Självporträttör

Ni som har följt mig här på fotosidan vet att jag vurmar för självporträtt. Och varför gör man då självporträtt? Jag har hittat (snott) en text som på ett bra sätt säger det mesta om varför, men det får bli en liten engelsk läsövning den här gången.

WY DO ARTIST MADE SELF-PORTRAIT?

Since the Renaissance, artists have used self-portraits to explore a basic question: Who am I? While a mirror or a photograph can tell a person what he or she looks like, that physical image does not reflect the whole self. Self-portraiture insists the artist embark on a journey of self-exploration in order to make decisions about how to represent him/herself authentically. For each self-portrait, the artist must ask: What expression, posture, clothing, background, colors, texture, and style best express the real me? Might those answers be different at any given time?

Artists have always had practical reasons for making self-portraits; for instance, they get a model who is always available and works for free; self-portraits are a good way for an artist to practice rendering different expressions and moods; and they can serve to advertise the artist’s skill to potential customers. Self-portraits may also represent an artist’s quest for immortality, as a way to leave behind an image that will outlive the artist. Additionally, a self-portrait can preserve a memory, serve as a gift, and even help an artist further understand him/herself.

Här några självporträttörer på fs som jag gillar:

Satu Knape

Kristina Sälgvik

Örjan Carlsson

Mona Öhman

Jannike Olofssom


" Art is making something out of nothing and selling it" -Frank Zappa 

Straight Digital....

Ni som har sett mina bilder tidigare vet att jag fladdrar mellan olika tekniker ena gången "straight photography", nästa gång kanske en kraftig bildbearbetning eller som på senare tid HDR.
Jag tror det har blivit så här för att jag tidigare arbetat som grafisk formgivare och illustratör. Nästan hela mitt yrkesliv har jag varit egenföretagare inom reklam och media och till stor del gjort det mesta själv (förutom att skriva copy). Sen har jag alltid gillat att experimentera och prova på olika tekniker och uttrycksformer.

Polaroid's Polachrome film
Några av er (lagom äldre medlemmar) kanske kommer ihåg Polaroids direktdiafilm Polachrome, jag testade den vid några tillfällen i mitten på 80-talet. 35 mm filmen hade en filmkänslighet på 40 ASA och fanns att få med 12 resp 36 exponeringar. Man framkallade den i en speciell dagsljusdosa som hette Polaroid Autoprocessor. Filmen finns inte längre kvar på marknaden Polaroid slutade med produktionen för en 6-7 år sedan.
För någon vecka sedan tittade jag i en av fotografen Anton Corbijns böcker och där fanns en del bilder tagna med Polachrome (det var innan han började med sina blåtoningar).
Jag har kvar min gamla dagsljusdosa från Polaroid (i någon av mina 35 flyttkartonger i källaren) och googlade därför idag på Polachrome för att se om det fanns någon som hade något restlager kvar av filmen. Men resultatet blev magert, hittade visserligen en på Ebay som hade ett par rullar men dom ingick i ett paket med en massa andra saker.
Däremot så hittade jag en sida med ett PS action "How-to-get-the-polachrome-look-using-photoshop", och den laddade jag hem för testa. Här är några exempel.

Den redigerade utgångsbilden.

PS Polychrome action rakt av.

Här har jag först gjort utgångsbilden lite mjukare.

Polachrome effekten blir lite olika beroende på vilka färger originalbilden innehåller, kontrasten ökar också avsevärt. Här får man prova sig fram...
Här kan ni läsa lite mer + hämta hem PS action Polychrome using Photoshop

Russel Brown Photo Toner Technique
Russel Brown är en galen man men han har lärt mig en hel del tips och tricks under åren. Ett action från honom som jag kör med rätt ofta är hans Photo Toner Technique, alltså hans idé hur man skall konvertera (tona) sina bilder till svart/vitt. Finns att hämta här på hans hemsida.

 Vi tycker Photoshop är ett fint ord.
Säg det gärna högt. Det låter lite som bakelse eller regnbåge.
Mattias på Moderskeppet.se

//Bernt 

Inget är omöjligt...

Kan man vara Dogma fotograf samtidigt som man också rumsterar om som en dåre i den digitala bildvärlden. Självklart kan man det, det tycker i alla fall jag. Man behöver ju inte äta entrecote varje dag ibland känns det fint med bruna bönor och bogfläsk också.

OBS! Det här är ingen Dogma bild. Blixt med hemmagjord softbox, dessutom kraftigt beskuren.

Jag har ingen möjlighet att arbeta analogt just nu,  så om jag skall börja med Dogma bilder så får de bli en liten kompromiss enligt följande:
En kamera: Canon G5
Ett objektiv: 7.2 mm (motsvarande 35 mm)
En film: 100 ISO
Sen tror jag kanske inte att det kommer att bli någon större förändring för mig som bildskapare av det här. Har man som jag levt med bild i över femtio år då har man ju redan ha hittat sitt sätt att se på världen (och sig själv).

Favoritbild både för mig och många andra
Min bild på Aila J är en av mina "Hall of Fame" bilder, inte bara av er här på fs utan också på andra communitys där jag är medlem. Under några år i början på 60-talet umgicks vi rätt flitigt men när jag flyttade in till Stockholm och började på Fotoskolan då gick våra vägar åt olika håll men jag tänker då och då på henne och varje gång jag tittar på bilden så kommer naturligtvis ett lass minnen tillbaka, både på gott och ont.

För några månader sedan fick jag ett mejl från några killar som skulle starta ett nytt  E-zine magazine och dom ville där ha med min Aila bild. I början på januari kom den första utgåvan och nummer två har precis kommit.  Magazinet heter BULB, gå gärna dit och titta där finns många fina bilder. 

/Bernt