Höstjox på torpet (backstugan).

Sen jag sist bloggade har hustrun och jag haft en några fina höstdagar på vårt gamla torp och fixat och donat inför vintern. Städat på tomten, krattat löv, burit in grill och sommarmöbler under tak m.m.

Det var rätt kallt i torpet när vi kom upp (ca 8-10+) så det första vi fick göra var att dra igång en ordentlig brasa i spisen, efter ca enochenhalv timma var det varmt och skönt till kvällsmaten i storstugan.

Vi hann också med en sista tur i svampskogen men utdelningen blev inget vidare. Vi hade hoppats på en storskörd av trattkantareller eftersom när vi förra året vid samma tid var i svampskogen kom hem med fulla kassar. Så blev det inte nu men dom kanske kommer lite senare i år.

Det här med backstuga då?

Vi har sen vi förra året köpte vårt gamla hus från 1750 utanför Örbyhus trott att det varit ett soldattorp men det börjar nu mer och mer luta åt att det i stället är en gammal backstuga. Bland annat därför att vår granne hade hört någonting om att vårt torp tidigare varit fattigstuga.

Backstuga var en stuga byggd på ofri (hyrd eller upplåten) mark utan tillhörig jord, ofta på en bondbys ofruktbara utmark. Benämningen används ibland även om en stuga som är delvis ingrävd i backen, jordstuga. Backstugor beboddes ofta av gamla och/eller fattiga människor. Många tjänstgjorde som "pensionärsbostad" för gamla föräldrar, pensionerade trotjänare eller socknens fattighjon. Dessa personer kallades backstugusittare (backstusittare). Jag har hittat vårt hus på en gammal karta från mitten av 1800-talet och man ser också på kartan att det fanns flera backstugor (Bs) i närheten men också ett antal soldattorp (Stp) på Bergs och Mariebos ägor. De gula linjerna är dagens vägsträckning. Jag skall så klart forska vidare om vår backstuga/torps historia.

.

Annars då...

Var nere och hämtade mitt nya årskort på Fotografiska häromdagen. Såg för andra gången Christer Srömholms utställning. Bilder är bäst på papper och allra bäst på silver gelatin.

.

Till slut då!

Det är ju lögardag så nu är man ren och fin och kan gå ut och möta verkligheten igen.

Trevlig helg!

/Bernt

Lite om livet och bestyren när man är torpare och en spaning på lite Christer kort.

Det har blivit en hel del bilder och skrivande om vårt gamla soldattorp i min blogg det senaste året och inte så mycket om fotoprylar bildbearbetning och seriös/skapande fotografi. Men det kommer jag nog igen med senare i höst när torpsäsongen är över.

Hustrun arbetar i vårdsektorn och har delar av året på timanställning vilket gör att hon har lite oregelbundna arbetstider. Men så fort hon har haft några dagar ledigt har vi åkt upp till vårt gamla soldattorp utanför Örbyhus i norra Uppland. Om vi åker upp på vardagar går resan smidigt och utan större problem då pendeln från Karlberg passar med Upptåget i Upplands Väsby som passar tidsmässigt med den buss i Örbyhus som vi måste ta sista biten fram till torpet.

Om man däremot åker upp dagtid på helger är det lite mer problematiskt eftersom anslutningsbussen i Örbyhus bara går varannan timme och UL-biljettens övergång bara gäller i 90 minuter. Sist vi åkte upp missade vi övergången i Örbyhus med 2 minuter och fick betala nya fullprisbiljetter för 10 minutersresan fram till torpet. Man lär så länge man lever.  

Det har målats och fixat lite som vanligt men också blivit en hel del liggande på sofflocket. Det märks att hösten närmar sig med stormsteg. Det är tur att man har en kvinna i sin närhet som inte är rädd för höjder. Själv får jag nästan svindel när jag sätter på mig tjocka strumpor. Tegelpannorna på torptaket är hårt slitna och vi funderar starkt på att lägga nytt nästa år.

.

Annars då…

Har som sagt varit på Fotografiska gallerixet och spanat in lite Christer kort. Många gamla klassiker var det så klart men också en hel del nytt. Tycker nog att de klassiska bilderna där CHR varit med och påverkat vid urvalet och framställningen fortfarande håller bäst (men det kan ju också bero på att hans äldre mera kända bilder sitter inpräntade i hjärnbarken) även fast det var intressant att se en del nytt från det stora Strömholmska arkivet. Sen är jag ganska säker på att CHR inte skulle ha godkänt en del för visning. En del av de stora uppblåsta printarna på utställningen höll väl inte riktigt den kvalité man förväntat sig heller. Men utställningen är mycket snyggt presenterad och ett måste om man är intresserad av svensk fotografi.

Många har redan skrivit utförligt om Christer Strömholms livsverk och om utställningen så den biten hoppar jag över. Här några länkar.

Svenska Dagbladet

Expressen

Dagens Nyheter

.

Fikaboken!

Christer Strömholms ”Post Scriptum”. Så här skriver bla fotografibloggen.se om boken:

"Den hittills största monografin över Christer Strömholm och hans liv. En Bok som bjuder på över 260 bilder, omsorgsfullt utvalda av sonen och fotografen Joakim Strömholm. Här finns de välkända motiven, här finns polaroiderna, porträtten och bilder som aldrig tidigare har visats. En snyggt förpackad bildskatt och äntligen med ett riktigt bra tryck. Ett måste i varje bokhylla (och på varje soffbord), oavsett om man föredrar pocketböcker, tegelstensromaner, kioskdeckare eller fotoböcker".

Och eftersom jag en gång i tiden på det sena 60-talet fick jag den stora äran att under en period arbeta som en av ”Strömholms slavar” i hans lilla labb på Drottninggatan var inköpet av boken inget svårt val för mig.

.

Trevlig Helg!

/Bernt

Stilla dagar i Örbyhus + lite om årets Gnestaplank.

Tillbaka i stan efter enochenhalv vecka i Örbyhustorpet. Trevligt midsommarfirande blev det med dottern och hennes familj  och deras hund Neo…

…sen också en hundvecka tillsammans med sonens hund Bacon.

Vi fick också en dag besök av min svärfar Jocke som fyller 90 om ca en månad. Respekt!

Och den nya trimmern funkar fint.

.

Annars då…

Lördagen den 28 juli är det dags för ett nytt ”Gnestaplank” igen. Endagsutställningen pågår från 11.00 till 16.00. Och till Gnesta kommer du med Pendeltåg, Regionaltåg och såklart även med bil. Bilparkering finns c:a 30 meter från utställningen. (Kolla tidtabeller för SJ och SL)
Inom mycket nära gångavstånd finns butiker, matställen, uttagsautomat, pressbyrå, systembolag, ICA, Konsum, apotek, pizzeria, konditori och inte minst Kaffebaren i Stationshuset!

Vi ses kanske där.

/Bernt

Kortrapport # 5 från Brödåkra försommaren 2012

Borta bra men hemma bäst. Snart så går min skånevistelse för den här gången mot sitt slut, på fredag blir det bussen hem igen. Men bara för att landa några dar i stan för sen kommer midsommarveckan och då drar vi iväg till torpet i Örbyhus. Och förhoppnings vis då med en ny grästrimmer som jag skrev om i förra bloggen.

I förra bloggen hade jag med en bilden ovan på mig och Håkan vid Carlsbergs Elefantport och undrade lite över svastika symbolen på elefanten.

Nu har jag läst på lite om elefanterna. Det finns 4 elefanter i porten. Och historien om dessa är att Carl och Otilia Jacobsen hade 8 barn. 4 av dessa dog i hjärnhinneinflamation på 1900-talets början. Till de överlevande skapades 4 elefanter som skall representera långa och trygga liv. På sidorna, täckena, finns det symboler. En av dessa är just svastikan. Och efter detta kan man ju förstå att svastikan där visar den urgamla symbol som symboliserar både sol, kraft, välsingnelse och lycka. Svastika symbolen var inte helt ovanlig i företagsvärlden innan Adolf och hans pojkar tog över den. Bland annat svenska ASEA hade den som logo fram till 1933.

Delförstoring från Christers originalbild där "Silvern" fått arbeta lite.

Dagen har också rullat på med lite organisering och lite arbete på mina Brödåkrabilder, bland annat då den här på Somjitt och christer i köket.

Originalfilen från Nexen.

Efter ACR:en, lite duttande här och där med ljuset med tanke på convertering till svartvitt.

Vanlig convertering i Photoshopens Black&White.

Min convertering i silvern en aning beskuren. En del tycker kanske att jag "skitar" ner mina bilder lite väl mycket, men jag gillar svartvita bilder med krut i. Antagligen en kvarleva från den analoga tiden...ni vet det där med att det är svårt att lära gamla hundar sitta.

.

.

Potatisblasten stortrivs i Christers odling. 14 dagar sedan nu sedan vi satte vår "hinkpotatis" på torpet och på måndag får vi se om det går vägen.

Varmt och gott i Brödåkra i dag.

/Bernt

Från Örbyhus till Vasastan och vidare till Skåne och Brödåkra...

Efter en fantastisk fin försommarvecka i vårt Örbyhustorp drar jag direkt vidare till Skåne och Brödåkra. Som vanligt kommer det lite kortrapporter lite längre fram om det finns något intressant att rapportera från mitt besök i vår södra landsdel.

Våra första rabarber har vi skördat och det blev både finfin paj och kompott.

Lite potatis har vi satt i ett par hinkar. Blir spännande att se om det kommer att funka.

Och lite blått kakel har det också blivit i köket.

Sen har vi också eldat lite gammalt gräs, löv och pinnar från våra syrenbuskar som vi klippte i höstas.

Vi hann också med ett par  cyckelturer och en gick till Örbyhus Slott där vi i deras handelsträdgård handlade några kryddväxter och blommor. Och ni som hängde med på historielektionerna vet att det var där som Erik XIV tillbringade sina sista dagar och åt den förgiftade ärtsoppan.

Vi höres!

/Bernt