CARLZONZ BILDER II
The making of a self-portrait...
Fast bearbetningen jag gjort på nedanstående självporträtt skulle jag också kunnat göra från ett analogt negativ.
Själva fotograferingen brukar gå ganska snabbt, ofta med handhållen kamera
om ljuset räcker till men ibland också med stativ och nästan alltid i
befintligt ljus. Jag brukar ta ett dussin exponeringar varav några alltid brukar
bli oskarpa eller så hamnar skärpan lite fel. De flesta tidigare självporträtten har jag tagit med min G5:a, nu med LX3:an har det blivit lättare att få skarpa bilder i befintligt ljus tack vare bildstabiliseringen.
Sen jag fick CS4:an så gör jag nästan allt arbete i ACR:en vilket gjort
arbetet mycket lättare. Tidigare när jag gjorde bilderna i photoshoppen kunde
det bli upp till 15-20 olika justeringslager som gjorde att det gick rätt trögt
till slut. Dessutom en del mellansparningar som snabbt fyllde hårddiskarna.
Att arbeta med ACR:en känns lite som på den gamla goa tiden när man stog och slabba i mörkrummet. Mycket pjattning och efterbelysning blir det för att få fram den rätta stämmningen och det rätta grafiska uttrycket. Sen gör jag slutarbetet i photoshoppen med lite kurvor, nivåer och ev toning. Sist skärpning med lite olika tekniker beroende på publiceringsstorlek.
”I går då jag plåta hann jag inte med att ta en bild eftersom kameran är så
slö på att starta upp, Det var den tionde bilden jag missade just pga av
långsamheten i startögonblicket, så jag härskna till o gick in o köpte en Nikom
D60 med standardglugg,, bara så man hinner med , liksom”.
Och det har han naturligtvis rätt i det där med långsamheten. När jag försöker
ta lite ”hipshots” som jag gör då och då så missar jag också bilder ibland. Om
man stänger av strämspararen och håller igång kameran hela tiden går det lite lättare.
Men det suger också på batteriet så därför har jag alltid med mig ett extra
fulladdat när jag går ut på stan.
Nu tror jag det här med den lite långsamma uppstarten gäller de flesta små digitalkompakter och att man får leva med det tills tillverkarna löser problemet. Jag har för mig att mr Björklund också har påpekat att han har samma problem med sin G10:a ibland.
Annars då...
”Farmor” Vivianna tillsamman med vårt nya ännu namnlösa barnbarn.
Hade gott därute i sommarnatten!
/Bernt
Panasonic LX3:an och Topaz Labs DeNoise brusredusering
Nu har jag också testat programmet på en färgfil tagen i dåligt ljus med 1600 ISO. När man laddar hem programmet får man ett fullt fungerande program som man får prova under 30 dagar. Man får en nyckel via sitt mail för att låsa upp det och samtidigt får man nycklar till alla deras andra programvaror också om man har lust att prova dom.
100% crop på den "DeNoiseade" bilden.
Det är naturligtvis svårt att se effekten på hela bilderna i bloggens lilla format så titta gärna därför på de större bilderna.
Jag har inte haft något brusfixar program på min laptop tidigare då jag inte arbetat med utskriftsbilder på den utan gjort dom på min Mac i stället där jag har Grain Sergery.
Ett nytt liv...
Trevlig helg på er alla!
/Bernt (numera också stolt nybliven farfar, morfar har jag blivit tre gånger tidigare).
Panasonic LX3 Standard Black & White brustest.
Har man ingenting att göra så kan man ju alltid göra en liten ovetenskaplig brustest, och det har jag gjort här.
Hela bilden direkt i från kortet helt obehandlad Standard Black & White 200 ISO.
Av ovanstående ser man klart att över 400 ISO har LX3:an stora svårigheter med att klara av bruset. Men det gäller ju faktiskt de flesta kompakter med liten bildsensor.
Jag kör min LX3:a på 200 ISO för det mesta. Som på den här bilden på Bengan
med sin gamla fina Nikon till exempel. Bilden är hårt beskuren och jag har bara
utnyttjat halva bildformatet, bilden var alltså liggande från början.
Annars då...
I natt kändes det som den tropiska värmen slagit till här i stan. Men man
ska väl inte gnälla för mycket, det gäller bara att hålla vätskeintaget på
lagom hög nivå.
Tittade häromnatten på Mel Gibson´s film APOCALYPTO, en riktigt bra film
tycker jag.
Hittade den på Clas Ohlson för 59 spänn.
”Se nu till att slita lite på kamerorna” som Micke Borg skrev i sin blogg
häromdagen.
/Bernt
Moderna museet, lite om kommunikations problem och mat i Gamla stan...
Medans jag satt där tänkte jag också tillbaka lite på vad som hände just
här i början på maj 1971.
Politikerna i Stockholms stadshus hade då beslutat att almarna i Kungsträdgården skulle fällas för att ge plats åt en ny tunnelbanestation. Aktivister och många medborgare i Stockholm ogillade beslutet och bestämde sig för att helt sonika ockupera träden för att på så vis förhindra fällningarna av almarna. Under flera dagar hängde människor i almarna för att förhindra fällningen av träden. Artister kom och spelade bl.a. Cornelis Vreeswijk. Polisen försökte stoppa ockupationen och flera sammanstötningar mellan polis, aktivister och vanliga medborgare förekom. Efter sex dagars ockupation ändrade sig plötsligt Stockholms politiker och gav efter för aktivisternas krav och almarna fick stå kvar. Tiden går....
När jag kom fram till Modernas entré satte jag mig i skuggan för att
invänta de andra.
Vid sådär klockan fem började jag bli lite orolig då inga andra hade dykt
upp. Efter en stund kom Micke Borg med kvinnligt sällskap ut från museet och vi
båda trodde att vi var först på plats.
Vi stog en bra stund och pratade om ditten och datten bla om varför ingen
kameratillverkare kan tillverka en riktigt proffsig kamerakompakt med
genomsiktssökare, Mickes erfarenheter av digitalfotografering eftersom han har
haft en digitalkamera till låns ett tag.
Tiden gick och plötsligt kommer Krister K, Thomas och Micke 2 ut från museet och det visade sig då att dom suttit och väntat på oss andra till vänster om entrén till kvart i fem och därefter gått in och tittat på utställningen. Så kan det gå...
Vi hamnade på en restaurang på Storkyrkobrinken strax nedanför Cattelin där
vi fick lite till livs.
Frammåt sju traskade jag hem genom sommarstockholm till Vasastan igen.
Så var eftermiddagen för mig i går.
/Bernt
Lite om Anders Petersen och JH Engströms nya bok "Frome Back Home" m.m.
Redan klockan tre var det rätt många förväntansfulla besökare i butiken som hade kommit dit för att träffa de båda fotograferna som tråkigt nog (för mig) var lite försenade eftersom jag hade en annan tid att passa.
Jag införskaffade i varje fall ett ex av boken och drog mig sedan hemmåt igen i regnet. Jag har ju tidigare bläddrat i boken i min bokhandel här i Vasastan så jag visste ju redan att det var en riktig höjdare.
Så här har två andra tunga
fotografer skrivit i sina bloggar om den:
Redan avgjort.
Jag brukar inte sjunga i
hyllningskörer, jag brukar inte vara så lättflirtad, men, den här får fyra
starka T av fem möjliga.
Fick hem
-From Back Home, Anders, JH och Greger har gjort ett bra jobb, antagligen är nu
årets fotobok redan avgjord, endast ett riktigt mästerverk kan komma emellan.
-Thomas H Johnsson
From Back Home.
Anders Petersen och JH Engströms nya bok är en av de starkaste fotografiska
berättelser som gjorts på många år om ett Sverige fjärran från storstaden. En
varm, närgången och stundtals omtumlande skildring av Värmlands människor,
händelser och miljöer.
-Micke Berg
Jag instämmer helt och fullt i ovanstående uttalanden och Anders P och JH:s
gemensamma bok kommer att ge mig mycket mycket tittarglädje den närmaste tiden,
och i framtiden. Känner nu ännu starkare
när jag lite nogrannare bläddrat igenom boken att jag på något sätt måste ta
mig till Karlstad och Värmlands Museum för att titta på deras utställning.
Kort radiointervju med Anders P och JH här!
Min LX3:a har fått en lös sökare. Det blev en Voigtländer 21 mm till slut
som passar bra ihop med min syn och mina glasögon. Jag har också tidigare
provat en Ricoh 21/28 mm sökare men den funkade inte alls lika bra för mig.
Innan jag bestämde mig testade jag både 25 och 21mm sökarna. Sökaren tänker
jag använda på kameran i 24 mm läget vilket är inställningen varje gång man
slår på kameran.
Båda dessa sökare är av hög kvalitet och ljusramen syns bra. En liten nackdel
är att man inte kan använda den inbyggda blixten samtidigt eftersom sökarna
hindrar blixten att poppa upp. Men jag använder nästan aldrig blixten så det är
ett mindre problem för mig. Det man ser genom de båda sökarna varierar dock
lite.
25mm sökaren. Den bild som man ser i sökaren från kant till kant är det du ser på skärmen. Med har alltså ingen nytta av ljusramen. Om man dessutom har glasögon som jag har missar man lite av motivet.
21mm sökaren. Den bild som finns inom ljusraman är vad man ser på skärmen.
Med andra ord, det område som ligger utanför det ljusramen kommer inte med på
bilden och
För mig passar alltså 21 mm sökaren bättre eftersom mitt synfält i sökaren begränsas lite av mina glasögon. Andra kanske skulle föredra 25mm sökaren eftersom den är mer jämförbar med SLR kameror, där man i sökaren ser allt som kommer med när man tar bilden.
Morgonens fikabok!
Över 400 sidor fotohistoria. Boken om TioFoto är nästan ett måste för den som är det minsta intresserad av svensk fotohistoria.
/Bernt