Intressant fråga.

Jag frågar mig om det går att hitta någon definition av precis när en "avbildning" blir en "bild". Att exempelvis vrida din avbildning här 180 grader och hänga den upp och ner skulle kanske också kunna göra den "bild" och mer "konstnärlig"(eller, mer sannolikt, anses vara ett fånigt tilltag), fastän avbildningen på sätt och vis är intakt.

Det jag försöker säga är att det inte är hur stora förändringar du gör som är avgörande utan hur mycket de återspeglar din personlighet, kreativitet, glädje, sorg eller "mood" när du arbetade med bilden. Du nämner själv din åldersrelaterade dysterhet som jag tycker syns i din bearbetade bild på den rödklädda kvinnan. Och den är avgjort mer personlig, intressant och "bild" än ursprungsbilden.

Sedan kan väl redan en "avbildning" direkt från kameran också vara en "bild" på samma sätt som en bearbetad bild om utsnitt etc. är talande och personligt. Men det känns som det blir allt svårare med den stora mängd "avbildningar" som nu produceras.

Detta är också tankar direkt ur hjärnan utan filter...ska bli intressant att se hur andra tänker om detta.

Till sist så måste jag säga att det är en befrielse att se att det, som kvinnan på bilden, finns människor som vågar sticka ut.

/F

Varför skulle överdriven bildbehandling göra en bild till konst? Jag gillar den första mycket bättre. Att med straight photography göra något intressant är vad som är utmaningen och det svåra. Svänga till det i datorn kan vem som helst lära sig, och det blir varken mera bild eller konst för det. Det har med andra saker att göra om en bild är en bra bild/konst eller bara en avbildning utan tanke eller innehåll. Men formen kan givetvis förstärka, eller i värsta fall försvaga bilden och innehållet. Här tycker jag att bildbehandlingen inte förstärker, den första är mycket bättre.