7 | Coronaeffekt?

Idag cyklade jag till mitt arbete, det var kallt men soligt. Termometern i skuggan visade 6 grader och jag byltar på mig. Men det går som väntat bra och det tar ungefär lika lång tid att köra bil som att cykla till mitt arbete, 12 minuter.

Jag arbetar ju hemifrån numera men jag har samtidigt en kollega att lära upp och det fungerar så där att göra detta framför datorn. Ja, det hade fungerat bra om vi hade fått levererat de beställda webkamerorna vill säga. Men just webkameror är en bristvara sedan distansarbetet har blivit allt vanligare så leveransdatumet flyttas hela tiden fram.

 ***

En fundering är om det någonsin kommer att bli som det var innan Corona-virusets intåg.

Jag tänker bland annat på de som har möjlighet att arbeta hemifrån, som har både arbetsuppgifter och infrastruktur, dvs datorer med tillbehör och bandbredd. Vore det inte toppen för företagen och de anställda att låta dessa arbeta hemifrån och slippa lägga ner tid och resurser för att åka till platsen där företaget är fysiskt beläget. Absolut mer miljövänligt dessutom.

Hemarbetarna kan komma in till jobb då och då, träffas/arbeta i en större lokal som står redo när de kommer. Men att vara hemarbetare det är kanske inte så lockande om man gärna vill träffa arbetskamraterna och har mycket gemensamt med dem. Men om möjligheten finns kanske det passar en del. Vad tror du?

 ***

Jag läser Peters naturblogg där han visar sin kolonilott, otroligt fint. Det kräver sin man/kvinna för att komma upp till dessa höjder.

 ***

Det får mig att tänka på ett omdebatterade projekt, nämligen bebygga Mejeritomten. Ganska nära oss finns ett koloniområde som bara för något år sedan skull rivas, området skulle förtätas och det ganska rejält kan man säga. Det skulle byggas 760 nya bostäder, skola för 600 elever och förskola med plats för 120 barn. Nu skrotades planerna på genomförande i sista omröstningen i kommunfullmäktige men förslaget kan säkert dammas av igen. Länk här.

Här är en bild på en av kolonilotterna som absolut skulle vara ett minne blott om planerna realiseras. Det finns andra kolonilotter men området är, i vanlig ordning för koloniområden, inhängnat och låst så jag vet inte hur de andra ser ut. Alla hus är inte röda, det ser jag direkt.

Det är så klart en svår balansgång för politikerna att se till att det finns bostäder med invånare som betalar skatt och konsumerar för vår allas välfärd och samtidigt tillvarata både kulturella intresse men även se till andra livskvalitetshöjande intressen som kolonister har. I det här fallet blev det extra tydligt.

***

Och det kan hända att det, i kölvattnet efter denna period, kommer att saknas pengar både här och där när jobben försvinner och köpkraften sjunker.  Då finns det kanske snart en majoritet för att stärka den sinande kommunkassan genom att tumma på det som innan Coronavirusets intåg var så viktigt.

***

6 | Favoritplats

Vi lyckades över förväntan igår. Min svärmor är på ett vårdhem och av förklarliga skäl har vi inte kunnat träffa henne på ett tag. Den senaste tiden har det enbart blivit dagliga telefonsamtal till henne.

Men igår köpte vi blommor och en kasse med varor som vi vet hon tycker om, körde dit, ringde på vårdpersonalen och frågade om de kunde komma ut och hämta det vi ville överlämna. Jodå, inga problem. Med sig ut hade de min svärmor som efter åtta veckor åter fick se sin dotter, inte bara höra hennes röst.

Där står de båda på vars sin sida om den tillfälligt öppnade entrédörren som är av skjutdörrstyp, på kanske 6 meters avstånd och pratar, och gråter. Det var väldigt rörande för båda att äntligen kunna ses igen.

***

Mer Ålabodarna - Gamla skolan anno 1886 står det på grinden. Två familjer som båda har bästa läget i detta välbevarade snygga hus. Kanske en och annan vindpust som sveper förbi under vintern men det tror jag man överser med. Kanske det med detta läge går åt mer fönsterputs än normalt när jag nu försöker se nackdelarna med att bo här. Nej nu hittar jag inte fler nackdelar ha ha.

 ***

Detta har säkerligen varit någons favoritplats. Ett av väder och vind nött möblemang med gjutjärnsstomme som inte har använts på ett tag vittnar om det.

Men vad hände? Har personen som haft det som favoritställe flyttat eller avlidit och varför har inte de nya bosättarna inte hittat poängen med att sitta här?
Långt bort i horisonten syns vattentornet i Landskrona.

***

Översta bilden? Ja den ja. Precis när jag skulle börja vattna börjar det regna, men i stället för att leka Pippi Långstrump som vattnade oavsett väder så tog jag fram kameran och fotade trädäcket istället.

*** 

5 | Solkysst

Nog blev det fota av idag. Det skulle bli sol/moln från klockan 11.00 enligt de appar vi har men det såg verkligen inte så ut när vi lämnade Helsingborg vid 09.30. Då var himmeln jämngrå även om det fanns tendenser att kunna spricka upp. Men väl på plats vid Ålabodarna visade sig vädret från sin bästa sida. Det var varmt, riktigt varmt så vi fick ta av oss både jackor och tröjor till slut. Det blev massor med bilder från tre kameror på det snyggaste avsnittet strax norr om Ålabodarna som även är Skåneled.

Det var fler än vi som var där kan man säga.  Det var joggare, cyklister, äldre par som promenerade, frilufsare, andra med kameror, personer som var ute med sina hundar, också vi som försökte få till lite bilder utan att ha med de i våra bilder.

 Efter massor av klick var vi alla, barn, svärsöner, svärdöttrar och barnbarn,  trötta och det avslutades med en grillning av korv på medhavd grill. Mycket trevligt och uppskattat av alla. Bilder från denna fotosession visas endast privat, det är viktigt tycker föräldrarna om ni undrar var dessa bilder blir av, så mycket snack och inga bilder liksom.

 ***

Men några av oss gav inte upp där, vi vandrade vidare till Ålabodarna, dvs några hundra meter söderut. Jag har fotat där någon gång tidigare, då gällde det nog att fånga ljuset via vattnet via någon brygga, i övrigt har jag inte tyckt att det var något särskilt spännande. Men jag har ändrat mig kan man säga. Det är från och med nu ett utflyktsmål, i alla fall på helgerna om det är fint väder. Med glasskiosk och restaurang har det stället precis det man vill ha enligt min smak. Här är några bilder tagna med mobil eftersom kameran från var avlagd i bilen.

 DKW från 1937

***

Ambitionen fanns där uppenbarligen men slutförandet har mer att önska.

***

***

På väg hem säger min bonusdotter,

- Ja du Mats, du har verkligen fått färg, du har verkligen blivit solkysst.
Eftersom jag inte hör så enormt bra längre så kommenterar jag inte det för jag vet inte vad hon sa, än mindre menar.

Nåväl, diskussionen tas åter upp i bilen på väg hem och jag säger att jag aldrig har hört ordet solkysst. Just i det ögonblicket känner jag mig som en som inte alls hänger med i vad som händer i samhället. Jag framhärdar i att ordet inte finns. Bonusdotter plockar via sin mobil snabbt fram hur länge ordet har använts, vilken betydelse det har, synonymer etc.

- Hm, muttrar jag, det är möjligt, jag kanske har fel, medger jag lite surt.

Men jag är inte den som ger upp så lätt. Jag kollar i SAOL, solkysst finns inte och det meddelar jag lite försiktigt, ja jag vet inte om det var så försiktigt när jag tänker efter,  jag meddelade det i alla fall.

Väl hemma stöter jag på en granne som undrar var vi har varit på för äventyr, jag ser helt färdigt ut, tycker han.
-Ja vi har varit på fotosession sedan 10.00 i morse, jag är helt färdig och ser antagligen ut som en tomat i ansiktet.
Jag väljer att inte nämna att jag blivit solkysst.

4 | Symbolik

Man kan lätt lägga in symbolik i bilder, sådan är jag men kanske inte alla är precis som jag. I denna bild la jag in denna värdering. 

Hm, jag skulle nog tänka mig att Coronavirusets framfart kan liknas med en simpel väderkvarn. Det grundar sig i ordspråket – Slåss inte mot väderkvarnar. Det kommer från Cervantes roman Don Quijote där huvudpersonen får för sig att väderkvarnar är ondskefulla jättar. För mig innebär det en övermäktig fiende som man inte kan rå på, ungefär som Coronaviruset, det går inte att hejda, i alla fall inte förrän vi har vaccin. Just denna har vingarna fastspända så här är det lugnt.

 ***

 I denna bild la jag in denna värdering:

Här är jag, ganska ny i församlingen, jag tas väl omhand, jag har stöttning av två stabila enheter (personer) och dessutom har jag ett bra grundläggande skydd (stamskyddet). Dessutom har jag för säkerhets skull en graverad skylt med vad jag är för en typ om någon nu inte vet det. (Hm, detta är som tur är inte något vi har börjat med än även om ICA gör sitt bästa för att definiera våra köpmönster). I min omgivning omges jag av betydligt äldre enheter (träd) som kommer att hjälpa mig i framtiden. (Även de har alla graverade typskyltar för övrigt).

 ***

Jag hittar i New York Times en lång sida med bilder från segerdagen den 8 maj 1945, dagen då Tyskland kapitulerade. I USA firar man Victory in Europe Day (VE-day), kolla in bilderna här.

 ***

Ni som har läst blogginlägg Nr 1 vet att jag gillar blommor men jag har en stor förbättringspotential, eller som Tegnell hade sagt, kunskapsläget är svagt, när det kommer till identifikationen av dessa. Nu riktar jag mig till kännare av blommor och blader, vad är detta för något, är det en utplanterad trädgårdsart? Själva bilden är tagen med mitt 85 mm/1.8 objektiv. Det var ett tag sedan jag använde det och i min utveckling som fotograf blev jag påmind om att närgränsen inte är där jag tänkte den skulle vara. Men om man prickar rätt, på långt avstånd och därefter beskär bilden kan det se ut så här. Men vad är det?

 ***

3 | Storslaget

Jag har alltid undrat vad detta är för ett hus. Det ligger på Tågaborg och är ju helt majestätiskt där det reser sig över de andra omgivande husen. Min vana trogen snokar jag rätt på hur det förhåller sig och hittar ganska snart att huset heter Villa Hälsoliden.

Det är byggt 1904, byggherre var Anders Bengt Olsson, född i Baskemölla 1867, en man med flera titlar, sjökapten, reservlöjtnant i flottan, fd överlots och vd för Hälsingborgs Ångslups AB bland annat. Vem som har ritat denna byggnad är inte klarlagt men det lutar åt en arkitekt från Malmö vid namn Alfred Arwidius, han har dock inte ritat några fler hus i Helsingborg än detta.

Den 3 juli 1904 sätter löjtnant Anders B Olsson in en annons i Helsingborgs Dagblad, se pdf här. Men det går trögt med uthyrningen. Huset blir inte fullt uthyrt förrän 1905. En bidragande orsak kan vara att det tidigare varit modernt med mörka inredningar och ljusutstängande gardiner, i annonsen talas om sol och ljus i varje rum. 1918 säljer Anders B Olsson huset, han har för övrigt bytt efternamn till Viksten. Han har i sitt kontrakt infogat att han får bo kvar i sin lägenhet i fem år mot en årlig fastställd hyra och 1923 köper han tomten väster om Villa Hälsolid och bygger huset som han kallar Ithaka. Under de 102 åren som har gått sedan Anders sålde det har flera personer och familjer ägt huset. Sedan 2008 ägs huset av en bostadsrättsförening.

För den som även är intresserad av Anders familjebild så var han gift med Anna Riehardina född 1875 och de hade vid folkräkningen år 1900 tre barn Signe Walborg född 1896, Anders Richard Folke född 1897 och Saga Mara född 1899. De har även två pigor.

Riksarkivet har gjort material tillgängligt för allmänheten genom sin tjänst SVAR. För att se sidan där Anders familj finns upptecknad klickar du här. Det tar en liten stund innan sidan laddar. Familjens uppgifter finns längst ner på sidan och överst på nästa.

Ett hundratal meter från Villa Hälsolid ligger denna lilla park, man kan ju säga att toaletterna nu förtiden har fått sig ett lyft utseendemässigt, eller hur?

Jag läser i New York Times att Trump nu anser att ännu mer testning av befolkningen bara avslöjar ännu fler smittade och på så sätt framställer de sig själva i dålig dager.

Ja det är inte lätt att samtidigt se till att minimera smittade/döda, fördela skyddsutrustning, elda på ekonomin och på så sätt se till att bli omvald i november. Flera stater har börjat öppna upp men det är intressant att se spelet mellan presidenten och guvernörerna i de olika delstaterna.

Elcyklarna har rullat och väl nere vid vattnet delar vi en pizza och träffar nära vänner, vi är ju ute och håller distansen. Vi har suttit på bänken som omger ett insynsskydd, se bilden, för de som ska byta om till bad.

Plötsligt kommer det en man, byter om och hoppar i plurret. Han ligger inte och drar sig direkt utan tar bara ett dopp. När han åter är i insynsskyddet börjar vi prata med honom.
- Är det inte kallt, undrar vi.
- Nej, det väl en 12 grader, det är i alla fall alltid över nollan, svarar han skrattande.
- Brukar du bada här?
- När jag är hemma så badar jag alltid här. Jag badar i havet eller i en sjö varje dag. Jag har gjort det till en grej. Jag har badat mer än 5000 gånger i rad. Helsingborgs Dagblad brukar kontakta mig när det är något jubileum.

Vi står förstummade kvar medan han cyklar iväg.

- Det kunde vara du, säger min fru till mig.