Autoporträtt och Brödåkraträdgård i släpljus samt ett frukostsamtal och ett stilleben med sten å glas.

Automatisk exponering.

Automatisk exponering innebär att kameran styr bildens exponering. Kameran mäter ljuset (oftast genom objektivet så kallad TTL mätning) och väljer en kombination av slutartid och bländare. På vissa kameror styr automatiken även ljuskänslighet (Auto ISO).

De flesta kameror har flera olika program för olika typer av motiv (sport, porträtt, natt, närbild). Dessa återfinns i regel som små bildsymboler. Kameran gör olika prioritering beroende på programtyp. T.ex. i sportläge försöker den ha så kort slutartid som möjligt, på bekostnad av skärpedjup.

Ofta kan man påverka automatiken med exponeringskompensation. Dessutom brukar det finnas olika mätgeometrier (matris, centrumvägd eller spotmätning).

Jag fotograferar till 90 % med automatiken på P, justerar bländare och ISO efter motiv och ljus. Efter all denna automatik tillkommer efterarbetet i Silvern och Photoshoppen vilket kan ta allt imellan fem minuter och två timmar per bild.

.

.

Släpljus.

Ett släpljus har en mycket låg vinkel i förhållande till det objekt som det skall belysa. Landskapsfotografer utnyttjar ofta släpljus för att framhäva det böljande landskapet. Tidigt på morgonen och sent på eftermiddagen har solen en låg vinkel vilket ger ett släpljus. Ljuset släpar sig fram över kullar och ger skuggor i dalar.

Motsatsen till släpljus är ett platt ljus, ett ljus som kommer från en källa nära kameran.

.

Frukostsamtal...

Vårat torp i norra Uppland är från 1750-talet. Och man känner påtagligt att historien sitter i de rustika timmerväggarna, tak o golvbrädor. Torpet har helt klart haft lite olika hyresgäster genom tiderna. På en del gamla kartor från senare hälften av 1800-talet är den markerad som backsittarstuga, (ett torp för medellösa) vilket ibland också kallades fattigstuga.

Stugorna fick beteckningen (bs) backstuga och de som bodde där kallades för backstugesittare. Någon jord att bruka fanns inte för backstugesittaren, men intill stugan kunde han dock sätta lite potatis och andra rotfrukter för det egna behovet. Backstugesittaren var tillbakasatt i samhället och levde ofta som fattighjon, men om han hade ork och kraft arbetade han tillfälligt på någon gård, såg eller som kolare. Ganska ofta fick han emellertid hjälp med sin försörjning av släktingar eller grannar.Rättsligt sett var hans tillvaro ganska otrygg då bland annat stugan stod på så kallad ofri grund,

Ibland när man nu sitter där i torpets storstuga funderar man så klart på hur människorna levde i torpet på 1750-talet när det byggdes...och vi tycker att vi kan höra dom ibland.

.

Mjölkcentralen.

Förra helgen när vi var ute naturen (Söderåsen) och letade svamp å de var de dåligt med. Så jag gick och skannade av marken för att ev hitta något intressant. Hittade flera gamla mossbevuxna rastplatser, troligen från skogsarbetare. På en av platserna hittade jag bildens gamla halvliters mjölkflaska. Och den satte såklart igång "memory lane" biten av hjärnan. I närheten av där jag bodde när jag var liten hade Mjölkcentralen en stor anläggning för flaskning av mjölk och också en liten butik där vi handlade mjölk, grädde, filmjölk, ägg och ost. Låter som om det vore långt ute på landet det här men det var i "fina" förorten Djursholm norr om stan och på den tiden fannst det ett antal fungerande  jordbruk i närområdet. För oss smågrabbar var naturligtvis Mjölkcentralen industrin spännande inte minst lastbilstrafiken.

1963/64 försvann den sista flaskmjölken i Stockholm, och i mitten av 1970-talet var glasflaskans tid i landet helt förbi. Men då hade jag för länge sedan flytt mitt föräldrahem...

PS. Stenarna i bilden är opaljox som min hyresvärd Christer släpat hem från Australien och som han drömmer om att få jobba vidare på med slipning...

.

Slut från Brödåkra...å trevlig helg!

/Bernt

Timeouten över...?

Jag börjar komma igång lite smått efter smällen jag fick i julhelgen. Bild och nätverksamheten har för mig legat nere  i över tre månader och det kommer nog fortfarande att ta en stund innan jag kommer igång för fullt igen. Tack till alla som hört av sig på olika sätt.

Kommer ni ihåg mina rävbilder?

Häromdagen rasslade sista betalningen från SVT in på mitt konto  för dom två rävbilder som var med i Antikrundan förra året. Totalt blev ersättningen till slut en 3/4 pensionslön extra för mig, och det tackar man för!

.

/Bernt

Kortrapport # 3 från Brödåkra hösten 2012.

Lite om det här med olika kameror på resa och hemma. Vad har jag då med mig just nu här nere i Brödåkra?

Självklart min LX3:a som alltid följer mig troget på dygnets alla timmar hemma i stan. Lite ”antik” nu i den digitala världen men den funkar bra för mig fortfarande. Mycket bra bildstabilisering underlättar en hel del. Bilden från ett "Rolls Roys" bröllop i Vasastan LX3 1/100 sek f/4 @ 200 ISO.

Sonys Nex 5N. Slår naturligtvis LX3:an med hästlängder när det gäller upplösning och tonomfång. Jag tar för det mesta både RAW+Jpeg och jag har i de flesta jobbat vidare direkt med Jpeg filerna som jag tycker blir ovanligt bra i Nex5:an. Känner mig fortfarande lite obekväm med hanterandet. Bilden Nex 5N 1/8 sek f/5 @ 1200 ISO.

”Stativkameran” skulle man kunna kalla min Canon 50D. Lite ”antik” den också men helt ok för mig och den ligger mest hemma nuförtiden. För bökig att ha med på ”stan” tycker jag men utmärkt på landet där man har gott om tid för stativfotografering och ofta då med min favoritglugg 10-20 mm.  Bilden Canon 50D 10-20 mm 1/250 sek f/11 @ 640 ISO. Kameran på uppsträckt stativ.

Men det är LX3:an som får arbeta mest när jag är på resa. Några då och då med de andra ljusmaskinerna blir det också såklart. Bilden: Sillunch med Hannibal och Christer i Brödåkraköket 2 augusti 2009. LX3 1/100 sek f/2,5 @ 200 ISO.

Kulturdrogning inför helgen då? Där funderar vi just nu Louisiana om det blir tid över annars blir det Dunkers i Helsingborg där dom bla har en stor Jan Lööf utställning som drar lite. På Louisiana är det en utställning med 150 självporträtt från 60 olika konstnärer som också lockar.

Det blev mest blaj idag för att ”texta” lite bilder.

Bernt – just nu i Brödåkra

Say Cheese!...och lite om varför jag har snöat in lite på självporträtt?

Disigt och riktigt innesittarväder här i Brödåkra i dag så då blev det slappning framför plattteven och lite bildarbete på laptopen.

Mina mest uppskattade bilder här på FS är nog mina självporträtt.  Hittade en text på nätet för en tid sedan som på ett bra sätt förklarar det här med varför en del av oss fastnat för just självporträtt.

”Self-portraits have been a method of self-exploration since humans first gazed at their own reflection in a pool of water. With the invention of the mirror came an even stronger fascination to capture one's likeness.

Self-portraits, we have found, can be carefully staged to show the audience only what the artist wishes to project, or deeply revealing, inadvertently displaying feelings of anguish and pain. Self-portraits have been used to test new techniques, make a signature mark, launch into self-study, remember the past, and as a way to release emotion. Whichever way artists choose to construct their images, they are each forced to study their own personas both physically and emotionally.

What do artist's find when they search the mirror? For some the self-portrait is cathartic experience, a letting go of pent-up emotions. For others, the process reveals new insights about themselves and their work. For all artists, the self-portrait is an exploration, an opportunity to see beyond the image in the mirror and begin to search into the soul”.

(Saxat från The Smithsonian’s National Portrait Gallery)

.

Nu är det ju inte så mycke ”say cheese”i mina självporträtt direkt utan mera "tänk på något jobbigt", men det kan vara bra att då och då få en åsikt från någon annan, så man kanske får en förklaring på vad man håller på med och hur ens tänk är..!?

.

Så här jobbade jag fram introbilden.

Originalfilen som synes är tagen med min (gamla) LX3:a som trots en del år på nacken fortfarande funkar fint för mina promenad/bloggbilder. Jag har också gjort flera printat i A3 med bra resultat. Fast min andra ”promenadkamera” NEX 5:an slår naturligtvis LX3:an med hästlängder vad gäller upplösning och bildkvalité. Men NEX:en är också större och lite bökigare att fotografera med tycker jag.

Efter beaebetning. Har här jag först gjort en konvertering till svartvit i ”silvern” som jag sedan lagt tillsamman med färgfilen. Anpassat styrkan så att den ger lite lagom knuff i bilden.

Ni som följt mig vet redan att jag gärna gör mina självporträtt lite hårt bearbetade och numera alltid med Silver Efex Pro. Syveränt program tycker jag dessutom med lite analog mörkrumskänsla.

.

Ett annat exempel med samma teknik!

.

.

För övrigt!

Jag har de två sista exemplaren liggande av min självporträttsbok ”AS I SEE MYSELF” om någon är intresserad. 420 svenska kronor + porto.

/Bernt - just nu i Brödåkra.

Jag behöver nödvändigtvis inte tycka om allt det jag gör.

Drömmer det gör nästan varje natt och ganska ofta häftiga drömmar också. På nätterna träffar jag människor som jag på något sätt haft kontakt med under mitt nu ganska långa liv, jag gör ibland återbesök på de platser jag besökt på mina tidigare resor. Ofta är jag i mina drömmar på väg från punkt A till punkt B och nästan alltid så dyker det upp stora problem på vägen. Och det kan vara allt från missade bussar och tåg till missade leveranser och människor som sviker en, apparater och verktyg av olika slag som inte funkar som dom skall. När det gäller människor så har ju träffat på ett antal riktiga  skitstövlar under mitt tidigare yrkesliv. och även fast det gått nästan tio år sedan jag slutade arbetslivet så tränger dom sig fortfarande på då och då och ställer till det mina drömmar. Hustrun säger också att jag mellan varven också pratar med dom i sömnen. Detta om detta, de flesta av mina drömmar är i alla fall ganska ok och jag skulle klart sakna dom om dom försvann.

Får man sno en kopieringsstil? Självklart får man det, det tycker i alla fall jag. Jag har haft Kenneth Gustavssons bok "Magic Bar" liggande framme nu en vecka på vardagsrumsbordet och sugit i mig hans bildkonst. Jag gillar skarpt den dova softa teknik som han har i många av sina bilder och vad jag läst så tog han hjälp av strumpa och ritfilm. Numera kan man som ni alla vet ta hjälp photoshoppen för att få fram liknande effekter. Först lite arbete i "silvern" för att få fram lite analog tri-x känsla och sen några lager med lite olika oskärpeeffekter med olika styrkor.

.

För övrigt då...

Läste i går morse i vår lokaltining att politikerna svängt igen och kommit fram till att Sippans Kiosk skall få komma tillbaka till Odenplan.

Men det finns inte mycke kvar av den gamla fina K-märkta originalkiosken, så här såg det ut när den revs. Endast skyltarna som satt på taket är bevarade.

.

Till sist då...

I går hade vi åter igen trevligt finbesök från de yttre regionerna och för den unga eleven blev det både mattelektion och sagoläsning.

Trevlig måndag!

/Bernt