Bloggeri, bloggera...

Så sitter man på sin lilla kammare i storstan igen. Det känns alltid lika konstigt för mig när jag kommer tillbaka till stan och storstadspulsen igen efter en längre tids frånvaro .
Det börjar oftast direkt när man stiger av bussen eller tåget och kommer till Centralen. Efter att ha gått på lågvarv ett antal veckor drabbas man där direkt stressen och böket i hundrafemtio knutar och jag brukar vara helt slut när jag kliver in i lägenheten i Vasastan, så även denna gång. Man undrar ibland varför man utsätter sig för detta flera gånger om året, men jag vet också samtidigt att efter någon vecka så har man anpassat sig till storstans pulserande rythm igen.

Avlyssnat när jag satt och tog en burgare på Knutpunkten i Helsingborg då två småkillar i fjortonårsåldern stannade i närheten av mitt bord.
Första killen: Kan vi sitta här?
Andra killen: Nää, vi sätter oss längst in. Det är jag som har betalt, så då är det är jag som bestämmer! OK!!!

Härliga tider, strålande tider...

På Bengans blogg skrivs det idag bla om varför man bloggar. Intressant läsning och läsvärda kommentarer.
Micke Berg skriver tex: "Det mesta i livet handlar ju om bekräftelse om än bland ett fåtal. Vare sig det handlar om att lägga upp bilder å blogg här eller nå't helt annat. Sen om bloggandet handlar om foto på en fotosida tycker jag e ganska oväsentligt. Skulle bli ärkenördigt om alla bara satt å orerade om kameror utan att tankar om livet kom fram. Här om någostans så kan man ju bara trycka sig vidare om det man läser är ointressant".
...och så är det ju!



Bloggeri, bloggera...Stockholm Here I Come!
Bernt