Disfarmer - ett löjes skimmer över kultureliten och några odödliga bilder av Björn Björnson

Om ni inte har sett tv-programmet om Disfarmer så gör det. Det är nämligen en film om hur kultureliten bokstavligen gör sand till guld. Jag ska inte redogöra för alla delar filmen men när Du ser den ge noga akt på hur byborna uppfattar och beskriver Disfarmer och hur kultureliten övertolkar för att nå sina egna syften, nämligen att få det att klirra i kassan. Det hela når sin höjdpunkt då kultureliten/galleristen försöker förstå varför det i bilderna med ljus bakgrund finns svarta vertikala och ibland horisontella streck så att det ibland ”växer svarta streck” ur huvudet på de som porträtterats. Den enkla förklaringen är att Disfarmer har tejpat ihop vita bakgrundsskivor och att de som fotograferas och fotografen fullständigt skiter i att tejpstrecken syns på bilden. Galleristen i New York säger att det är genialiskt. (Det ni domare i Foto och Kamera&bild. Det är något att tänka på nästa gång ni ser något ”växa ur huvudet på folk”) . En annat genialiskt drag av fotografen säger ”kultureliten” är att han inte ha någon rekvisita. Rekvisita var vanligt på den tiden. Den enkla förklaringen var att Disfarmer hade knappa resurser medan kulturelitens tolkningen är att Disfarmer ville att människorna skulle framträda i sin ”nakenhet”. Det finns fler sådana här exempel i filmen så se den och begrunda.

Vad är det då som gör bilderna bra?

Hur mycket bidrar historien bakom? Att bilderna är tagna för 80-90 år sedan? Att bilderna är unika på så vis att de är ett tidsdokument och inte kan återskapas? Att kultureliten säger att bilderna är bra så att man kan exploatera dem?

Nedan några odödlig bilder av Björn Björnson (se bilderna i det stora formatet. Ni vet - jus törre bild desto större konst!)

2010-12-05 20:47   ganska

Vad är det som säger att din tolkning av hans bilder är mer korrekt än kulturelitens?

Besvara

Svar från McBear 2010-12-05 21:11

Jag har varken sagt bu eller bä!

Björn

Svara

2010-12-05 20:49   Måns H

Jag tyckte att dom utvalda bilderna hade kraft och uttrycksfullhet. Tyckte mig se vem personen var som fotograferades. Troligen därför att de tittade in i kameran och bilderna var skarpa.

Att det sen går att snickra ihop en story, skaffa en bra kopist, sälja till samlare och sen få en absurt penningstark publik att hoppa på tåget är en annan historia som ju också kom fram. Jag skulle dra mig för att betala nåt alls.

(Tejpat ihop skivor? Tror inte det fanns svart tejp då. Knappt skivor heller, möjligen Masonite, man hade tyg eller papper. Gissar på svartmålade trälister. Mondrian? Osannolikt.)

Besvara

Svar från McBear 2010-12-05 21:13

Enligt filmen om jag kommer ihåg rätt så sa man att det bara fanns svart "tejp" då!

Svara

2010-12-05 21:19   ganska

Du säger ju att dom gör sand till guld, alltså pratar gott om dåliga bilder för att få upp priset på dom. Vad är det då som säger att dina tolkningar är mer korrekta än deras? Om en människa är beredd att betala ett visst pris för en bild, hur kan bilden då inte vara värd det?

Besvara

Svar från McBear 2010-12-05 22:56

Med sand till guld menar jag att man har köpt bilderna till ett löjligt lågt pris och sålt till ett löjligt högt pris.

Svara

2010-12-05 22:42   Kurre Ekh

Härligt att vara polare med en som gjort sig odödlig. :-))
Beskär första bilden så kristallkronan "försvinner" . Då är den ju Canon, tycker en som gillar suddiga bilder. Ja jag ser att du gjort det i andra bilden men det är handen som ger första bilden "liv"
En massa bra!//Kurre

Besvara

Svar från McBear 2010-12-05 23:05

Kurre

Hur är det nu med det där som att beskära. Kristallkronan var lite utfrätt men jag lyckades fixa det ganska hyggligt!

Beträffande odödligheten jobbar jag hårt på det. Jag fundera på att skriva ut en bunt bilder och lägga dem i nått skrymsle i källaren. Min plan är att någon om sådär 80-90 år ska hitta bilderna och förundras över mina bilder. Du vet det är därför jag har skaffat en skrivare där man garanterar hållbarheten på bilderna i 200 år.

Svara

2010-12-06 01:30   EGW

Läste du min bloggpost om Disfarmer?
http://www.fotosidan.se/blogs/saltspring/56634.htm

Där hittar du nog i stort sett medhåll.

Men fenomenet tror jag är kulturellt allmängiltigt. De erkända kulturella värdena skapas av människor som tjänar på att skapa dem. Tänk på Andy Warhols soppburk! Det borde väl varit burkformgivaren på Cambell som skulle ha blivit berömd på burken? Icke, för han hade inte förstånd att presentera den som ett odödligt konstverk. Och historien om Brilloboxarna, följde du den i DN?

http://www.dn.se/kultur-noje/konstrecensioner/thomas-anderberg-den-stora-konstsvindeln-1.1188712

Besvara

Svar från McBear 2010-12-06 21:44

Nu har jag läst den och vi verkar spela på samma planhalva!

Hälsningar från Björn

Svara