Döden är ett djävla skit.
Yngve Baum 1945-2016. Ännu en av de stora svenska fotograferna har lämnat oss. Yngve Baum utbildade sig vid Christer Strömholms fotoskola 1963–65 och innehade statens konstnärsstipendium 1967–68 och tilldelades även Stockholms stads konstnärsstipendium. LO:s kulturstipendium 1975. Statens Konstnärsstipendium 1976, 2004 och 2007. Garanterad Författarpenning 1983. Under 1970-talet uppmärksammades han för sina socialt inriktade och samhällskritiska verk, till exempel Varvsarbetare (1974), vilka gav upphov till diskussioner om arbetsmiljöproblem. Han har även varit verksam i utvecklingsländer.
Jag kände inte Baum men jag träffade han några gånger på Fotoskolans labb. Han höll då på att kopiera bilder från sitt Tanzania projekt. För några år sedan(2011) skrev jag en liten blogg om hans bok "Människor vid hav" som jag repricerar här:
Dagens fikabok!
Yngve Baums ”Människor vid hav” med text av P O Sundman. Bonniers 1966.
Yngve. Baum är en socialt engagerad fotograf/filmare som gjort sig känd för att i sina bilder intressera sig för kulturella förändringar och blottlägga missförhållanden i samhället. Detta märks exempelvis i hans böcker Kiki - en liten man (1966), Människor vid hav – Lofoten (1966), Berberby (1967), Ujamaa – Människor i Tanzania (1970), Skeppsvarv (1974), Röster från ett varv (1978), Två platser på jorden (1983), Om Mamma (2005). Yngve Baum har också gjort ett stort antal dokumentärfilmer.
Man saknar rätt mycket den här typen av dokumentärt genomarbetad fotografi i Sverige idag tycker jag. Men det är klart, några tappra kämpar finns det.
.
Eftersom rubriken är ett Slas citat kommer här några rader till av han:
Nu när jag är till åren kommen som man säger så ångrar jag ingenting, vilket jag naturligtvis borde göra då jag ser mitt egna magra bankkonto. Jag tror nämligen inte att man kan spara sig in i himmelriket. Ska man få uppleva lite himmelrike får man göra det här på jorden och det är det man ska ha pengarna till. Det vill säga man ska slösa.
/Bernt