Leif Wigh pratade fotografi på Moderna.

Så drog jag mig ut till Moderna då för att lyssna på Leif Wigh som var fotointendent på Fotografiska Museet/Moderna Museet mellan 1977-2004. För oss som är intresserade av fotohistoria blev det en och en halv timmes höjdarunderhållning. Han började med fotografins barndom, alltså i slutet på 1830-talet och hann fram till början av andra världskriget. Många trevliga anekdoter om de olika fotograferna hade han också på lager. Det var ca 40 pers som dykt upp och några bekanta stötte jag också ihop med, Staffan, Stephan, Olle och Ulf. Så det blev lite ”rävsnack” också.
.

Glädjebesked!

Åsså har man fått sitt pensionsbesked för 2012, plus 275 kr!  Nu ska det festas och investeras!!!!
.

Till slut då…

I dag börjar min 71:a säsong på den här planeten. Jag föddes en kall januarinatt 1942 på Sofia Hemmet på Östermalm, och jag kom ut med fötterna först. Om det har haft någon större betydelse för min vandring här det kan jag inte svara på direkt men det har gått rätt hyggligt i alla fall. Nu satsar jag hårt mot 100…  

/Bernt

Efter några dagar i hetluften är man tillbaka i vardagen igen…

Om inget annat kommer i vägen tänker jag dra ut till Moderna framåt kvällen för att lyssna på Leif Wigh när han skall berätta om Fotografi och Modernas samlingsutställning. Klockan 18.30 kör han igång.

.

Noterat!

2012-01-17 kl.10:44

/Bernt

Vinter…nej tack!

Vi har väl alla våra favoritårstider och min är absolut inte vintern. I varje fall inte här i stan. Jag är en riktig frysgris vilket betyder att jag och min kropp funkar bäst när det är sisådär 20-22 grader plus.

Så jag tycker att vintern bara är pest, kallt och besvärligt och jobbigt att gå på trottoarerna. Och kläder i massor måste man ha på sig för att inte frysa häcken av sig. Kommunikationerna ballar ut var och varannan dag. Bilderna från vintern 2010.

Om jag fick bestämma så skulle det inte blir någon snö här i stan den här vintern, men jag misstänker att jag inte kommer att bli bönhörd där. Jag längtar redan efter våren.

Fikaboken!

”Belgrad Belongs To Me” av den serbiske fotografen Boogie, tidigare en helt okänd fotograf för mig. Han har gett ut ett antal böcker som ni kan läsa om HÄR. Här några sidor ur boken!

Boken finns hos Adlibris för 268 spänn!

.

Det var allt just nu!

/Bernt

Herre jissanes! Över 500 000 besökare!!! Och min blogg på FS första sida.

För ett par dagar sedan gick också mitt bloggräkneverk över 500 000 klick. Nu är ju det här med antalet klick rätt tvetydigt för många kanske bara tittar in några sekunder av nyfikenhet (t.e.x när man blir presenterad på FS förstasida ) medans andra följer mig mera troget. Så fungerar jag själv i alla fall när jag snurrar runt i bloggarna här på FS och på andra ställen.

Så fick man sina 15 minuter på årets första dag. Att få sin blogg presenterad på FS förstasida för på årets första dag måste vara ett tecken av något slag, det vill i alla fall jag tro. Eller så är det bara för lång och trogen tjänst. Whatever, det känns i alla fall uppmuntrande för en gammal stöt som mig.
Det har skrivits en del den senaste veckan om kvalitén på fotobloggarna både de här på FS och på andra ställen. Att bloggarna då och då dippar är inte så konstigt tycker jag, det är precis som resten av livet. Ibland så går det upp och ibland så går det ner.  Det finns ändå ett antal som håller en stadigt hög kvalité tycker jag och de bygger rätt mycket på textinnehållet. Där halkar jag ohjälpligt efter tråkigt nog. Men det får jag leva med.

Jag försöker i min blogg berätta så gott jag kan om mitt liv och det som händer runt omkring mig i vardagen plus att jag kryddar det med lite fotografi och andra kulturyttringar. Mina intresseområden helt enkelt.

När man sedan får lite uppskattning av det man håller på med som till exempel dessa rader från söder junioren Micke Berg får man ju lite extra råd i ryggen.

”Annars, om man ska berömma någon annan fotobloggare så tycker jag Carlzon på Fotosidan ska ha beröm, Han ägnar sig till synes åt alldagliga ting men då och då samlar han ihop sig, visar på bildcollage som ger vibbar åt Smiths The Loft och då framstår han som den ytterst seriösa och tänkande människa han är”.

70 bast! Om ca fjorton dagar startar jag min 70:e säsong på den här planeten, och jag avslutade för ca fem år sen mitt nästan 50-åriga liv på arbetsmarknaden. Jag trivs utmärkt med att vara pensionär, och därmed få styra och ställa som jag vill, göra vad jag vill, och tycka vad jag vill. Nu har jag ju inte haft några större problem med arbetsgivare då jag inte haft så många anställningar under mitt yrkesverksamma liv. Bara två stycken, den första mellan 1957 och 1965 och den andra mellan 1997 och 2001. Resten av åren har arbetat åt mig själv. Och det hyggligt framgångsrikt. Men även jag liksom många andra småföretagare fick ta emot några kraftiga smällar under finanskrisen i början på 90-talet.

Men som sagt det där är historia nu och numera sitter man och håvar in sin lilla efterlön varje månad och kan göra dagen till vad man vill…

God fortsättning på det nya året!
/Bernt

Straight Digital Photography genom mitt fönster.

Det finns ju både för- och nackdelar med att bo på nedre botten mot gatan som jag gör. Dalagatan har ganska livlig trafik morgon och eftermiddag när medborgarna är på väg till och från sina arbeten. Men vi har bra ljudisolering med treglasfönster så vi klarar oss ganska bra. Sen är det lite mörkt i lägenheten sommartid när lövverket på träden i Vasaparken på andra sidan gatan skymmer ljuset. Men å andra sidan blir det inte heller så varmt inne sommartid.

Många bilder har det blivit genom mitt vardagsrumsfönster de senaste åren och flera lär det säkert bli. I väntan på att snön skall komma, här några tidigare vintriga znaps.

Det var allt för i år, å gott nytt år på er alla!
/Bernt