Systrarna Ottenholm på besök...

I helgen har jag haft besök av två av mina barnbarn, Beatrice (Bea) och Josephine Josse) som också sov över. På lördagen var dom med mormor på Skansen men också på stan och fönstershoppade lite. På kvällen blev det film, Disneys Narnia-Häxan och Lejonet.

Innan hemresan till Huddinge på söndagen blev det lunchtallrik med frukt.


Äldst med yngst...

Inte mycket plast här inte, mest stål och glas. Mitt över femtiofem år gamla Schneider-Kreuznach Super Angulon 65 mm f/:8, här monterat på en objektivbräda för min Zsabad 9x12.
Bilden tagen med min yngsta (nyaste) "lille" kamera Ricoh R8.

Utsnitt i 100 % direkt från kortet,  lite mjukt men det är lätt att fixa till med lite skärpning.

En av mina äldsta bilder på fotosidan.

Den här bilden gjorde jag för en tävling om att göra ett CD-omslag i DN:s fredagsbilaga någongång i början på 2000-talet. Det var ett engelskt popband som skulle komma hit och ge några konserter och som fredagsbilagan hade intervjuvat.
Jag har försökt leta efter information om vad bandet hette men inte lyckats. Jag fick i alla fall bilden publiserad och det var ju kul. Det är jag själv som är modell på bilden. 

 
I just try to live my life and do my thing.

Bernt

Femtiotusen besökare...

 Idag söndag kl. 13.43 hade jag min 50 000:e besökare här på bloggen sen jag satte in mitt räkneverk på sidan i slutet av februari.
Det tackar man för!

...nu går jag tillbaka och tittar på OS!
/Bernt

Det blev en fyrtiotummare...

Jag skrev ju tidigare om att vi skulle skaffa en ny TV. Igår var vi nere i city och inhandlade vår nya platt-TV på OnOff, det blev till slut en 40 tummare som sedan forslades hem i taxi till Dalagatan. Så småningom skall vi hänga upp den på väggen också så fästen för det köptes samtidigt.  Ljudet i platteve apparater är ju inget man skriver hem till mamma om direkt så det måste åtgärdas när det kommer in lite mera slantar. Jag är novis på det här med ljud men har sett att Yamaha har en sak som heter ljudprojektor YSP-1100 som man kan fästa på väggen under TV:n. Tar gärna emot tips där...

I torsdags när jag var nere på stan kom det en regnskur så då passade jag på att smita in in på Kulturhuset en stund och titta på två fina utställningar.

Lennart Nilssons "Någonstans i Stockholm" som visar Stockholmsbilder från 40-talet och frammåt. Ganska mycket folk var det som studerade hans bilder från vardagslivet och människor på gatan, välbekanta platser och okända miljöer. Det var mitt andra besök på hans utställning. Vi som har varit med ett tag känner ju till hans äldre reportagebilder men för många unga är nog den sidan av hans fotograferande rätt okänd.

Lite ödsligare var det på Gunnar Smolianskys utställning "En bild i taget".
Gunnar Smoliansky är en av vår tids mest betydelsefulla svenska fotografer. Under mer än fem decennier har han funnit sina motiv i Stockholm och kanske i första hand på Södermalm där han sedan många år har sin arbetsplats.
På håll såg det ut att vara ett närmast oändligt antal bilder - placeringen och ramstorlekarna ger intrycket av något enhetligt och utbytbart. Men det visar sig vara precis tvärtom och som betraktare får man ställa om sig inför varje nytt fotografi - en bild i taget, alltså. Det tog en bra stund att vandra längs väggarna och in i hans bilder.

Härliga tider - strålande tider...i varje fall för vissa!

Det känns fint att veta att ens skattepengar går till nyttiga saker i samhället, speciellt de som går till vårdsektorn.
Idag vill jag gratulera läkarna/ägarna på Maria Beroendecentrum AB som bedriver privat missbruksvård här i stan och som Stockholms läns landsting betalar med våra skattepengar.
Läkarna/ägarna har gett sig själva en fin aktieutdelning på 57 miljoner, vilket gav 6 miljoner vardera till de fem huvudägarna. Därefter tog de ut ytterligare 21 miljoner i vinst vilket gav ytterligare 2 miljoner var till huvudägarna. De fem huvudägarna plockade alltså förra året ut 8 miljoner var i vinst.
En av ägarna motiverar att det stora vinstuttaget beror på att organisationen slimmats och att medarbetarna är engagerade i sitt arbete.
Tjena, tjena...
 

Nu återgår jag till OS!

Bernt

Face to face...

Jag håller just nu på arkivera en massa bilder och organisera lite på mina fyra hårddiskar, någon har sagt att det finns bara två typer av hårddiskar...nya och fulla.
Här några kamerasjälporträttbilder som gått till arkivet idag. Alla utom en från 2000-talet, Dialbilden från 1973.

"Är du dig själv då är du unik, för det finns bara du som är du i hela världen, är du dig själv då är du i världsklass i ditt sätt att leva, vara och agera.
Om vi tänker, gör och agerar som alla andra får vi ett resultat som alla andra. Då är vi "normala", som att vara en bit av alla andra men inte sig själv".

Jag önskar alla en trevlig helg...och idag börjar OS på riktigt !

Bernt

Inte för alla...

Tvärs över gatan där jag bor håller dom på och bygger nya hyres och bostadsrätter, och det är ju bra i dessa bostadsbristtider. Totalt skall det bli 450 lägenheter i Sabbatsbergsområdet.
Kommer det då bli möjligt för de med mindre pengar i plånboken att få bo centralt...knappast! En trerummare i det här huset (det första) kommer att ha en månadshyra på ca 13 000 kr, och värden kräver att hyresgästen skall ha en årsinkomst brutto på ca 470 000.
Inte för alla direkt, och absolut inte för vårdpersonalen på det närliggande sjukhuset.

En gammal fin serietidning i min bokhylla.

Robert Crumb om Zap Comix # 0:
"It was Rick Griffin who thought of calling this one number 'Zero'. We were then in the process of putting together Zap Comix #2, that is, me, Rick Griffin, Victor Moscoso and Clay Wilson, in the summer of '68. I was 25 years old, going on 26. Zap Comix #1 had been out, in print, since February of that year. I had finished drawing number "Zero" before #1, but the original artwork, all 24 pages, had been absconded, and I didn't see it again until ten years later, when I had it in my hands briefly before it was again absconded. Fortunately, I had made xerox copies of all the artwork and it was from these xeroxes that all subsequent printings of this artwork originated, except the cover. I wasn't happy with the cover, and redrew it, using basically the same idea and logo with modifications.

Obviously this cover was very LSD-inspired. At the time I drew it, late summer or early fall of 1967, I was taking LSD fairly frequently. Not as frequently as some people, but, say once every six weeks or so—often enough to be convinced that psychedelic drugs were a short-cut to enlightenment. I would not listen to anyone who said differently, because I knew! I'd taken the trips! I'd been there! These days, I'm not so sure. The verdict's not in. One thing is obvious here: this cover is a reflection of the times; it's 1967; a young cartoonist is jacked up out of his mind on drugs and thinking it's great stuff."
-Robert Crumb

Robert Crumb.com
Crumb Newsletter
Om Robert Crumb (Wikipedia)

Keep on truckin´
Bernt