Medlem i Fotoklubben Avtrycket Björn Björnson

Varför är det OK att lämna ut utsatta människor bara för att de kommer från fattiga länder?

Jag har precis titta igenom de nominerade bilder i PGB Photo Award  http://www.thepgbphotoaward.com/    .På något vis blir man både bestört och ledsen. Jag uppskattar att 70% av bilderna är på människor som är döda, skadats, stympade, svälter, har utsatts för våld, utsätts för våld eller lever under svåra förhållanden och då företrädesvis i Afrika verkar det som.

Varför är det OK att lämna ut människor bara för att de kommer från fattiga länder? Varför är en bild på en utmärglad man en bra bild? Varför är en bild på en fullt identifierbar död människa från ett fattigt land OK att publicera? Är det OK att tävla med en bild på en medelålders kvinna i en extremt utsatt situation? Vad rör sig i huvudet på juryn som bland tusentals insända bilder fastnar för fattigdomen den råa utsattheten hos människor i fattiga och konfliktfyllda länder?

Jag kan slå vad om att man som fotograf aldrig skulle drömma om att publicera en bild på en fullt identifierbar svensk medborgar, som dött i en bilolycka för att beskriva trafikdöden på våra väger eller att fotografera exempelvis en polisman, som viftar med likdelar från en trafikolycksplats framför kameran. Dock är det helt OK att publicera en bild på en färgad människa som dött under en konflikt i Afrika. Det är också OK att tävla med en bild där FÄRGAD soldat dinglar med likdelar i sin händer.

 Jag är väl medveten om att skildra utsattheten fotografiskt alltid funnits alltsedan den första kameran såg dagen ljus. Det finns helt enkelt något ”tilldragande” i att fotografera utsattheten. Men vissa bilder ska inte publiceras utan förklarande text med respekt för de människor, som finns på bilderna och vissa bilder borde, med respekt för de som råkat hamna framför linsen såväl levande som döda, absolut inte figurera i en fototävling.

Inlagt 2009-02-01 01:43 | Läst 4199 ggr. | Permalink

"Intressant och tänkvärd fråga Björn... Och nej jag har inget svar!//Hasse"


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Jag tänkte på ett liknande sätt när jag såg nomineringarna. Min allra första tanke var; "var hittar man sådana motiv i Sverige?"

Precis som du säger så dör ju även folk i Sverige men vad skulle juryn säga om man skickade in en bild på en fullt identifierbar människokropp från t.ex. en trafikolycka i Svedala?

Skall säga att jag har lite svårt för det här med att kalla en bild på en utmärglad människa för konst men det är kanske just därför jag har hittat min genre inom sportfoto istället.

Tycker du skriver bra Björn och du tar fina bilder
Svar från McBear 2009-02-01 18:53
Tack Jonas, se mitt svar till Tammy!

Björn
Intressant och tänkvärd fråga Björn... Och nej jag har inget svar!//Hasse
Svar från McBear 2009-02-01 18:54
Hans, se mitt svar till Tammy!

Björn
Intressant frågeställning Björn. Har heller inget svar, men skulle också vara intresserad av att veta.
/Daniel
Svar från McBear 2009-02-01 18:55
Hej Daniel, se mitt svar till Tammy!

Björn
Bra inlägg och helst sant. Något vi definitivt borde debattera mer.
Svar från McBear 2009-02-01 18:56
Kajsa, se mitt svar till Tammy!

Björn
Jag förstår din tanke väldigt väl, det vill jag allra först poängtera!

Men, varför är det okay att visa bilder på en falsk verklighet då? Typ skönhetsideal m.m.? Varför visar vi inte hur dessa skönhetsideal går till många ggr?

Varför visar vi våra kära grisar när det leker i gyttjan och har kul? Och inte när det leds in i små gångar och skriker av ångesten? Varför gör vi reklam för middagar med små söta kycklingar som leker, istället för att visa hur det går till i verkligheten?

Varför visar vi sköna bilder på gröna betesmarker med friska söta kor och inte innifrån slakterierna? Jag skulle kunna fortsätta och fråga varför?

Varför är det okay att visa en falsk bild?

Samtidigt matas vi dagligen med misär, elände, krig, sjukdomar, svält, våld m.m.och vi slår dövörat till, vi orkar inte se, höra mer - vi går ut i köket och häller upp lite mer rötjut och lever vidare i vår bubbelvärld!

Vad händer när du får se sanningen? Verkligheten? Du blir bestört, berörd, du mår skit, man blir ledsen - men du blir Påverkad! Därför är det också väldigt viktigt att få se den vackra verkligheten, den underbara delen.

En del människor påverkas dock ej, dom skiter fullständigt i allt, hänsynslösa, känslokalla typer som bara tänker på sig själva. Men dom kan heller aldrig ta till sig det underbara..


Men en del av oss påverkas oerhört, vi kan inte blunda, vi kan inte stänga av, vi kan inte skita i vilket och det är det som betyder något! När vi ser något som är så här jävligt, så agerar vi, iaf många utav oss - en del vaknar då de inte kan blunda mer.

Jag måste få återkomma till djuren då det är den biten jag själv haft att göra med mest - där gäller samma sak, - visa inte allt för hemska bilder, för folk orkar inte se, så sade ett Amerikanskt företag till mig då jag fick access till deras stora bildbank. Människan vill inte se, människan klarar inte av att se, då stänger man av, man blundar, vi sätter skygglappar för ögonen och det vi inte sett, det mår vi inte dåligt av och så lever vi vidare i tron att det går säkert bra till.

Man måste gå mjukt fram, varligt..man måste dalta, varna, för sanningen kan jag inte ge dig, den klarar du tyvärr ej av att se, men du klarar av att ta DEL av den..

Se de få program med djurplågeri som SMYGFILMATS, för fan om det skulle få komma fram till verkligheten, nä - det måste smygas för att komma fram - när sånt ska visas på TV, då varnas vi dagar i förväg, man väljer att sända det sent så att de flesta gått å lagt sig, och de få som råkar sitta där, blir fruktansvärt berörda och stänger av direkt!

Dessa bilder från PGB Photo Award är enligt mig fruktansvärt bra!! Detta är bilder som berör, dessa säger mig något - dom berör, dom gör mig förtvivlad, ledsen, men glöm ej bort, där finns även underbara bilder, som gör en glad i själen!

Bilderna säger något och det märks att Juryn inte kommer från Sverige! Hade Juryn kommit från Sverige hade du sett bilder från diskbänkar med en blixt som råkat slå av, något dimmigt, intetsägande, en bild där jag som betraktare undrar om det är ren skit eller ett genialiskt konstverk för jag kan fan inte avgöra vad det är jag ser i många Svenska bildtävlingar, sorry! Men så känner jag och som vanligt skiljer jag mig från mängden ;o)

Låt mig bara få klargöra en sak: Jag tycker inte det är ok att visa bilder från folk som lider och har det svårt, om tanken är att bara få en bra bild! Men nu vet jag att oftast ligger där en strävan bakom, att få ut verkligheten. Den verklighet vi många ggr i Sverige ej vill se, eller klarar av - vi stänger av har jag fått höra, men det gör aldrig jag!

Jag agerar, och det gör jag utifrån det jag fått se, för jag blir så in i helvete berörd av andras lidande att jag aldrig kan stänga av.

MvH
Tammy
Svar från McBear 2009-02-01 18:53
Tammy

Jag tycker att Du i stora drag har rätt i det Du skriver. Det som jag vill föra till torgs är att det råder någon sorts samstämmighet i den proffesionella fotovärlden att en brutal bild är en bra bild. Det är klart att en bild på en utsatta människa berör. Men frågan är, när övergår respekten för en människa över i ”bilden framför allt”. Det som jag reagerar över är att respekten för den personliga integriteten verkar avta med kvadraten på avståndet från det egna landet. Jag kan förstå syftet med att ta bilderna och att publicera bilderna, men som fotograf måste man vara väldigt seriös i dessa sammanhang och förstå på vilket sätt bilderna skall publiceras. Man kan bestämma sig för att vissa alltid skall ledsagas av en förklarande text eller att man som fotograf visar respekt för människorna i en bild genom att vara väldigt tydlig med formerna för publicering.

Dessutom, jag skulle kunna påstå att juryn i PGB Photo Award genom sitt urval har avhumaniserat en viss folkgrupp, som bebor vår planet. Det är helt OK att helt förbise respekten för vissa folkgrupper, som har det svårt .Vem bryr sig om en bild på en fattig utsatt afrikan (som är någons barn eller någons förälder). För att göra det mer begripligt betänk följande tankeexperiment: Vem i juryn vill ha ett foto på sitt omkomna barn från en olycksplats publicerad i en tävling?

Jag är inte emot de fotografier, som jag kritiserar. Jag förstår varför de är intressanta men jag är emot dubbelmoralen inför respekten för människan och hur bilderna publiceras i detta fall .

Jag är medveten om att bilder/video/film kan göra en skillnad och kan bidra till en förändring till något bättre men syftet måste vara glasklart.

Hälsningar från Björn
Den enda svenska fototävling som känns jämförbar är Årets bild och där tycker jag alltid att vinnarbilderna är starka och berör mycket:

Kika här för tidigare års vinnare:

http://www.aretsbild.se/sv/pristagare-2008/?link_id=492ecdef5b3e3

Men även där kan ju Björns inlägg appliceras.

Sen får man också skilja på om temat/inriktningen är dokumentär/nyhetsbild eller inte. De flesta fototävlingar har ju inte den inriktningen.
Svar från McBear 2009-02-01 19:19
David

Jag antar att samtliga bilder tagna i Sverige publiceras med "motivets" medgivande. Emellertid så är jag tveksam till medgivandet i det utländska repotaget, som (också) verkar taget i Afrika!

Björn
Det har du helt rätt i David, dom bilderna brukar vara väldigt bra - så även vinnaren i Årets bild!

Men som sagt, vi har olika åsikter, vi är olika individer med olika tycken och det måste man också kunna skilja på.

Och vi måste förstå om det handlar om nyhetsvärde, dokumentärt m.m. och vad kan då vara mer värt en bilder som berör, upprör, får oss att känna, agera?

Jag känner otroligt mycket när jag ser dessa bilder och tycker Juryn gjort väldigt bra val.

MvH
Tammy
Ett oerhört intressant och viktigt inlägg och något som vi alla som håller på med fotografering borde fundera och samtala om.
Även Tammys inlägg här bland kommentarerna har väldigt mycket substans och hon tar upp ett ämne som alldeles för sällan diskuteras.
Detta är ämnen som borde beröra alla oss med en kamera i hand.
Mycket spännande tankebanor här.
Tack för att detta ämne kom upp här, hoppas på fler funderinag och samtal i ämnet.

/Maria
Det är väl efterfrågan som styr kan jag tänka. Jag är amatörfotograf med inriktning på natur och gärna vilda djur och fåglar.
Det är väldigt uppskattat att visa bilder på örnar som sitter och äter på ett utlagt kadaver medans pilfinkar som sitter vid fröautomater ger ingen respons. Tror det är samma med allt , det skall vara unikt , makabert och långt från oss.
Svar från McBear 2009-02-01 19:22
Bengt

Jag tror inte att det är riktigt samma sak med djur.

Björn
Instämmer med dig, när man förlorar respekten...när bilden är allt, när man trampar på andra för att kommma nånstans - då har det gått för långt!

Jag har ingen aning om dessa bilder kommer från journalister, krigsfotografer eller annat...

Men jag har svårt att föreställa mig att man kan ha befunnit sig på den platsen där detta har skett, utan att man arbetar med det.

Och om vi då går till dessa krigsfotografer som finns på dessa ställen, så är det inga nöjestripper - många av dessa fotografer blir aldrig sig själva igen.

Många utav dom har utställningar, för att visa verkligheten, för att påverka, för att å sin sida sen kunna få andra att agera, vilket dom för det mesta får.

Tar jag en krigsfotograf som James Nachtwey som gett så mycket av sig själv, sitt liv, som är frukansvärt upprörd för de som tror att man gör detta för egen vinning, aldrig en chans!! Det måste kännas frukansvärt att göra det han gör, och sen få höra hur andra som inte vet bättre säger att det där gör han för att komma nånstans...

Han har deras fulla respekt, offerna, de vill att sanningen ska komma fram - de vill at världen ska få se - han är deras röst till världen, till oss!

Så, ta mig rätt...jag anser att bilder som dessa är väldigt betydelsefulla.. precis som det jag tog upp med djur, eller andra utsatta.

Men som sagt, att kliva på andra för att nå fram, för att bli något, att förlora respekten för andra människor är ruttet och absolut inget jag försvarar!

MvH
Tammy
Bilder som publiceras som redaktionellt kräver inte medgivande av alla "medverkande" i bilden. Många vinnarbilder har bilder på människor som inte gett sitt godkännande (för ngt år sen var ju en vinnarbild en flygbild från ett fängelse där man såg en person på bilden som man visste vem det var). Sen är jag inte helt inläst på var gränsen för kränkande och PUL går, men i vilket fall är det väldigt svårt att bli kränkt som "medverkande". Däremot så har ju pressen ofta etiska regler om vad man skall publicera. Och de gränserna både tänjs och diskuteras frekvent.
Svar från McBear 2009-02-01 23:08
Det jag försöker att ge uttryck för, som en grundbult, är att samma fotograf har olika etiska regler beroende på vem som råkar hamna framför linsen!
Ja det är uppenbart att det geografiska avståndet tunnar ut de uppsatta etiska reglerna. Fast å andra sidan - hur ofta sker ett inbördeskrig i vår närförort, och skall man inte skildra det som sker (tex dingla med likdelar)!? Varför skall vi skyddas från sånt?
Svar från McBear 2009-02-02 11:01
Jag säger inte heller att vi måste skyddas. Jag säger att om man har olika etiska regler beroende på motivets hudfärg, för att hårddra det, så borde man tänka till lite som fotograf. Det har ju varit uppståndelse i Rosengård där ungdomar kastat sten på brandmänn och polis. Har Du sett några etikbrytarbilder därifrån. Tänk Dig samma scen i Palestina eller i Kongo vad ser Du för bilder framför Dig då?

Jag är för att alla bilder ska få tas, men att formerna för publicering ska vara hyfsat seriösa. Det är helt OK att fotografer det mesta.

Jag frågade vid ett tillfälle Paul Hansen vid ett besök på vår fotoklubb om peronlig integritet var ett mindre problem långt från Sverige. Internet har ändrat en del var svaret.

Jag hade nog inte reagerat så mycket på de nominerade bilderna i PGB Photo Award om det inte varit slagsida på brutala bilder från Afrika.
Om det hade funnits bilder från Rosengård där någon blivit stympad, lemlästad eller misshandlad (fot mot blodigt ansikte) etc så hade du ju haft ett stort nyhetsvärde (eftersom de sällan händer i Sverige) och fotografer haft bilder på detta så kanske de kommit i tidningen. Svårt att veta. Svårt att jämföra trots allt.

Menar du stenkastande demonstranter så har ju det förekommit. Ofta är de dock maskerade.

Men efter att ha kikat igenom alla PGB:s bilder så kan jag hålla med om att antalet riktigt brutala blodiga bilder från Afrika faktiskt verkar vara mer frekventa än i motsvarande fototävlingar. Din frågeställning är defintivt berättigad. Kanske ett mail till Jonas Lemberg och se vad han säger om din fundering?
Viktig och tänkvärd fråga.

Har tittat igenom alla bilder ett par gånger nu.
Herregud som vi behandlar varandra!
Det vet vi ju alla men ändå, bilderna blir en stark påminnelse.
Visst ska bilderna publiceras, inget tvivel om det.Användas för att väcka oss och stämma till eftertanke.
(Sen kan man ha ytterligare en diskussion om huruvida bilderna väcker oss eller inte.
Men det är en annan diskussion)
Det verkar som om de flesta (inte alla)bilderna från Afrika är tagna med vetskap från den/de som finns på bilderna.Jag tycker i allafall det ser ut så.
För mig spelar just det roll.
Att ana ett samtycke, för mer än ana kan jag ju inte, gör en skillnad för mig.
För mig betyder det att det finns en medkänsla, en förståelse varför bilden tas.
Och det spelar roll.


Men att tävla i detta!!!!!!!
Att vinna priser o pengar på bilder där en annan människa lider.
Nej, för fan, nej!
NEJ!!!
Jag blir så ledsen, tänk om det var mitt döda barn som hamnade på bild och sen deltog den bilden i en fototävling............


För några år sen gick dotra min o jag på en utställning på Söder för Årets bild........
Vi gick ut.
Inte för att vi vill blunda, inte för att vi duckade.
Men det kändes fel att som en god mor-dotter stund
gå runt bland andras lidande.


Igen för att jag skall vara tydlig, publicera bilderna, väck känslor, skapa opinion.Javisst.
Självklart.
Men tävla med dem är en helt annan sak
Svar från McBear 2009-02-05 16:47
Hej Anneli

Du är på samma linje som jag verkar det som.

Jag la ut en bild på Fotosidan för att provosera lite. Bilden föreställer en man som blir gripen av polisen vid slussen och stirrar rakt in i kameran och skriker.Polisen får ta i lite för att mannen är lite våldsam. Bilden är numera borta då Fotosdidan fick kalla fötter.

Det var två anledningar till att jag måste ta bort bilden och Fotosidan skrev.

1. Speciellt inte på det vis den presenteras här
2. Eftersom bild ligger i en blogg och inte i ett album så blir det väldigt svårt att hävda konstnärligt syfte

1. Jag presenterade bilden som så att jag ställde frågan: Är det lika OK att publicera denna bild i jämförelse med de brutala bilderna i PGB Photo Award. Detta motiv för att presentera bilden var således inte OK.
2. Detta svar är lite mer besynnerligt. Konstnärligt syfte? Man kan då fråga sig: Vad är det för konstnärligt syfte att ställa upp i en tävling med en photo på en död människa utan förklarande text??? Det finns väl inget konstnärligt syfte att ställa upp i en tävling. Syftet är väl att vinna!!!

Jag ska inte argumentera vidare i detta ämne. Jag vet vad som gäller. Det finns regler och det finns regler och oftast är reglerna hårdare för gräsrötterna. Vidare fungera fotvärlden som jag trodde. Vissa yrkesfotografer kör med dubbel etik. En för hemmabanan och en för den avhumaniserade tredje världen. Dom är ändå inte som vi så de är bara att köra på. Och vilken stackars fattig sate kan dra mig inför domstol på andra sidan jordklotet och som dessutom knappt kan läsa och inte har några pengar. Jag kommewr med intresse följa om det dyker upp några typ PGB photo Award bilder på Fotosidan.

Klart slut från Björn i detta ämne.



Nedan svaret från Fotosidan.

2009-02-03 13:09 David Elmfeldt besvara Rapportera denna kommentar
Nej, det är inte ok att publicera en sådan bild på Fotosidan.
Speciellt inte på det vis den presenteras här. Precis som många säger
så finns det regler för det här, och du riskerar åtal, och du även kan
dra in Fotosidan i det.

Eftersom bild ligger i en blogg och inte i ett album så blir det
väldigt svårt att hävda konstnärligt syfte.

Jag sätter blogginlägg till Under Arbete så att det inte längre är
publicerat.