Ibland blir man riktigt exalterad över en bild man tagit.
Jag var ute för att ta dagens bild, dag 67, och hamnade på spången över Katarinavägen på väg mot Katarinahissen. Jag stannade på spången och det började med att jag tyckte att hjulspåren nedanför hade intressanta mönster i snön. Som jag står där händer det att människor sneddar över vägen nedanför, som numera är en vändplan. Människor och mönstret i snön är en intressant kombination.
Över vägen hänger en lampa och jag börjar fundera på hur jag vill ha en människa i förhållande till lampan i bilden. Jag tar några bilder med kombinationen lampa människa. Då kommer en människa och , jösses, han kommer att passera direkt under lampan. Jag väntar ut honom och tar bilden. Jag kände mig jättenöjd. Jag tyckte att jag tagit en tidlös bild.
Hade bilden blivit lika bra utan snön och spåren i snön? Nix.
Till saken hör att jag rätt ofta går ut med min kompaktkamera i fickan som har motsvarande 24-70 mm och min fullformat systemkamera med 70 - 200 mm objektiv i min kameraväska. Jag upptäckte att jag glömt min kompaktkamera och tänkte , fan också, och tyckte att jag blev lite begränsad.
Hälsn!
Sten
Hälsningar Lena
Hälsningar
/ Peter