes utställningen fint att se skisser och modeller på hans monumentalverk. Hans (nu även för mig) kända portar fanns i ett otal varianter.
Saknade dock lite att det inte fanns mera bilder på de resta verken på plats för att riktigt känna den monumentala storleken i dom. Bild från Wikipedia.
Mycket annat fint fanns det i samlingarna också. Bland annat den här skissen av den världskände mexikanske konstnären och muralmålaren Diego Reviera (han som var gift med Frida Kahlo).
Efter utställningen satt vi en stund på Stortorget och vilade våra fötter och spanade in folklivet innan vi drog hem till Brödåkra igen.
Nedräkningen pågår för min min tid i Brödåkra denna vår...
/Bernt
http://www.fotosidan.se/gallery/viewlarge.htm?ID=362369&target=_blank
bra hur du i bild och text förmedlar känslan av uppbrott från "Brödåkra". Tänker på Hasse Alfredsson som varje år känner hur han sitter som sista dagen varje sommarsäsong vid brunnen en sista gång!