Jag minns dina levande ögon...

Till A denna vackra vårdag.

Du öppnade dörren och lät ljuset skölja över mig
Det ljus som jag längtat efter så men som jag trodde
aldrig skulle komma att skingra det dystra mörker
som omslöt mig
Du skänkte mig all den kärlek och lycka jag behövde
för att åter börja leva.

Människor kommer och går i ens liv, och när man som jag är 66+ så börjar en del försvinna för alltid.  Idag läste jag att Agneta R avlidit för en tid sedan. Vi träffades under ett par tre månader under hösten 1968 då jag bla tog ovanstående bild. Hon flyttade senare från Stockholm och vi förlorade efter ett tag kontakten med varandra. Och jag startade också ett nytt skeende i mitt liv.
Man undrar hur hennes liv blev. Fick hon möjlighet att förverkliga sig själv och möjlighet att utveckla sina konstnärliga talanger. Frågor som jag ställer mig en sån här dag och som jag inte kan få svar på.

//B