Oxveckornas tid.

Den tid vi är i slutet på nu brukar enligt muntlig tradition kallas oxveckor, det mesta i livet är grått, tungt och trögt. Så känns det just nu för mig i alla fall är kanske bäst att tillägga. Det är tiden då Roy Andersson kan dra ut på stan och filma on location...överallt. Blykepsen på med andra ord. Jag har haft oxveckor en längre tid nu men går enligt dom som har koll på mig och min kropp mot ljusare tider. Torsdagens provtagningar på St Göran var i det stora hela ok. Alla värden var bra, lite för lite daglig motion såklart men det visste jag ju redan. Snart vänder det mot ljusare tider...mot våren!

.

Medans jag väntar på ljuset och våren.

Arbetsrummet som jag skrev om tidigare börjar nu bli färdigrenoverat och jag håller på och hänger lite kort på väggarna. Några av mina egna kommer det att bli men en hel del andra bitar också.

.

Många utställningar och mycket skriverier om fotografi just nu.

Det var ett tag sedan nu jag var ute på stan och kollade på utställningar men jag har i stället läst en hel del och 0ckså snurrat runt på nätet ganska mycket. Det känns fint för alla oss som är fotointresserade med alla utställningar i landet från norr till söder. Jag kan man väl säga är allätare när det gäller fotografer, det ända jag ibland har lite svårt för är de navelskådande gallerifotograferna och deras ofta jättestora bilder. Men som sagt fotografit har en bra tid nu. På bilden Ove Alströms fina porträtt av jazzgiganten Sonny Rollins.

.

Sextiosju, sextiosju...

Till slut då lite bilder ur Fotografisk Årsbok 66/67. Sextiotalet som var en fin tid  för den dukumentär fotografiska bilden och den tid också då jag var mest aktiv.

Yngve Baum

Christer Strömholm

Rein Välme

Jürgen Heinemann

Wolf Krabel

Anita Lönn

Gunnar Smoliansky

Stig Nyström

.

Bonusbild!

Från mitt fönster 14 januari och man kan hoppas att de var den dan då vintern kom och gick.

/Bernt

Första månaden 2014 avklarad.

.

Vad gör man så här i vintermörkret? Reflektera lite över vad som är viktigt och vad som känns bra i det skede av livet man befinner sig i just nu kanske. Det är också en bra tid att gå igenom saker man upplevt tidigare. Rensa och organisera lite i hjärnans långtidsminne kanske. Lite blandat idag alltså.

.

Skåne + Danmark

Springa på utställningar av olika slag har varit min grej hela mitt vuxna liv och speciellt då efter det att jag blev pensionär. Under ett flertal år har jag besökt min kamrat Christer i Skåne och då bla kunnat se vår och höst utställningar på det fina museet Lousiana i Danmark. Här några stora utställningar jag sett där: Picasso, David Hockney, Jacob Holdt, Max Ernst, Rickard Avedon, Lucian Freud, Cindy Scherman, Cézanne och Giacometti.

.

.

Bilderna här är från fotografen Rickard Avedon´s stora retrospektiva utställning hösten 2007. Richard Avedon gick bort 2004, från 1945 arbetade Richard A som modefotograf för Harper's Bazaar och från 1966 för Vouge. 1991 tilldelades han Hasselbladpriset för sitt bidrag inom modefotografin och blev benämnd som en av de främsta samtida porträttörerna. En av de bästa retrospektiva fotoutställningar jag sett de senaste 10 åren. Dom visade då över 230 av Avedons bilder både kända och okända i storlekar från 5x9 meter till 15x20 cm.

.

.

Som på många museer är det fotoförbud även på Lousiana och jag har flera gånger blivit påmind om detta av vakterna men i de flesta fall har jag lyckats få med mig lite bilder från mina olika besök.

.

Mera Skåne.

,

1960 när jag var arton år var jag på mopedsemester i Skåne åkte runt lite överallt och bodde billigt på olika STF-vandrarhem. Ibland var det i fina skånehus som i Haväng och ibland var det tältsängar i gymnastiksalar som på Ven. Moppen jag åkte med var en Victoria Vicky, lagom trimmad som jag snurrade runt med i Skåne i fjorton dagar. Bilden från på kustvägen mellan Ystad och Abbekås.

.

Bonusbild.

.

Det var en ryss en tysk och en japan som möttes och...här tillsammans med Thomas och Bengan på Ellens våren 2009.

.

Hade gott därute!

/Bernt

Sista helgen i Brödåkra.

Sista helgen i Brödåkra för den här gången och på tisdag bär det av mot huvudstaden igen. Som vanligt har det varit fina och stilla dagar i lathetens tecken. Man behöver inte vara nyttig jämt.

Och ett par självporträtt i Christers tvag och sköljrum har också blivit som vanligt.

.

Trevlig helg!

/Bernt

Autoporträtt och Brödåkraträdgård i släpljus samt ett frukostsamtal och ett stilleben med sten å glas.

Automatisk exponering.

Automatisk exponering innebär att kameran styr bildens exponering. Kameran mäter ljuset (oftast genom objektivet så kallad TTL mätning) och väljer en kombination av slutartid och bländare. På vissa kameror styr automatiken även ljuskänslighet (Auto ISO).

De flesta kameror har flera olika program för olika typer av motiv (sport, porträtt, natt, närbild). Dessa återfinns i regel som små bildsymboler. Kameran gör olika prioritering beroende på programtyp. T.ex. i sportläge försöker den ha så kort slutartid som möjligt, på bekostnad av skärpedjup.

Ofta kan man påverka automatiken med exponeringskompensation. Dessutom brukar det finnas olika mätgeometrier (matris, centrumvägd eller spotmätning).

Jag fotograferar till 90 % med automatiken på P, justerar bländare och ISO efter motiv och ljus. Efter all denna automatik tillkommer efterarbetet i Silvern och Photoshoppen vilket kan ta allt imellan fem minuter och två timmar per bild.

.

.

Släpljus.

Ett släpljus har en mycket låg vinkel i förhållande till det objekt som det skall belysa. Landskapsfotografer utnyttjar ofta släpljus för att framhäva det böljande landskapet. Tidigt på morgonen och sent på eftermiddagen har solen en låg vinkel vilket ger ett släpljus. Ljuset släpar sig fram över kullar och ger skuggor i dalar.

Motsatsen till släpljus är ett platt ljus, ett ljus som kommer från en källa nära kameran.

.

Frukostsamtal...

Vårat torp i norra Uppland är från 1750-talet. Och man känner påtagligt att historien sitter i de rustika timmerväggarna, tak o golvbrädor. Torpet har helt klart haft lite olika hyresgäster genom tiderna. På en del gamla kartor från senare hälften av 1800-talet är den markerad som backsittarstuga, (ett torp för medellösa) vilket ibland också kallades fattigstuga.

Stugorna fick beteckningen (bs) backstuga och de som bodde där kallades för backstugesittare. Någon jord att bruka fanns inte för backstugesittaren, men intill stugan kunde han dock sätta lite potatis och andra rotfrukter för det egna behovet. Backstugesittaren var tillbakasatt i samhället och levde ofta som fattighjon, men om han hade ork och kraft arbetade han tillfälligt på någon gård, såg eller som kolare. Ganska ofta fick han emellertid hjälp med sin försörjning av släktingar eller grannar.Rättsligt sett var hans tillvaro ganska otrygg då bland annat stugan stod på så kallad ofri grund,

Ibland när man nu sitter där i torpets storstuga funderar man så klart på hur människorna levde i torpet på 1750-talet när det byggdes...och vi tycker att vi kan höra dom ibland.

.

Mjölkcentralen.

Förra helgen när vi var ute naturen (Söderåsen) och letade svamp å de var de dåligt med. Så jag gick och skannade av marken för att ev hitta något intressant. Hittade flera gamla mossbevuxna rastplatser, troligen från skogsarbetare. På en av platserna hittade jag bildens gamla halvliters mjölkflaska. Och den satte såklart igång "memory lane" biten av hjärnan. I närheten av där jag bodde när jag var liten hade Mjölkcentralen en stor anläggning för flaskning av mjölk och också en liten butik där vi handlade mjölk, grädde, filmjölk, ägg och ost. Låter som om det vore långt ute på landet det här men det var i "fina" förorten Djursholm norr om stan och på den tiden fannst det ett antal fungerande  jordbruk i närområdet. För oss smågrabbar var naturligtvis Mjölkcentralen industrin spännande inte minst lastbilstrafiken.

1963/64 försvann den sista flaskmjölken i Stockholm, och i mitten av 1970-talet var glasflaskans tid i landet helt förbi. Men då hade jag för länge sedan flytt mitt föräldrahem...

PS. Stenarna i bilden är opaljox som min hyresvärd Christer släpat hem från Australien och som han drömmer om att få jobba vidare på med slipning...

.

Slut från Brödåkra...å trevlig helg!

/Bernt

4532 dagar på fotosidan...

I dag den 25 september 2013 är det min 4532 dag här på fotosidan, 647,5 veckor eller 151 månader (ca siffror). För ett tag sedan fick jag lite bonus från FS, två månader extra för trogen tjänst och det tackar man för såklart.

Jag har tidigare raderat mina bilder från den första tiden. Men dom bilder jag visar här nedanför lade jag in 2003-02-13.

Alla bilder är scannade påsiktsbilder, två vanliga färgkort från den Canon Ixus jag promenerade med då. Plus en skruttig svartvit 18x24 cm kopia från mitten av 60-talet. Och alla lite lagom bearbetade med hjälp av Photoshoppen.

Lite mer text från Alex Coghes E-bok som jag skrev om i förra inlägget.

25 most influential street photographers of all time

Taking a cue from the ranking made by the English magazine "professional photographer"we do our ranking, also because some inaccuracy in this post is established: about Henri Cartier-Bresson they say that he never cropped his images (???).

The list I have tried to make it as objective as possible, as impossible not to put subjectivity in choice of this type. Here there isn't a list of my favorites or the most important for me (no Nacho Lopez indeed), but those that are important globally and historically for the street photography.So, there is no an important photographer like Robert Capa because we are focused on those who have given much for the aesthetic maturation to this kind of photography.

25.Bryn Campbell

24.William Eggleston

23.Richard Kalvar

22.Alex Webb

21.Joel Meyerowitz

20.Walker Evans

19.Diane Arbus

18.William Klein

17.Lewis Hine

16.Paul Strand

15.Josef Koudelka

14.Robert Doisneau

13.Alfred Stieglitz

12.Andre Kertesz

11.Elliott Erwitt

10.Mark Cohen

9.Daido Moryama

8.Bruce Gilden

7.Helen Levitt

6.Weegee

5.Martin Parr

4.Robert Frank

3.Lee Friedlander He loved to put himself in the composition. How many do it now?

2. Garry Winogrand The father of hardcore compositions.

1.Henri Cartier-Bresson Without him street photography would not exist, at least not as we know it.