Fotografiska självporträtt plus Skåne och Stockholm x 2.
Varför håller jag då på och tar så många
självporträtt?
Ölika bildkonstnärer har alltid haft praktiska skäl för att göra självporträtt,
till exempel, man har en modell som alltid är tillgänglig och som dessutom arbetar
gratis. Självporträtt är också ett bra sätt att experimentera med att försöka framställa
olika uttryck och sinnesstämningar. Dessutom kan ett självporträtt bevara ett
minne, tjäna som en gåva, och även hjälpa en att ytterligare förstå sig själv
lite bättre.
Det här är ett av de tidigaste från 1972.
Det här är det senaste från förra veckan.
Och det här är det självporträtt jag
själv gillar bäst.
“If you cannot capture the essence of your own self, how are you to capture the essence of someone else?” – Bridgetbrow
Några kända fotografers självporträtt ur boken ”The Camera I – Photographic Self-Portrait”:
Edward Sheriff Curtis 1899
Edward Steichen 1901
Brassaî (Gyula Halász) 1932
Yousuf Karsh 1947
Edouard Boubat 1976
Åsså Skåne plus Stockholm x 2 då.
/Bernt
Det är som att fråga varför man ens ser, varför man gillar rött.. eller blått... Du är ruggigt bra på det du gör och vi andra tycker om att se på dina verk! :-) För mig är människan något av det mest intressanta jag kan se på och ett ansikte i synnerhet med dess skiftningar och dina självporträtt gör mig aldrig besviken! De är en ständig källa till inspiration, unika och omväxlande samtidigt som du har ett starkt signum!
Keep up the good work:-)
/Mvh Anna
Jag skulle vilja veta varför du (och så många andra) så ofta skär bort en bit av huvudet i porträttbilder. Målarkonstnärer brukar aldrig göra det, vad jag vet.