Så har det rasslat iväg några dagar igen, och vad kommer man att komma ihåg från dom om ett år eller så?

Bilden ovan är på min farmor och troligen tagen i början på 1910-talet någongång och av en ateljéfotograf i Arbro, Hälsingland. Hon var ogift när min far Göte föddes (1912) och det kan inte ha varit lätt för henne däruppe misstänker jag. Jag vet nästan ingenting om hennes senare liv och väldigt lite också om min fars uppväxt. Jag vet att han blev placerad hos en fosterfamilj och att han hade tre bröder och en syster, alla är nu avlidna.

Om några dagar är det fyrtio år sedan min far avled. Han blev bara femtiosex år. Han började arbeta redan när han var tolv år som hantlangare på sågverket i Arbro. Senare i livet blev han bergsprängare och han fick på femtiotalet det man på den tiden kallade stendammlunga eller silikos. Några skydd mot stendammet fanns det inte på arbetsplatserna den tiden. Han blev rätt sjuk och vårdades långa perioder på Uttrans sanatorium i Tumba. Han blev hyggligt frisk så småningom men aldrig helt återställd fysiskt. Bilden ovan är från hans sista levnadsår.



Vad annars...
Det är ganska vilsamma dagar just nu, julklappar till barn och barnbarn är redan fixade.
Annars hände inte mycket i mitt liv i går. Gick en snabb sväng ner till Stadsbiblioteket och lämnade in några filmer plus ett par böcker. Tog några bilder på detta plus några på gubbarna framför entrén och på två av skulpturerna i närheten.

Alla bilder tagna med LX3:an och i jpg/svarvitt med 400 ISO, här svagt tonade.

Klick, klick!

Walking on the right side...

I fredags tog jag mig en tur upp till Söder för att uppleva lite memorys igen. Jag tog tunnelbanan upp till Slussen sen gick Hornsgatan fram till Torkel Knutssonsgatan där gjorde jag en högervänster sväng in på Brännkyrkagatan. När jag kom fram till Ringvägen gick jag upp till höger och sen genom parken ner till Heleneborgsgatan. Därifrån upp till Hornsgatan igen och tillbaka mot Slussen.

Brännkyrkagatan 73 där jag hade mitt kontor några år i mitten på 90-talet.

En av mina Carsten Engström tavlor.

När jag i slutet på 90-talet hade min grafiska studio på Heleneborgsgatan lärde jag känna konstnären Carsten Engström (1941-2004) som hade sin bostad och ateljé i samma fastighet. Carsten var en social person av stora mått. Han var man med mycket humor, värme och hade också en märklig magnetiska utstrålning. Hans konst var lekfull, naivistisk och ofta med en ironisk knorr.

Min kamerautrustning i slutet på 60-talet.

En kort period i slutet på sextiotalet hyrde jag en vindsvåning på Torkel Knutssonsgatan. Våning och våning...det var ett stort kontor, ett enda rum på ca 50 kvm med kokvrå och toa och man fick naturligtvis inte nyttja det som bostad så efter ett år eller så var det någon avundsjuk granne huset  som skvallrade för värden och jag var tvungen att flytta ganska raskt eftersom jag bara hade ett andrahandskontrakt.
På den tiden hade man inte hunnit samla på sig så mycket prylar som tur var. Jag fick ställa mina flyttkartonger, mitt stora arbetsbord plus min säng i vardagsrummet hos en kamrat från fotoskolan som bodde på Erstagatan.

Sov gjorde jag lite här och var hos olika vänner under en tid framöver. Jag hade mycket lätt packning bara några ombyten plus Nikonutrustningen och ett antal rullar film.   
Jag arbetade under den här perioden då och då som originalare på ett screentryckeri i stan som bla tryckte alla affischer för Gröna Lund. Han som ägde tryckeriet drev också en klubb och dansställe på Grönan plus en artistklubb på Hornsgatan där jag också brukade arbetade extra i baren på nätterna ibland.

Min fru och dotter i början på 70-talet.
 
Efter några månader fick jag med hjälp av min syster tag i en ny lägenhet i Danderyd, även denna lägenhet var i andrahandslägenhet och där blev jag sen boende i ca två år. Då hade jag också träffat min blivande livskamrat, och vi hade också fått vårt första barn.


Tillbaka till min fredagspromenad. När jag kom fram till Slussen igen passade jag på att besöka "Affes hörna" dit jag varit på väg nu ett tag. Det var ju varit mörkt och mulet så det var inte mycket ljus i "hörnan".

Min Canon 350:a bör man inte pressa högre än 400 ISO om man vill ha ett godtagbart resultat. Med bländare 4.0 på min 10-20 mm och en slutartid på 1/13 sekund blev det naturligtvis lite luddiga bilder men ett par tre blev i alla fall hyggligt skarpa.

Fortsatte sedan genom slussgångarna ner till Gamla stan och sen vidare till city och därefter Drottninggatan upp till Vasastan igen. Det blev ett antal timmar på stan så ölen satt fint när jag kom hem...

PS. Vissa saker har löst sig för mig på annat sätt så jag har skjutit upp försäljningen av min Plaubel Makina 67 för tillfället.

Klick, klick!

Första tisdagen i julmånaden december...

När man har barn och barnbarn måste julen planeras långt i förväg. Vem skall vara hos vem. Vilka av svärföräldrarna skall få besök eller vilka av svärföräldrarna skall få besöka osv...
Nu behöver inte jag just lägga mig i allt det där, jag har överlåtit det organiserandet till min fru redan för länge sedan. Hon har också hand om inköp och kontakter om vilka julklappar som skall införskaffas och till vilka priser.
I år har jag däremot fått ett specialuppdrag eftersom en digitalkamera skall finnas i ett av paketen. Min hälare är kontaktad och jag är lovad leverans i god tid.
Bilden: Två av mina barnbarn, Beatrice (professorn) och Josephine (konstnärinnan).

Message from Mickeberg country

I går fick jag via mailen Micke Bergs nya pdf-bok på 125 sidor. Stockholm 1955-2008, nästan ingen text den här gången i stället massor av bilder. En hel del som man inte sett tidigare men också en hel del klassiska Mickekort.
För mig som är lite lagom äldre finns det många fina bilder med stor igenkänningsfaktor som satte igång hjärncellerna, och det skall ju vara nyttigt för oss äldre säger dom visa.
Pdf-boken går att köpa för en tvåhundring om ni beställer den via mail från [email protected]

I förrgår köpte jag förresten en rulle film...tänk vad färsk film kan lukta gott och väcka minnen. Det är liksom inte samma känsla i en bunt CF eller SD:s kort.

När det gäller vädret här i stan kan man tro att det fortfarande är november...
Klick, klick!