Medlem i Fotoklubben Avtrycket Björn Björnson

Är de här bilderna bra eller dåliga? I så fall varför?

De här bilderna är tagna i Egypten 2008, då en diktatur och polisstat. Ett land med en ofantlig skillnad mellan fattig och rik.

Hur ska man närma sig dessa bilder?

Inlagt 2011-11-14 21:55 | Läst 3563 ggr. | Permalink

"Ettan gillar jag för att den bär på mycket information om levernet, som de enorma sopbergen och tvätten. Åsnan ger dessutom liv och en liten anekdot åt bilden. Trean känns overklig, nästan som ett studiofoto. Tvåan känns som att den skulle kunna vara tagen lite var som helst i någon av världens storstäder. Den känns inte så unik men det kanske den inte behöver. /Per"


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Ettan gillar jag för att den bär på mycket information om levernet, som de enorma sopbergen och tvätten. Åsnan ger dessutom liv och en liten anekdot åt bilden. Trean känns overklig, nästan som ett studiofoto. Tvåan känns som att den skulle kunna vara tagen lite var som helst i någon av världens storstäder. Den känns inte så unik men det kanske den inte behöver.
/Per
Svar från McBear 2011-11-16 17:08
Detta är en kommentar till 4:a första inläggen nedan.

När jag frågade om en bild i Nordkorea blir bättre för att den just är tagen i Nordkorea så blev svaret i princip JA om jag ska göra en sammanfattning. Det är nämligen svårt att lyckas ta en bild i Nordkorea och denna ingrediens bidrog bl a till att bilden är bättre.

De två första bilderna ovan är tagna i Sopstaden i Kairo där kristna lever som andra klassens medborgare och försörjer sig på att samla in sopor, sortera och sälja vidare. Egypten var en polisstat och diktatur och klasskilnaderna i landet var ofantliga. Klasskilnaderna är avgrundsdjupa även idag.

Det var inte speciellt svårt att ta dessa bilder.

Nu när jag har tänkt på saken har jag kommit framt till att:

- en bild med en historia är alltid bättre än en utan.
- en bild som innehåller ett mått av svårigheter att förvekligas är bättre än en som kan tas med "lätthet".

Björn

Det första jag tänker på när du frågar hur man som betraktare närma sig dessa bilder så är det med respekt. Så oändligt fyllda av liv. Bilder som för mig är fyllda med massor av känslor.
Miljön ser skiftande ut minst sagt men ögat kan bedras:) T e x mannen på åsnan i den mer trädrika naturen KAN vara ägaren men kan oxo vara nån helt annan. Tittat snabbt så visar du på skillnader i omgivning. De som har affär kanske har det ganska så bra.
Sen tänker jag att fy farao vad sopor vi människor lämnar efter oss. En del får söka sin brödföda i andras sopor medans vi andra kanske inte ens funderar på vart alla sopberg egentligen gör med vår miljö.
Detta var lite spontana betraktelser över dina bloggbilder. De är så starka så egentligen krävs det att man tar sig mycket mer tid än vad jag gjort nu i alla fall.
Ha det fint.
Hälsar Agneta.
Efter att ha tittat lite mer undrar jag om inte tvåan är den bild som står sig i längden. Kompositionen, motivets allmängiltighet, detaljerna och kanske också ljuset gör att bilden har lite tavla över sig, vilket gör att man gärna återvänder. Ettan känns mer omedelbar men har kanske inte samma staying power?
/Per