Bildligt talat!
Är "påklädda" bilder bättre än "nakna" bilder?
Jag har funderat lite på det här med bildspråk sedan Göran Segeholms besök på Midsommargårdens Fotoklubb.
Just nu har jag den här uppfattningen. En bild tagen av en berömd fotograf har en given "historia". Bilden kan placeras i ett sammanhang och man kan läsa in delar av fotografens historia i bilden. Bilden säger inte mer än tusen ord utan levereras med några tusen ord som påklädnad. Om jag skulle ta en infernaliskt bra bild så duger inte den naken så att säga utan betraktaren vill klä på bilden och börjar tolka in saker som gör den förstålig. Det betraktaren gör är att han/hon med utgångspunkt från sina egna referensramar, egen historia klär på bilden med de ord som saknas. Slutsatsen blir att en naken bild får olika historier beroende på vem som betraktar bilden. Med detta som utgångspunkt kan man ställa sig frågan: Ger en naken bild betraktaren mer, än en bild som levereras påklädd, eller kan det vara så att påklädnaden av ord är ett måste för att bilden ska fungera.
Mitt resonemag kan kanske förklara "magkänslan" då man ser en bild. Om man ser en påklädd bild så är magkänslan eliminerad och betraktelsen blir intellektualiserad. Om man ser en naken bild blir magkänslan inledningen för betraktaren att klä på bilden en historia baserat på egna erfarenheter , händelser, förnimelse av dofter, associationer mm . Om då bilden orsakar tillräckligt många beröringspunkter hos betraktaren anser denne antagligen att det är en bra bild.
Kan detta vara sant:
En Intellektualiserad och påklädd bild är bra i alla sammanhang?
En naken bild är bra ibland och dålig ibland beroende på betraktaren. En naken bild lever ett friare liv skulle man kunna säga?
Har jag skjutit mig i foten - Första plats i Fotosidan Magasin Masters/Ögonblick
Du kanske kommer ihåg, från ett tidigare blogginlägg, att jag ondgjorde mig över alla bilder med barn som fick förstaplacering samtidigt i Fotosidan Magasin, Foto och Kamera & Bild förra månaden. Poängteras bör är att jag inte tyckte att bilderna var dåliga utan att domarna inte riktigt gjorde sitt jobb. När jag skrev detta kom jag inte ihåg att jag själv hade lämnat in en bild i deltävlingen ögonblick Fotosidan Magasin Masters där ett barn står i centrum. Även om barnet är i fokus så var vid fototillfället de båda männens oengagemang det som fångade mitt primära intresse. Jag tycker att bilden på sätt och vis speglar ett föråldrat könstänkande. Personerna på bilden tror jag kommer från Ryssland.
Med "har skjutit mig i foten" syftar jag på att jag i mitt blogginlägg skrev "om en barnbild vinner igen slutar jag att tävla". Nu sitter jag här och har just vunnit själv med en bild där ett barn figurera som en viktig del av bilden. Jag leder tävlingen" Ögonblick" och det återstår en omgång. Fråga är nu: Ska jag vara principfast eller ska jag lämna in ett bidrag?
Från det ena till det andra kom jag på femte plats i deltävlingen " Natur".
Ett fototips som inte går av för hackor.
Inför Hammarbys första hemmamatch för säsongen samlas supportrarna vid Medborgarplatsen för gemensam marsch längs Götgatan till fotbollsarenan. I år antar jag att den nya arenan vid Globen står klar för Hammarbys första hemmamatch. Bilderna är från 2012. Bilderna är tagna med min Canon G11 där den vridbara skärmen visade sig var ovärderlig.
Gatukonsten lever
Gatukonsten lever, men konstverken elimineras snabbt av kommunen.